Jordabalksutredningen. Enligt K. M:ts bemyndigande den 8 december 1961 har justitieministern samma månad tillkallat f. d. ledamoten i lagberedningen, hovrättsrådet Peter Westerlind såsom utredningsman för överarbetning av vissa delar av lagberedningens förslag till ny jordabalk.
I direktiven för utredningen, som antagit namnet jordabalksutredningen, lämnas vissa upplysningar om innehållet i remissutlåtandena över beredningens förslag. Uti redogörelsen framhålles bl. a. att de flesta remissinstanserna framfört skarp kritik mot beredningens tanke, att de gemensamma inteckningarna skulle utmönstras. Invändningarna i denna del sammanfattas på följande sätt. De av beredningen föreslagna reglerna om institutet bruksenhet, vilket vore avsett att ersätta de gemensamma inteckningarna, skulle i praktiken medföra ännu mera komplicerade verkningar än
ordningen med gemensamma inteckningar. För övrigt finge anses att de med gällande system förenade tekniska besvärligheterna numera i allmänhet bemästrades väl av både myndigheter och sakägare samt att eventuella farhågor för rättsförluster till följd av systemet knappast kunde grundas å påtagbara belägg i rättspraxis. Som ett särskilt skäl mot genomförandet av lagberedningens förslag i denna del har ytterligare åberopats de i detta fall utomordentligt stora övergångssvårigheterna.
För egen del erinrar justitieministern om att frågan rörande de gemensamma inteckningarnas berättigande är gammal. Ur hans därefter följande uttalanden må här ett avsnitt återges:
Med fog kan påstås att först i och med lagberedningens förslag ett konkret utarbetat alternativ till de gemensamma inteckningarna har anvisats. Först härigenom har skapats förutsättningar för en värderande jämförelse mellan den nuvarande ordningen och ett system med inteckningsobjekten principiellt identiska med fastighetsenheterna. Såtillvida har lagberedningens arbete också i detta hänseende otvivelaktigt ett bestående värde. Tydligt är emellertid att den nu möjliggjorda jämförelsen har klarlagt hur stora svårigheterna är, när det gäller att i de nuvarande reglernas ställe sätta stadganden, som kan fylla en motsvarande funktion. Vad flertalet remissmyndigheter har anfört härvidlag torde nämligen icke böra lämnas utan avseende.
På grundval av dessa och andra överväganden har justitieministern kommit till den ståndpunkten, att man borde med bibehållande av jordabalksförslagets enhet överarbeta detsamma främst i syfte att avlägsna förbudet mot gemensamma inteckningar och de regelanordningar, som betingats av detta förbud.
Huvuduppgiften för utredningsarbetet har därmed angivits. Den är emellertid icke inskränkt till att möjliggöra gemensamma inteckningar i enlighet med nuvarande regler. En modernisering och förenkling av dessa regler skall samtidigt eftersträvas. Såsom en annan särskild uppgift vid överarbetningen har anvisats en omprövning av bestämmelserna angående vad som skall räknas som tillbehör till fabriker och andra lokaler för industriell eller därmed jämförlig verksamhet.
Utredningens sekr. är adjungerade ledamoten i Svea hovrätt Arne Wilhelmsson. Ang. experter i utredningen se SvJT 1962 s. 255.
A. W.