NORDISKT OCH INTERNATIONELLT

 

Juridiska frågor vid Nordiska rådets sjunde session

    Nordiska rådet höll 1959 sin årliga session — den sjunde — i Stockholm under dagarna d. 1—7 nov. Vid denna liksom vid de tidigare förekom ett flertal ärenden av rättslig natur, som torde kunna påräkna ett visst allmänt intresse. Flertalet av dessa hade förberetts av rådets juridiska niomannakommitté, som arbetar under tiden mellan sessionerna. Från svensk sida deltaga i denna landshövding Olov Rylander och riksbanksfullmäktige Emil Ahlkvist. Under sessionen behandlas ärendena i juridiska utskottet.
    En viktig punkt på juridiska utskottets dagordning var frågan om det nordiska lagstiftningssamarbetets organisation. Till sessionen hade från regeringarna meddelats, att verksamheten inom Delegerade för nordiskt samarbete på lagstiftningens område — kallade NUL —numera upphört. Det arbete av koordinerande och initiativtagande art, som tidigare utförts av detta organ, avsågs skola övertagas omedelbart av justitieministrarna, vilka numera samlas till årliga möten. Det är i övrigt meningen att en fyrmannagrupp, bestående av topptjänstemännen i ländernas justitiedepartement, skall omhänderha erforderliga koordineringsuppgifter (se SvJT 1959 s. 708).
    Två rådsmedlemmar, herr Rylander och den danske domaren Knud Thestrup, hade i ett förslag tagit upp frågan och framfört vissa kritiska synpunkter på de former, i vilka lagstiftningssamarbetet särskilt på regeringsplanet bedrives. I utskottet omnämndes bl. a. handläggningen av frågan om varumärkeslagstiftningen. Sedan kommittéer i nordisktsamarbete förberett detta ärende och framlagt förslag till sina regeringar, hade nämligen i ett land lagförslaget omedelbart förelagts parlamentet och där antagits, innan ännu ens remissbehandlingen hunnit avslutas i Sverige. Härigenom hade all samordning av de senare leden i detta lagstiftningsärendes handläggning omintetgjorts.
    I sitt förslag i saken framhöll juridiska utskottet, att i och med att man nu började lämna det centrala civilrättsliga fältet och i ökad omfattning komme in på andra områden, där det kontroversiella stoffet vore betydande, svårigheterna för lagstiftningssamarbetet också ökades. Tillika underströk emellertid utskottet att det alltmer intensifierade ekonomiska samarbetet, särskilt inom Europa, ställde ökade anspråk på lagstiftningssamarbetet; den europeiska frihandelsassociation, som vore under bildande med deltagande av nordiska länder, framtvingade en effektivisering av formerna för nordiskt lagstiftningsarbete. Då de närvarande justitieministrarna emellertid förklarade sig beredda att taga upp frågan till diskussion vid sitt nästkommande möte, föreslog utskottet att frågan skulle uppskjutas i avvaktan på de resultat, till vilka ministrarna kunde komma. Detta blev också rådets beslut.

 

GUSTAF PETRÉN 63    Vid sessionen behandlades ett redan 1958 av herr Rylander väckt förslag om antagande av en rekommendation, vari regeringarna skulle ombedjas att företaga en genomgång av den associationsrättsliga lagstiftningen i syfte att uppnå större rättslig enhet på detta område. På uppdrag av den förut nämnda juridiska niomannakommittén hade prof. Håkan Nial utarbetat en promemoria i ämnet, i vilken de områden inom särskilt aktiebolagsrätten, på vilka ökad rättslikhet kunde åstadkommas, hade angivits.

    Först och främst vore för affärslivet i Norden en enhetlig reglering av ställföreträdarskap för aktiebolag vid avtal och andra rättshandlingar av värde. Därigenom skulle vinnas en naturlig och värdefull komplettering av den nordiska rättslikhet, som redan föreligger beträffande vanlig fullmakt liksom beträffande kommission, handelsagentur och handelsresande. Framför allt borde uppmärksammas frågan, vilket eller vilka organ som kunna representera bolaget (styrelse, verkställande direktör eller firmatecknare), vilken omfattning deras kompetens har, i vilken mån kompetensen kan inskränkas genom bestämmelser i bolagsordningen eller genom instruktioner av bolagsstämman eller annat bolagsorgan, vidare vilken verkan god tro hos medkontrahent har i fall av överträdelse av kompetensgränserna etc. Vidare reser sig frågan, om den aktiebolagsrättsliga publiciteten i de särskilda länderna kan i större eller mindre utsträckning utvidgas till ett nordiskt publicitetssystem (nordiskt aktiebolagsregister). Ytterligare borde beaktas reglerna om formen för tecknande av bolagets firma och verkan av brister däri. — Av praktiskt intresse är, att de olika ländernas lagstiftning innehåller lämpliga regler avsedda att upprätthålla bolagens soliditet. Härvid kunde man möjligen särskilt undersöka, huruvida icke reglerna om värdering av tillgångar och avskrivning därå liksom om årsredovisning kunde åtminstone i huvudsak göras likartade. — Det borde undersökas, huruvida icke gällande regler om såväl aktieägarnas som stiftarnas, styrelseledamöternas, revisorernas och andra bolagsorgans nationalitet och bosättning kunde ändras i liberaliserande riktning åtminstone med avseende på personer av nordisk nationalitet, bosatta i Norden. Vid en eventuell sådan ändring till förmån för personer, som tillhöra och äro bosatta i annat nordiskt land, måste man beakta, att kontrollen över bulvanförhållanden kan försvåras. — Ytterligare nämndes följande regler, där uppnåendet av rättslikhet syntes ligga inom möjligheternas gränser. Reglerna rörande aktiebrevs karaktär av negociabla värdepapper och därav följande rättsverkningar till förmån för förvärvare i god tro, vilka regler äro av intresse för handeln med aktier, äro redan i betydande utsträckning likartade, i det att de bygga på grundval av den internordiska skuldebrevsrätten. Man borde undersöka möjligheten av en utvidgning i detta avseende, omfattande även reglerna om andra aktiebolagsrättsliga dokument såsom interimsbevis, delbevis etc. Beträffande fondering och vinstutdelning föreligga stora olikheter mellan de skilda nordiska ländernas lagstiftning, men åtminstone sådana regler av allmän civilrättslig karaktär, som bestämma verkan av att vinstutdelning skett i strid mot gällande föreskrifter, varvid mottagaren varit i god tro, borde kunna få en enhetlig nordisk reglering. Beträffande bestämmelserna om bolagsstämma och om talan mot bolagsstämmobeslut borde en internordisk diskussion kunna ge om icke mera avsevärd rättslikhet så dock fruktbärande synpunkter. Bolagsorganens skadeståndsskyldighet, särskilt frågan om ersättningsskyldighetens nedsättning vid ringa vårdslöshet, är av allmän civilrättslig karaktär och borde lämpa sig för gemensam nordisk reglering.

    Sedan ett stort antal myndigheter och organisationer avgivit yttrande över Nials promemoria, togs saken av niomannakommittén upp med justitieministrarna. Dessa meddelade då, att de själva beslutat inleda ett samarbete på vissa områden inom aktiebolagsrätten. Niomannakommittén hade därför ansett det icke behövligt, att rådet i

 

64 GUSTAF PETRÉNnuvarande läge beslöte någon rekommendation i saken. Juridiska utskottet anslöt sig vid sessionen till denna uppfattning och ansåg, att man tills vidare borde avvänta resultatet av de undersökningar, som regeringarna kunde väntas komma att utföra. På förslag av utskottet beslöt rådet därför att uppskjuta den vidare behandlingen av medlemsförslaget till en senare session.
    Rådet uppmärksammade i annat sammanhang frågan om fri etableringsrätt för nordiska medborgare. Denna sak torde emellertid närmast komma upp inom ramen för det fortsatta nordiska ekonomiska samarbetet.
    Prof. J. Andenæs i Oslo avgav 1958 ett betänkande om formerna för ett vidgat nordiskt kriminologiskt samarbete. Denna utredning underkastades sedvanlig remissbehandling och upptogs därefter på nordiska justitieministermötet i juni 1959. Ministrarna hänsköto då saken till rådet för yttrande.
    Inom juridiska niomannakommittén, som förberett frågan, hade man funnit det vara mest ändamålsenligt, om ett gemensamt forskningsinstitut kunnat inrättas på det kriminologiska området med tillräckliga resurser att upptaga de stora forskningsuppgifter, som föreligga på detta fält. Till detta allmänna uttalande anslöt sig också juridiska utskottet, men liksom kommittén fann utskottet sig nödsakat konstatera, att det i närvarande läge inte vore praktiskt möjligt att realisera tanken på ett gemensamt institut. I stället förordade utskottet, att man började samarbetet i relativt blygsam omfattning, och tillstyrkte därför niomannakommitténs förslag, att rådet skulle rekommendera regeringarna att inrätta ett kriminologiskt forskningsråd samt att anvisa de medel, som erfordrades för administrationen av en sådan inrättning. En rekommendation av sådant innehåll beslöt rådet också avgiva till regeringarna.
    I fråga om det straffrättsliga samarbetet uttalade juridiska utskottet sig med rätt stor utförlighet på vissa punkter. Utskottet framförde sålunda önskemål om att den mellan Danmark, Norge och Sverige d. 8 mars 1948 ingångna konventionen om erkännande och verkställighet av domar i brottmål, vilken konvention tar sikte på i främsta rummet ekonomiska påföljder såsom böter och förverkande, nu borde utvidgas till att omfatta jämväl de båda övriga nordiska länderna. Vad angår det polisiära samarbetet framhöll utskottet önskvärdheten av att det samarbete mellan de ansvariga myndigheterna, som utvecklats i praxis, erhölle en rättslig grund. Därvid borde å ena sidan tillses, att myndigheternas rörelsefrihet bevarades, medan det å andra sidan vore nödvändigt, att samverkan hade lagmässig täckning. Det vore fråga bl. a. om att låta polismyndighet i ett land bedriva förundersökningsarbete på ett annat lands territorium och att låta polismyndighet i ett land med begagnande av de tvångsmedel, som stå till dess förfogande, där utreda brott, som icke skola beivras i det egna landet men väl i ett annat. På åklagarplanet funnes behov av att införa skyldighet för ettvart land att på sitt territorium medverka vid delgivning av stämningar i brottmål, utfärdade i annat nordiskt land. I samband därmed borde övervägas, om icke tvångsåtgärder skulle kunna ifrågakomma för att förmå den, som blivit instämd att svara i brottmål vid domstol i annat land än det där han vistas, att efterkomma stämningen.

 

JURIDISKA FRÅGOR VID NORDISKA RÅDETS SJUNDE SESSION 65    Rådet hade att behandla ett mycket omfattande material till belysning av frågan om samebefolkningens rättsliga ställning med avseende å naturtillgångarnas utnyttjande i dess bosättningsområden. På förslag av juridiska utskottet antog rådet en rekommendation, som gick ut på att regeringarna i Finland, Norge och Sverige på grundval av bland annat det under rådets medverkan frambragta materialet skulle gemensamt närmare undersöka samebefolkningens problem i syfte att klarlägga, vilka åtgärder som borde vidtagas för att utveckla denna befolkningsgrupps kultur och förbättra dess levnadsförhållanden.
    Oljeskyddsfrågan var uppe till behandling i anledning av förslag av bl. a. fru Ragnhild Sandström. Rådet beslöt rekommendera samtliga nordiska regeringar dels att rikta en hänvändelse om ratifikation av oljeskadekonventionen av 1954 till alla de stater, som hittills inte ratificerat densamma, dels ock att upptaga spörsmålet om revision av konventionen i syfte att åstadkomma ett förbud mot oljeuttömning i hela östersjöområdet.
    Ett av norska regeringen vid föregående session väckt förslag om likartad nordisk djurskyddslagstiftning hade under tiden sedan föregående session utretts inom juridiska niomannakommittén. I juridiska utskottet visades det sympati för tanken att helt förbjuda dressyr och offentlig förevisning av djur på cirkus, men utskottet avstod från attgöra något uttalande rörande önskvärdheten av gemensamma regler på detta område. Visserligen förefunnes vissa olikheter mellan ländernas lagstiftning på området, men det ansåges icke föreligga förutsättningar för att genom lagändringar åstadkomma väsentligt större rättslikhet. Rådet beslöt därför att icke företaga sig något i anledning avförslaget.
    Ny behörighetslagstiftning för läkare är under utarbetande i Sverige. I anslutning härtill kan nämnas, att det i ett medlemsförslag av bl. a. herrar Jonsson i Strömsund och Pettersson i Dahl hemställdes, att rådet måtte rekommendera regeringarna att undersöka möjligheterna att för enhetliga lagbestämmelserna om obehörigt utövande av läkarkonsten i de nordiska länderna. Rådets socialpolitiska utskott, som behandlade frågan, framhöll att det mot bakgrunden av det pågående arbetet att få till stånd en gemensam arbetsmarknad för läkare i Norden framstode som naturligt, att också enhetliga regler rörande behörighet att utöva läkarkonsten infördes. De nuvarande olikheterna hade på ett föga tilltalande sätt utnyttjats på så sätt, att lekmän, som på grund av lagstiftningen i hemlandet vore förhindrade att där behandla sjuka, överflyttat sin verksamhet till andra sidan gränsen och där fortsatt behandlingen av sina patienter. På förslag av utskottet beslöt därför rådet rekommendera regeringarna att vidtaga erforderliga åtgärder för att få till stånd likformighet i fråga om denna behörighetslagstiftning.
    Ett från föregående session uppskjutet förslag angående inrättande av ett gemensamt rådgivande domstolsorgan hade på föranstaltande av juridiska niomannakommittén under tiden sedan föregående session gjorts till föremål för omfattande undersökningar. I anledning av rådets tidigare uttalande hade niomannakommittén nämligen ansett sig böra i första hand undersöka huruvida sådana olikheter förelåge mel-

 

5—603004. Svensk Juristtidning 1960

 

66 JURIDISKA FRÅGOR VID NORDISKA RÅDETS SJUNDE SESSIONlan ländernas högsta domstolars tillämpning av lagstiftning av gemensamt nordiskt ursprung, att det funnes anledning att inrätta ett nordiskt domstolsorgan i syfte att minska olikheterna. Dessa undersökningar hade fördelats på följande sätt:
1. Familjerätt (inklusive förmynderskapsrätt), prof. Carl Jacob Arnholm, Oslo.
2. Avtalslag, köplag, kommissions- och skuldebrevslagar, prof. Stig Jørgensen, Århus.
3. Sjörätt, prof. Sjur Brækhus, Oslo.
4. Auktorrätt, prof. Seve Ljungman, Stockholm.
5. Patent- och varumärkesrätt, prof. Berndt Godenhielm, Helsingfors.
6. Växel- och checkrätt, prof. Henrik Hessler, Uppsala.
7. Försäkringsrätt, prof. Jan Hellner, Stockholm.
    Då dessa rättsvetenskapliga undersökningar ännu icke hunnit slutföras, beslöt rådet uppskjuta saken ännu ett år.
    Nästa rådssession kommer att hållas omkr. d. 1 aug. 1960 i Reykjavik.

Gustaf Petrén