FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET

 

Lagstiftningsfrågor vid höstsessionen med 1961 års riksdag

    Vid höstsessionen med 1961 års riksdag behandlades åtskilliga lagstiftningsfrågor. Av dessa voro följande av beskaffenhet att böra härom nämnas.
    Riksdagen har godkänt vissa riktlinjer för omorganisation av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet. Enligt hittillsvarande ordning sker undersökning av häktade personer vid psykiatriska avdelningar å fångvårdsanstalter, medan personer på fri fot undersökas vid rättspsykiatriska avdelningar å mentalsjukhusen. En enhetlig organisation skall nu åstadkommas med medicinalstyrelsen som chefsmyndighet. Organisationen skall bestå av fem rättspsykiatriska kliniker, avsedda främst för undersökning av häktade. Klinikerna anknytas till de medicinska lärosätena i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå. De skola även tjänstgöra som forsknings-, utbildnings- och rekryteringscentra. Främst för undersökning av personer på fri fot skola tjäna fem rättspsykiatriska stationer. Dessa torde bli förlagda till Norrköping, Jönköping, Kristianstad, Örebro och Sundsvall. På läkarna vid den rättspsykiatriska stationen i Örebro skall det ankomma att undersöka de häktade kvinnor, som överföras till den nya fång-

29 Den genom angivet slag av fång förvärvade fastigheten.

30 Sådan utredning kan bestå i t. ex. en skriftlig förklaring från säljaren, att han icke gentemot köparen i anledning av försäljningen har någon fordran, för vilken rätt till inteckning i den försålda fastigheten finnes jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.

152 STEN-ERIK BERGSTRANDvårdsanstalten Hinseberg. För att organisationen skall få erforderlig elasticitet, skola utanför densamma stående läkare kunna anlitas för att i särskilda fall verkställa undersökningar och avge utlåtanden.
    Tredje lagutskottet har behandlat tre motioner, samtliga syftande till utredning angående den s. k. allemansrätten. Motionerna ha visserligen icke föranlett annan åtgärd än att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställt, att de — jämte utskottets utlåtande — måtte för kännedom överlämnas till 1960 års naturvårdsutredning. Utlåtandet, nr 30, är emellertid av betydande intresse. Där redogöres nämligen för de regler och de förhållanden, som äro av betydelse för klargörande av allemansrättens innebörd. Vidare refereras den tidigare behandlingen av hithörande lagstiftningsproblem och redovisas olika aktuella överväganden och framställningar. Slutligen ges en översikt av rättsläget på förevarande område inom de övriga nordiska länderna.
    Med anledning av motionsyrkanden har riksdagen hemställt om utredning rörande civilrättslig lagstiftning om mäklarverksamheten.
    Riksdagen har antagit en lag med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse. Lagen skall tillämpas på alla pensionsstiftelser, såväl redan bestående som blivande. Enligt lagen spärras i pensionsstiftelse så mycket av befintliga medel, som fordras för att säkerställa utgående pensioner och gjorda utfästelser om pension (den s. k. pensionsreserven). Syftet är att trygga den pensionsrätt, som kan tillkomma arbetstagare och deras efterlevande. Vidare ha fastställts regler om användning av pensionsstiftelses överskottsmedel utöver pensionsreserven. Överskott skall arbetsgivaren kunna taga i anspråk till ATP-avgifter och andra slag av pensionsutgifter. Sådant överskott skall också kunna överföras från en pensionsstiftelse till en annan. Därjämte har stadgatsförbud för stiftelse att själv utfästa pension och att själv göra pensionsutbetalningar. Pensionsansvarigheten skall i stället åvila arbetsgivaren. Pensionsstiftelses ändamål blir att tjäna som säkerhet för pensioner, som utgå från arbetsgivaren, och för dennes utfästelser om pension. Slutligen har förordnats, att alla pensionsstiftelser skola stå under offentlig tillsyn. — Den nya civilrättsliga regleringen av pensionsstiftelser tjänar i väsentlig mån som underlag för nya skatteregler beträffande pensionsstiftelser. Möjligheterna att skattefritt avsätta medel till pensionsstiftelse begränsas i förhållande till vad som hittillsvarit gällande.
    I lagen om försäkringsrörelse ha vidtagits vissa ändringar. Bland dessa kan nämnas, att det villkorslösa förbudet för försäkringsbolag att driva annan rörelse än försäkringsrörelse har uppmjukats. Vidare kunna i fortsättningen livförsäkringsbolag förvalta och förränta förfallna försäkringsbelopp. Med vissa av de nya bestämmelserna åsyftas förenklingar i administrativt hänseende. Avgörandet i många ärenden, de flesta måhända av rutinbetonad karaktär, har sålunda överflyttats från Kungl. Maj:t till försäkringsinspektionen. Med hänsyn till internationella samarbetssträvanden har slutligen möjlighet öppnats att låta annan person än här i riket bosatt svensk medborgare få ställning som styrelseledamot etc. i försäkringsbolag. Ändringarna ha trätt i kraft d.1 jan. 1962.

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1961 ÅRS RIKSDAGS HÖSTSESSION 153    Även under höstsessionen har vattenlagen ändrats i olika avseenden. Sålunda skola kommuner — landskommuner, köpingar och städer —framdeles självständigt kunna föra talan i flertalet ansökningsmål för tillgodoseende av lokala allmänna intressen. I fråga om kommun, som för dylik talan, skola i princip tillämpas samma regler beträffande rättegångskostnader, som gälla för sakägare i ansökningsmål. Någon inskränkning i kammarkollegiets hittillsvarande behörighet att utföra talan för tillgodoseende av allmänna intressen har icke vidtagits. —De i vattenlagen och därtill anslutande författningar intagna bestämmelserna om kungörelses tillkännagivande i kyrka ha upphävts. Några nya föreskrifter ha icke kommit i de avskaffades ställe, enär övriga påbjudna publiceringsmetoder befunnits tillräckliga. — I vattenlagen ha slutligen intagits bestämmelser om muntlig förberedelse i vattenmål. Vattenrättsdomaren äger förordna om muntlig förberedelse i defall, då han så finner lämpligt. — Ändringarna ha trätt i kraft d. 1 jan.1962.
    Kungl. Maj:t har inhämtat riksdagens yttrande över ett förslag till förordning om brandfarliga varor. Den föreslagna förordningen skall ersätta gällande förordning d. 7 okt. 1921 ang. eldfarliga oljor. Förslaget innebär en genomgripande revision av gällande regler. Den nya förordningen skall omfatta ett större varuområde än den gällande. Den innehåller endast vissa rambestämmelser; detaljföreskrifter samt allmänna anvisningar skola utfärdas av kommerskollegium.
    Med hänsyn till höjningen av den allmänna varuskatten och till behovet av ökat stöd åt barnfamiljerna har det allmänna barnbidraget fr. o. m. d. 1 jan. 1962 höjts från 450 till 550 kronor. En motsvarande uppräkning av det allmänna studiebidraget — reglerat i 1958 års allmänna studiehjälpsreglemente — har skett, i det att bidraget höjts från 34 till 50 kronor i månaden. — I samband med reformerna på beskattningens område har den nedre gränsen för uttag av folkpensionsavgift höjts från 1 200 till 2 400 kronor taxerad inkomst.
    I fråga om vår beredskapslagstiftning märkes, att riksdagen antagiten lag om undanförsel och förstöring. Lagen har trätt i kraft d. 1 jan.1962 och ersätter föreskrifterna i 1944 års civilförsvarslag rörande undanförsel och förstöring. Lagen bygger väsentligen på gällande regler. Ändringarna syfta till att anpassa lagbestämmelserna efter nu rådande förutsättningar, främst betingade av den vapentekniska utvecklingen och planerna på omfattande utrymningar. Lagen innehåller de allmänna riktlinjerna för undanförsel och förstöring med angivande av åtgärdernas ändamål, förberedande och utförande samt ersättningsprinciper.
    I lagen om statlig krigsförsäkring ha beslutats ändringar, som innebära, att möjlighet öppnas för staten att meddela motorfordonsförsäkring mot krigsrisk samt återförsäkring av sådan försäkring och av maskin-, trafik- och ansvarighetsförsäkring.
    Vad slutligen utlänningslagstiftningen beträffar ha i utlänningslagen vissa ändringar beslutats dels för att möjliggöra Sveriges anslutningtill en i Bryssel år 1957 avslutad internationell konvention om fri passagerare dels med anledning av Islands planerade tillträde till 1957

154 LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1961 ÅRS RIKSDAGS HÖSTSESSIONårs överenskommelse om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna.

Sten-Erik Bergstrand1