FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET

 

Ändringarna i lagen om villkorlig dom

    I anslutning till den lag om ändring i lagen om villkorlig dom, som trätt i kraft d. 1 jan. 1960 (SFS 398/1959; prop. nr 146, första lagutsk. utl. nr 25 och 28), har gjorts ett tillägg till kung. d. 1 okt. 1947 med tillämpningsföreskrifter till lagen om villkorlig dom (SFS 490/1959).
    Ändringarna i lagen om villkorlig dom innebär, såsom omnämnts i lagstiftningskrönikan (se SvJT 1959 s. 477), att villkorlig dom kan kombineras med ovillkorligt bötesstraff och att domstol får befogenhet att tillfälligt omhändertaga den som erhållit villkorlig dom. En närmare redogörelse för lagstiftningens innehåll lämnas i NJA II 1959 s.50 ff. Det må här bara erinras om att, om den villkorligt dömde avger nöjdförklaring enligt 24 § lagen om villkorlig dom, nöjdförklaringen inbegriper även böter eller disciplinstraff som enligt den nya bestämmelsen ådömts jämte den villkorliga domen. Det är därför angeläget att den som mottager nöjdförklaring klargör för den dömde att han efter nöjdförklaring icke kan i högre rätt påkalla ändring beträffande böterna eller disciplinstraffet.
    I tillämpningskungörelsen har i en ny paragraf, 7 a §, givits kompletterande bestämmelser angående handläggningen av ärenden om omhändertagande. Skall omhändertagandet ske genom polisens försorg, skall beslutet tillställas polismyndigheten i den ort där den dömde vistas eller, såvitt är känt, senast har vistats eller i hans hemort. Beslutet bör innehålla anmaning till polismyndigheten att, om den dömde ej kan anträffas på annat sätt, efterlysa honom i tidningen Polisunderrättelser samt att, när den dömde omhändertagits, omedelbart underrätta domstolen och, om han står under övervakning, vederbörande skyddskonsulent. I beslutet bör jämväl erinras om att den dömde icke må kvarhållas längre än en vecka, om icke beslut om förlängning meddelas. När omhändertagande skett, åligger det skyddskonsulent att, efter anmodan av domstolen, själv eller genom annan skyddskonsulent skyndsamt göra erforderlig utredning rörande den dömde och till domstolen inkomma med förslag till lämpliga åtgärder.
    Avsikten är att ärendets handläggning skall påskyndas så mycket som möjligt. När det gäller dem som står under övervakning torde domstolen redan i den underrättelse om beslutet om omhändertagande, som skall tillställas skyddskonsulenten enligt 7 § i kungörelsen, kunna anmoda denne att verkställa utredning. Domstolen kan också vända sig till skyddskonsulenten i det distrikt inom vilket den dömde anträffats. Det torde inte föreligga något hinder mot att skyddskonsulent vid sin utredning anlitar skyddsassistent eller annan lämplig person. Meddelanden från polismyndigheten till domstol och skyddskonsulent och från domstol till skyddskonsulent bör kunna ske per telefon, och det kan därför vara lämpligt att telefonnumren meddelas polismyndigheten.