FRÅN PRAKTISKA RÄTTSLIVET
 

Avtalstolkning. En replik till professor Folke Schmidt

    Den situation, på vilken prof. SCHMIDT (SVJT 1960 s. 420 ff) inriktar sin huvudsakliga uppmärksamhet, är följande: parterna A och B har i ett avtal använt ett oklart uttryck, som i och för sig kan betyda såväl a som b. I detta uttryck har, varandra ovetande, A inlagt betydelsen a och B betydelsen b. För att beskriva hur en dylik dissenssituation behandlas har, säger Schmidt, tre olika »tankemodeller» lanserats, nämligen viljeteorien, tillitsteorien och något som Schmidt kallar den »objektiva» teorien (varom mera nedan). Dessa teorier löser den ovan angivna uppgiften på ett synnerligen bristfälligt sätt, anser Schmidt.
    På detta kan svaret endast bli: medgives. Men orsaken härtill är att Schmidt sätter teorierna att lösa en uppgift de aldrig avsetts för. Viljeteorien och de med denna konkurrerande teorierna (i tolkningssammanhang talar man i stället vanligen om subjektiva och objektiva tolkningsteorier) brukar begagnas vid det preliminära förfarande varigenom förklaringens mening fastställes. För detta ändamål är teorierna utmärkt lämpade. Resultatet av denna preliminära tolkning kan bli att förklaringen befinnes oklar, och då måste densamma underkastas ytterligare behandling. Att begära att viljeteorien etc. skall tillfredsställande beskriva även detta fortsatta förfarande är förfelat. För att använda en metafor: professor Schmidt tar till en mejsel då han skall slå i en spik.
    Å andra sidan har doktrinen inte helt förbigått den fortsatta behandlingen av en oklar viljeförklaring. I mitt inlägg sökte jag ge en sammanfattning av de uttalanden i frågan som görs i några ledande verk. Det är dessa uttalanden, och inte viljeteorien och tillitsteorien, som bör skärskådas om man vill undersöka hur doktrinen beskriver behandlingen av oklara viljeförklaringar.
    Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten på en olikhet i begreppsbestämningarna, vilken har betydelse för våra meningsskiljaktigheter beträffande WINDSCHEID och STANG. Prof. Schmidt använder beteckningen »objektiv» teori på vad som i Norden vanligen kallas förklaringsteorien och på denna teori enbart. Tillitsteorien (som allmänprincip och som tolkningsprincip) är enligt Schmidt inte »objektiv»

 

AVTALSTOLKNING. EN REPLIK TILL PROFESSOR FOLKE SCHMIDT 621teori. Jag betecknar däremot både tillitsteorien och förklaringsteorier såsom objektiva. Därigenom har jag, anser Schmidt, »suddat ut» skiljaktigheterna mellan Stangs åskådning och tillitsteoretikernas. Det kan ha sitt intresse att fastslå att Stang, som f. ö. av Schmidt lovprisas för sin »strävan att söka komma till klarhet», själv använde begreppet objektiv på ovan antydda »suddiga» sätt (se t. ex. Stangs Innledning til formueretten, 3 uppl., s. 255 och 450, samt hans Fra spredte retsfelter (I) s. 69).

Ulf Holmbäck