Scandinavian Studies in Law 1961. Ed. by FOLKE SCHMIDT.Almqvist & Wiksell. Uppsala 1961. 217 s. Kr. 20,00.

    När justitierådet NILS REGNERS imponerande bibliografi »Svensk juridisklitteratur» utkom, yttrade den bortgångne lagmannen Hjalmar Nordfelt om detta verk: »Det kommer inte att förflyta lång tid förrän juristerna i vårt land kommer att ställa sig den frågan hur man överhuvudtaget kunde reda sig utan Regners bibliografi» (SvJT 1958 s. 238). Den svenske jurist, som står i nära kontakt med utländska forskare, institut etc., och som därför ofta har att besvara frågor om svensk rättslitteratur på främmande språk, får en liknande känsla, när han ser den omfattande och omsorgsfulla bibliografin »Swedish Legal Publications in English, French and German 1935—1960» (64sid.). Även om man kanske kunde tänka sig det ena eller andra något annorlunda, har man anledning att vara tacksam mot riksdagsöverbibliotekarien LARS FRYKHOLM och riksdagsbibliotekarien TRYGGVE BYSTRÖM för detta nyttiga och mödosamma arbete.
    Bibliografin ingår i vol. 5 av »Scandinavian Studies in Law», som utges avprof. Folke Schmidt i samverkan med andra nordiska jurister. Man önskar att i varje blivande volym skall ingå en översikt över nyutkommen litteratur om skandinavisk rätt på främmande språk.
    Volymens övriga innehåll är, som vanligt, värdefullt. De svenska bidragen utgöres av HILDING EEKS »Protection of news sources by the Constitution» och HJALMAR KARLGRENS »Usage and statute law» (utdrag ur förf:s bok »Kutym och rättsregel»). Ett utdrag ur en äldre uppsats av BO PALMGREN, »Ett märkligt rättsfall om äldre och nyare strafflag» (SvJT 1952 s. 685), har upptagits i engelsk översättning. Särskilt intressant för angloamerikanska läsare torde vara en uppsats av prof. BERNHARD GOMARD, »Civil law, Common Law and Scandinavian Law».

G. S.

FINN BACKER MIDBØE. Bøtestraff og subsidiær fengselsstraff. Oslo 1960. Universitetsforlaget. XVI + 247 s. NKr. 16,00.

    I denna avhandling redovisas en undersökning som förf. företagit för Institutet för kriminologi och straffrätt vid universitetet i Oslo. Undersökningens ändamål har varit att kasta ljus över användningen av fängelse som subsidiärt straff för obetalda böter och att därmed skapa en grundval förmöjliga reformer. Man förstår att det finns anledning att överväga reformer när det upplyses, att varje år 4 000—5 000 personer i Norge sättes i fängelse, därför att de icke betalt böter som ålagts dem; ungefär vart femte bötesstraff blir förvandlat till fängelse.
    Förf. behandlar i särskilda kapitel resultatet av bötesverkställigheten, det sätt på vilket böterna ålagts (dom eller föreläggande), straffmätningen vid bötesstraff, förvandlingsstraffets storlek och hur verkställigheten sker.
    I avslutningskapitlet tas reformproblemen upp. När det gäller möjligheterna att minska antalet avtjänade förvandlingsstraff vänder förf. blickarna bl. a. till Sverige och påpekar, hurusom procenten avtjänade förvandlings-

15—623004. Svensk Juristtidning 1962

226 LITTERATURNOTiSERstraff här i landet efter dagsbotslagstiftningen 1931 och bötesverkställighetslagen 1937 sjunkit till under 1 procent. För att utröna om det svenska systemet med möjligheter till anstånd och avbetalning under rätt lång tid och en låg procent förvandlingsstraff lett till att böterna betalats eller om man tvärtom vunnit en minskning i antalet förvandlingsstraff på bekostnad av bötesstraffets effektivitet, har förf. inhämtat upplysningar från Stockholm, Örebro och Eskilstuna om verkställigheten av bötesstraff som inkommit till indrivningsmyndigheten under år 1954. Det rör sig om cirka 20 % av alla det året i Sverige ålagda bötesstraff. De uppgifter som därvid erhållits bekräftar vad som framgått av här i landet gjorda stickprovsundersökningar, nämligen att bötesbetalningen är mycket god. För Stockholm var siffran 94 % och för Örebro 91,1 % (per juli—aug. 1957); i Eskilstuna var 92,9 %av böterna betalda per nov. 1956.
    Förf. anser, att det bl. a. kunde övervägas att i Norge införa den svenska ordningen med ett särskilt domstolsförfarande, när fråga uppkommer om förvandling av böter som ej betalats; i Norge tillämpas för närvarande den metoden att förvandlingsstraffet anges redan i bötesbeslutet. Det framhålles emellertid, att vissa olägenheter är förbundna med den svenska ordningen. Förf.nämner att förvandlingsmålen stundom drar långt ut på tiden, därför att det beviljas uppskov, ibland flera gånger, när den dömde betalar något och ställer i utsikt att resten skall betalas. Vidare sägs att de dömda spekulerar i möjligheten att få villkorlig dom. Den omständigheten att den dömde icke kan undgå verkställighet av ett ovillkorligt förvandlingsstraff genom att betala böterna, har lett till att antalet nådeansökningar i dessa saker blivit stort.Förf. menar, att man vid en reform i Norge bör söka undvika sådana och liknande olägenheter.
    En omständighet som bör beaktas är enligt förf. den stora roll fylleriböterna spelar i Norge. Fylleriböterna utgjorde där omkring 65 % av alla år 1954 ålagda böter. I förf:s svenska material var motsvarande siffra 14 %. Förf. föreslår reformer som tar sikte på ådömandet av bötesstraff för fyllerister. En avkriminalisering bör övervägas när det gäller alkoholister och andra kroniska alkoholmissbrukare; beträffande dessa bör andra åtgärder än böter tillgripas. Däremot måste man enligt förf. alltjämt kunna använda straff när det gäller fylleriförseelser som är utslag av tillfälligt missbruk; i viss utsträckning bör dock varning vara tillräcklig.

C. H.