International Law Association har d. 7—13 aug. 1960 hållit sin fyrtionionde konferens. På dagordningen stod ett stort antal frågor förberedda genom rapporter och konventionsförslag utarbetade inom associationens respektive kommittéer. Bland de ämnen som sålunda diskuterades må här nämnas »International Company Law (Conflicts of Laws relating to Companies)», »Trade Marks», »International Monetary Law (Money of Account in case of Maintenance Obligations towards Children, Money of Account in case of Damages resulting from Collisions)», »Custody of Children», »Enforcement of Foreign (Money) Judgements», »International Commercial Arbitration», »Legal Problems of a United Nations Force», »Coexistence», »Peaceful Use of Nuclear Energy», »Air Sovereignty and the Legal Status of Outer Space», »Law of International Waterways», och »Nationalization and Foreign Property».
    Av dessa ämnen förtjäna de båda sistnämnda att här något utförligare kommenteras.
    I den för betydande delar av världen viktiga och aktuella frågan om en strandstats rätt till nyttjande av vattnet i den del av en s. k., »drainage basin» som finnes inom dess territorium hade vid International Law Associations konferens i New York 1958 efter skarpa meningsutbyten mellan de särskilt intresserade staternas företrädare konferensen enat sig om att varje strandstat skulle anses ha rätt till »a reasonable and equitable share» i nyttjandet av vattnet i en sådan »drainage basin». Man lyckades även definiera »drainage basin» såsom ett område inom två eller flera staters territorier inom vilket strömmar av flytande ytvatten, både naturliga och artificiella sammanflyta och varifrån gemensamt utlopp finnes antingen till havet eller en sjö eller en plats från vilken det ej finnes något synligt utlopp till havet Ett exempel härpå är hela Indus flodsystem. Detsamma gäller om Jordan, Nilen och många andra flodsystem inom världen i övrigt.
    Man lyckades däremot ej vid New York-konferensen ena sig om vad som menas med »a reasonable and equitable share». Alla voro dock ense om att den frågan icke borde återupptagas i Hamburg. Under sådana förhållanden var det ytterst viktigt att få fram internationella regler rörande det sätt varpå tvister av sådant slag skola avgöras. I New York kom man ej längre än till några allmänna och för ifrågavarande fall föga givande bestämmelser i Förenta Nationernas stadga. Justitierådet Algot Bagge, som är medlem av associationens kommitté för »International Rivers», framlade efter New York inom kommittén ett förslag till konvention innehållande, utom de i New York antagna reglerna om skälig andel i nyttjandet av vattnet i en »drainage basin», ett tiotal artiklar med detaljerade regler om eventuella tvistefrågorsutredning genom expertkommission, om förhandlingar mellan parterna, om förlikningskommission och slutligen om skiljedomstol eller, om parterna föredraga detta, tvistens avgörande genom Haag-domstolen. De sålunda föreslagna procedurreglerna godtogos av kommittén med några formella ändringar och, på kommitténs hemställan, även av konferensen under benämning »The Hamburg Rules og Procedure».
    Beträffande kommitténs arbete i övrigt, som avser regler om förebyggande av pollution i internationella floder kom man ej längre denna gång än att rekommendera inrättandet av »pollution commissions» och att i övrigt anmoda kommittén att fortsätta sitt arbete i detta hänseende.

 

    Vad slutligen angår nationaliseringsfrågorna hade dessa i New York givit upphov till en animerad diskussion om de förutsättningar under vilka en stat äger tillgripa utländsk egendom. Den i New York slutligen antagna resolutionen innehöll bl. a. att en nationaliserande stat måste visa att nationaliseringen nödvändiggöres av tungt vägande hänsyn till det allmänna bästa och att full ersättning måste lämnas med belopp som må bestämmas genom avtal mellan den nationaliserande staten och den av nationaliseringen berörde eller, i händelse av tvist, av behörig internationell instans. Eftersom inom nationaliseringskommittén, i vilken ingå representanter för såväl socialistiska som kapitalistiska länder, meningarna gingo starkt isär angående New York-resolutionens innehåll, hade man inom kommittén beslutat att tills vidare lämna dessa frågor åsido. I stället hade kommittén utarbetat procedurregler för tvister angående nationaliserad egendom. Kommittén hade vidare till diskussion upptagit frågor huruvida en stat ägde tillgripa egendom utanför dess territorium samt huruvida en på statligt tillgrepp grundad rättstitel till egendom kunde erkännas sedan egendomen i fråga förts utanför tillgreppsstatens territorium. Ehuru i kommitténs rapport samtliga dessa tre frågor berördes kom diskussionen vid konferensen i Hamburg huvudsakligen att gälla den förstnämnda frågan. Kommittén hade i detta hänseende utarbetat två alternativa förslag, ett innehållande »Draft Statutes of the Arbitral Tribunal for Foreign Investments» och ett annat med stadga för en fast domstol i dessa frågor, »Foreign Investments Court». Förhandlingarna vid konferensen mynnade ut i en rekommendation till kommittén att under hänsynstagande till vad som framkommit under konferensen fortsätta sitt arbete med avseende på procedurreglerna så att ett slutligt förslag därtill skulle kunna framläggas till nästa konferens.
    Värdskapet under konferensen utövades på det mest gästfria sätt av den tyska avdelningen av Associationen under ledning av dess ordförande, Dr Rolf Stödter. Välarrangerade mottagningar, där deltagarna fingo tillfälle att träffa såväl varandra som representanter för värdlandets juristkår och statsförvaltning fyllde ut förhandlingsprogrammet varje dag. I konferensen deltogo ca 700 personer från ett fyrtiotal skilda länder, däribland tio svenskar.

L. Hj.