GÖSTA WALIN. Ärvdabalken jämte bestämmelser om adoption m. m. Sthm 1960. Norstedts. 169 s. Inb. kr. 24,50.

    Genom lagstiftning d. 12 dec. 1958, som trädde i kraft d. 1 juli 1959, fick ärvdabalken i Sveriges rikes lag ny lydelse. Därmed infogades ännu en ny länk i kedjan av balkar. Händelsen markerar, som GÖSTA WALIN framhållit i denna tidskrift 1959 s. 369, en milstolpe på vägen mot en ny lagbok. Den markerar också avslutningen av ett långvarigt och framgångsrikt arbete på att ge vår successionsrätt ett modernt innehåll. Ordet avslutningen, som nyss begagnades, kräver dock en reservation. På en viktig punkt — den som rör utom äktenskapliga barns arvsrätt — kan man säkerligen emotse, att om ett antal år reformsträvandena fullföljas.
    Den nya ärvdabalken, som ju huvudsakligen blott kodifierar de regler, som förut funnits i lagarna om arv, testamente och boutredning (1928, 1930, 1933), kom till stånd snabbare än mången för några år sedan väntade. Visserligen framlades sakkunnigas förslag till balk, tillkommet under Walins ordförandeskap, redan 1954 (SOU 1954:6), men sedan uppstodo vissa motigheter. När år 1957 nya upplagor av de kända kommentarerna till arvslagen (av Lindhagen och Lind) och testamentslagen (av Ekeberg och Guldberg, i bearb. av Walin) publicerades och anmäldes i SvJT (1957 s. 545—548), konstaterade anmälaren (Nils Beckman) : »Tanken att ersätta den (nämligen testamentslagskommentaren) jämte kommentarerna till arvs- och boutredningslagarna med en gemensam ärvdabalkskommentar måste tydligen övergivas, sedan ärvdabalkens antagande uppskjutits på obestämd tid.» Idag kan man med tillfredsställelse fastslå, att det icke blev något sådant uppskov.
    Med hänsyn till omständigheterna har Walin utformat sin ärvdabalksutgåva som ett komplement till de båda nämnda kommentarerna. Läsaren får alltså den nya lagtexten i dess helhet, men de därtill knutna utläggningarna avse endast att ge en redogörelse för nyheterna och motiven till dessa samt klargöra sambandet mellan den äldre och den nya lagstiftningen. I övrigt hänvisas man till de tidigare kommentarerna och — i vissa delar — till Walins edition av föräldrabalken (1951). I förordet meddelas, att en ny upplaga under den närmaste tiden är att förvänta av Ekebergs, Guldbergs och Bergendals kommen-

 

tar till reglerna om boutredning och arvskifte (den hittills enda upplagan därav daterar sig från 1937). Självfallet blir en samlad ärvdabalkskommentar så småningom önskvärd, men det valda förfaringssättet har i den givna situationen varit förklarligt. I den nya utgåvans titel nämnes adoptionen särskilt, eftersom adoptionsreglerna blivit väsentligt ändrade (delvis i själva ÄB, delvis i FB), vilket föranlett en fullständig framställning av adoptionsinstitutet.
    I bokens inledning redogöres för de viktigaste olikheterna mellan ärvdabalkssakkunnigas förslag av 1954 och den nu antagna balken. Den betydelsefullaste skillnaden hänför sig som bekant till de utomäktenskapliga barnen. De sakkunniga ville reformera faderskapsfastställelsen och ville under denna förutsättning också ge dessa barn samma arvsrätt som barn i äktenskap även efter fader och fädernefränder. Denna reform har tills vidare uppskjutits men får väl antagas bli genomförd längre fram, såsom redan antytts. Danmark och Norge ha som bekant sedan länge arvsrätt efter fadern för barn utomäktenskap med fastställt faderskap, och i fråga om faderskapsfastställelse har Norge numera genomfört ett system av samma slag som det, som de sakkunniga förordade 1954.
    Utgivarens kända förmåga garanterar ett omsorgsfullt arbete med redovisning av nya rättsfall och många värdefulla påpekanden. Boken kommer säkerligen att bli flitigt använd i avbidan på den framtida samlade ärvdabalkskommentaren.

Åke Malmström