HARRY BJURSTRÖM & PER OCKLIND. God affärssed i reklam. Stockholm 1961. TU:s förlag. 59 s. Kr. 7,00.

    Denna skrift, som utgivits genom Svenska Tidningsutgivareföreningens försorg, är avsedd att sprida kännedom om vad som menas med god affärssed på reklamens område. Efter en inledande redogörelse för gällande lagregler om illojal reklam och för det saneringsarbete, som på detta fält utföres av Näringslivets opinionsnämnd, presentera förf. i dialogform trettio olika fall av reklam, vilka hämtats från nämndens verksamhet. I anslutning härtill redogöres också för vissa principuttalanden av nämnden i olika frågor.
    I den populärt hållna skriften illustreras på ett för lekmannen lättfattligt sätt vad som kan anses tillåtet och otillåtet i fråga om reklam.

H. D-s

 

Allgemeines Isländisches Strafgesetz. Tysk översättningav G. A. SVEINSSON och SIGRÚN SVEINSSON. Berlin 1961. de Gruyter. 65 s.

    Att Islands Allmen hegningarlög, som utfärdades redan 1940 och senare genomgått vissa ändringar, numera föreligger i tysk översättning inom Sammlung ausserdeutscher Strafgesetzbücher får hälsas med tillfredsställelse även i Sverige. Denna nordiska strafflag står under den danska straffelovens inflytande men visar dock i många hänseenden isländsk särprägel. Den omfattar också grundprinciperna för straffverkställigheten (§§ 35 ff). Lagen torde nu bli bättre tillgänglig för de flesta skandinaviska jurister än förut.
    Strafflagens upphovsman är THÓRDUR EYJÓLFSSON, numera chef för Islands högsta domstol. Det är därför värdefullt, att även Eyjólfssons korta men beaktansvärda inledning till lagförslagets motiv publiceras i denna skrift på tyska.
    Översättningen har verkställts av advokat G. A. SVEINSSON och auktoriserade translatorn SIGRÚN SVEINSSON (Reykjavik). Att den är god och att tyskan alltid är fullt förståelig kan dock tyvärr inte sägas.

G. S.

 

TORE SANDVIK. Det juridiske studiet. Oslo-Bergen 1961. Universitetsforlaget. 59 s. Nkr. 6,80.

    Liksom i Sverige ha de juridiska studierna i Norge nyligen reformerats. Den gällande norska studieordningen av år 1960 bygger på en uppdelning av studierna i två avdelningar. Studierna inom varje avdelning avslutas med mycket omfattande prov. Liksom en svensk juris kandidatexamen enligt den nya studieordningen omfattar s. k. tillämpade studier i något ämne, måste även den norske studenten bedriva studier i ett av honom själv utvalt specialämne, t. ex. arbetsrätt, sjörätt eller immaterialrätt.
    Föreliggande skrift, som i första hand är avsedd som en hjälpreda för norska juris studerande, ger en god orientering i kursfordringar och former av undervisning för »juridisk embetseksamen» i Norge. I stor utsträckning bygger framställningen på ett äldre arbete av prof. Anders Bratholm.

H. D-s