NOTISER

466

Ragnar Bergendal 70 år
    Den 7 augusti i år fyller professor emeritus Ragnar Bergendal 70 år. Många vänner och lärjungar tänka den dagen på honom med känslor av tillgivenhet och av tacksamhet för vad han betytt för dem.
    Ehuru Ragnar Bergendal under sitt mycket verksamma liv gjort betydande insatser på flera livsområden, vill han nog främst bli betraktad som akademiker och som en lundensisk sådan. Han föddes i Lund där hans fader var professor, tog doktorsgraden där 1922, blev docent i civilrätt vid Lundsuniversitet s. å. och blev professor i straffrätt och juridisk encyklopedi vid universitetet 1928. År 1947 blev han universitetets prorektor och 1951 dess rektor. Hela livet har han bevarat en stark förankring i den lundensiska akademiska miljön och har icke velat överge denna, ehuru erbjudanden om mycket framskjutna poster på andra håll icke saknats.
Porträtt av Ragnar Bergendal, utfört av konstnären Lasse Jonsson, Ven.
    Bergendals erfarenheter från sin mångåriga akademiska undervisning och hans intresse för undervisningsfrågorna gjorde honom till en mycket effektiv ordförande i den kommitté, 1949 års kommitté för den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen, efter vars förslag en omläggning av de juridiska studierna nu håller på att genomföras. Reformen syftar bl. a., helt i överensstämmelse med Bergendals allmänna inställning, till att bereda plats i undervisningen åt några månader under vilka den studerande skall få tillfälle att smälta minneskunskaperna och åtminstone på något område med egen tankeverksamhet sätta sig in i problemen och se de juridiska ämnenassammanhang med varandra.
    Själv har Bergendal gripit över vida fält av juridiken. Hans doktorsavhandling behandlade aktiebolagsrätten, och han har även därefter ägnat en god del av sina krafter åt privaträtten. Mycket tidigt vände han sig emellertid också till straffrätten. På båda områdena verkade han med sådan framgång, att han kunde samtidigt söka professur såväl i civilrätt som i straffrätt och bli förklarad kompetent till båda.

 

IVAR STRAHL 467Sin första beröring med lagstiftningsarbetet torde han ha fått när han, såsom lärjunge till Thyrén, ombads att åt strafflagskommissionen författa motiven till dess stora betänkande Förslag till strafflag, allmänna delen, 1923, ett krävande uppdrag som han, nybliven civilrättsdocent, fullgjorde på ett par månader. Ehuru förslaget aldrig upphöjdes till lag, har betänkandet varit av stort värde såsom en klar och insiktsfull behandling av de frågor som möta inom straffrättens allmänna del.
    Ett viktigt utredningsarbete på ett helt annat område utförde han genom sin år 1933 avgivna Utredning angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter. Åren 1930—1935 var han ledamot av lagberedningen och deltog därunder i utarbetandet av bl. a. förslaget till lag om boutredning och arvskifte och förslaget till skuldebrevslag.
    Under senare år har Bergendals deltagande i lagstiftningsarbetet ägnatsstraffrätten. Det må erinras om att han jämte andra avgav de betänkanden som ledde till avskaffande av ovärdighetspåföljderna, nyreglering av konkurrensbestämmelserna och allmänna bestämmelser om straff för försök. Vad reformen av konkurrensreglerna beträffar innebar den i och för sig en avsevärd förenkling, och de komplikationer som uppstått ha väsentligen varit en följd av den senare tillkomna lagstiftningen om villkorlig frigivning. Bergendal tillhörde straffrättskommittén under hela dennas tillvaro och under större delen av dess tillvaro även strafflagberedningen. Som ledamot av den senare kommittén var han bl. a. med om att avge förslaget till 1945 års straffverkställighetsreform och skyddslagsförslaget.
    De nämnda lagstiftningsuppdragen äro blott några bland de många som Bergendal fullgjort. Alltsedan år 1928 och till avgivandet av skyddslagsförslaget har han så gott som permanent haft ett eller flera sådana uppdrag inom justitiedepartementet eller något annat departement.
    Han efterträdde år 1957 riksmarskalken Ekeberg såsom ordförande för svenska avdelningen av De nordiska juristmötena.
    Trots den stora lätthet varmed Bergendal arbetar är det givet, att tiden icke räckt till för honom att vid sidan av den akademiska verksamheten, lagstiftningsarbetet och åtskilliga andra uppdrag, bl. a. uppdrag såsom styrelseordförande inom försäkrings- och bankväsendet, även bedriva ett mera omfattande vetenskapligt författarskap i eget namn. I motiven till de många lagförslag, vid vilkas tillkomst han medverkat, har han nedlagt desto mera av sin kunnighet och klokhet, vare sig han själv fört pennan eller icke, och de kommentarer som utgivits till vissa av dessa lagar bygga till stor del på motiven. I kommentaren till lagstiftningen om brott mot staten och allmänheten ingår ett parti om förfalskningsbrotten författat av Bergendal, vilket har karaktären av en monografi över dessa brott. Den som skriver dessa rader vill gärna fästa uppmärksamheten på den klarhet och elegans varmed detta invecklade ämne behandlas. I Bergendals produktion intager ett annat arbete trots sin anspråkslösa titel ett framskjutet rum: delen Straffrätt i Lärobok i rättskunskap för blivande landsfiskaler. Om man bortser från CARLÉNS år 1866 utgivna ganska summariska kommentar, är denna den enda publicerade kommentaren till hela strafflagen, och den innehåller dessutom den första och enda systematiska framställningen av specialstraffrätten. Under lång tid har denna bok varit ett av de mest anlitade och uppskattade litterära hjälpmedlen för straffrättsskipningen, och dess roll är ännu icke utspelad.
    Det är att hoppas, att Bergendal nu, när han med ålderns rätt, men ingalun-

 

468 RAGNAR BERGENDAL 70 ÅRda tyngd av ålder, kan draga sig tillbaka från åtskilligt som hittills tagit hans krafter i anspråk, skall ha tid och lust att syssla med författarskap. Det borde locka honom, som gjort så stora insatser i lagstiftningsarbetet under fyra decennier, att från rättsvetenskaplig synpunkt behandla de rättsregler han varit med om att skapa.

Ivar Strahl