ARTHUR NIKISCH. Arbeitsrecht. 2 uppl. Bd II. Tübingen 1959. J. C.B. Mohr (Paul Siebeck). XIV + 542 s. DM 33,00.
Av NIKISCHS stora »Arbeitsrecht» har nu band II utkommit.1 Det behandlar den kollektiva arbetsrätten, dels koalitionsrätten, dvs rättsreglerna om fackorganisationerna, föreningsrättsskyddet och arbetsstriden, dels kollektivavtalsrätten. Återstående till arbetsrätten hörande frågor har måst sparas till ett tredje band.
Det frapperar vid genomläsningen, att många av de problem, som den tyska arbetsrätten sysslar med, för oss är ganska främmande, möjligen därför att rättsbildningen hos oss försiggått mera naturligt —med beaktande av praktiska behov och utbildade bruk på arbetsmarknaden och relativt oberoende av teoretiska konstruktioner. Detta hindrar inte att utläggningen av de tyska problemställningarna har stort intresse för en svensk läsare.
Ur det rika stoffet skall blott några punkter anföras. Det framgår att de flesta fackföreningarna underlåtit att genom registrering förvärva rättspersonlighet, emedan de därmed måste underkasta sig insyn bl. a. i fråga om medlemsantalet. Den nödvändiga förmögenhetsförvaltningen handhas därför i stor utsträckning av för ändamålet bildade aktiebolag eller av särskilda förvaltare (Treuhänder). Ett svårt och omtvistat problem blir under sådana förhållanden föreningarnas skadeståndsansvar för olovliga stridsåtgärder och andra ansvarsgrundande handlingar.
Mycken diskussion ägnas åt problemet om arbetsinställelse är förenlig med bestående arbetsavtal. Hos oss gäller som bekant i allmänhet, att strejk och lockout icke påverkar arbetsavtalets bestånd, en regel som uppkommit på sedvanerättslig väg i anslutning till uppfattningen på arbetsmarknaden. I Tyskland anses däremot sedan länge arbetsinställelse kräva uppsägning av arbetsavtalet; eljest föreligger avtalsbrott. Denna åsikt ansluter sig också Nikisch till, men den härskar inte längre obestridd. Enligt en modernare uppfattning, som han bekämpar men som på senare år vunnit åtminstone viss anklang i Bundesarbeitsgericht, bryter icke lovlig arbetsinställelse arbetsavtalet.
Ingående behandlas kollektivavtalsrätten. För Nikisch synes vara karakteristiskt, att avtalskonstruktionerna får en mera undanskymd plats än t. ex. i HUECR-NIPPERDEYS lärobok, mot vilken han mångenstädes polemiserar. Sålunda förkastar Nikisch uppfattningen, att kollektivavtalets arbetsvillkor övergår i arbetsavtalet. Med stöd av lagens ord (Tarifvertragsgesetz 1949 § 1:1) förklarar han, att kollektivavtalets s. k. normativa del (vilken omfattar i synnerhet arbetsvillkoren men enligt 1949 års lag även andra grupper av bestämmelser) fastställer objektiva rättssatser, icke avtalsinnehåll. Detta återverkar bl. a. på tolkningsreglerna. Medan i Sverige de kollektivavtalsslutande parternas uppfattning blir avgörande vid tolkningen, även om deras medlemmar med fog lagt in en annan innebörd i avtalet, måste enligt Nikisch de av avtalet berörda personerna kunna hålla sig till normens ordalydelse. Motiveringen bygger som synes icke på någon avtalsrättslig tillitsgrundsats.
Från detta avsnitt skall i övrigt endast nämnas något om reglerna för kollektivavtalets verkan beträffande sådana som icke är medlemmar av de avtalsslutande organisationerna. Enligt Nikisch (annorlunda Nipperdey) föreligger icke såsom enligt svensk rättspraxis någon presumtion för att en arbetsgivare är skyldig att tillämpa kollektivavtalets villkor på utomstående. En annan sak är att sådan tillämpning kan föreskrivas eller eljest ej sällan förekommer. Enligt uttrycklig lagregel (nämnda lag § 3:2) gäller emellertid avtalsbestämmelser som berör företaget i dess helhet och företagsdemokratin (betriebliche und betriebsverfassungsrechtliche Fragen) även utomstående arbetstagare vid företag vars arbetsgivare är bundna av kollektivavtal. Detta är förestavat av praktiska skäl. Liknande regler har ju på senare tid införts i en del svenska lagar, senast i 1959 års lag om försäkring för allmän tilläggspension § 38. Slutligen finns enligt den tyska lagen § 5 möjlighet att genom ett dekret av arbetsministern utsträcka ett kollektivavtals giltighet till icke kollektivavtalsbundna företag inom dess tilllämpningsområde. En sådan möjlighet förekommer icke sällan i länder med relativt svaga fackliga organisationer.
Axel Adlercreutz