Översyn av de allmänna domstolarnas organisation. Den stora processreformen innebar i huvudsak en reform av själva rättegångsförfarandet. Däremot lämnades reformåtgärder beträffande domstolsorganisationen å sido, i den mån de icke nödvändigtvis måste vidtagas för att sätta domstolarna i stånd att uppbära det nya processuella förfarandet. Frågan om en mera genomgripande omorganisation av domstolarna sköts sålunda på framtiden. Efter processreformen har ett flertal utredningar gjorts rörande skilda begränsade avsnitt av domstolsväsendet. En del av dessa har lett till partiella reformer på domstolsorganisationens område. Reglerna om underrätts sammansättning i brottmål har t. ex. under 1950-talet undergått praktiskt betydelsefulla ändringar. Det har emellertid visat sig svårt att på de partiella reformernas väg komma till rätta med alla domstolsväsendets problem, därför att olika spörsmål på domstolsväsendets skilda fält ofta hänger nära samman. En samlad och allsidig översyn av domstolsorganisationen i dess helhet har därför ansetts av behovet påkallad. Justitieministern har nyligen uppdragit åt den förra året tillsatta domkretsutredningen att verkställa en sådan översyn (jfr SvJT 1961 s. 621 och 1962 s. 255).

332 NOTISER    Vid översynen skall utredningen utgå ifrån att rådhusrätterna skall förstatligas. Stadsdomstolsutredningens principförslag härom (se SvJT 1961 s. 308) skall nu kompletteras med förslag till reformens slutliga genomförande.
    Ett viktigt spörsmål, som skall upptagas till behandling av utredningen, är frågan om rättskipningsuppgifternas fördelning på de olika instanserna. En genomgående tanke i utredningsdirektiven är, att rättskipningens tyngdpunkt skall ligga i underrätten. Underrätternas ställning och funktion inom domstolsväsendet skall enligt direktiven stärkas. De skall på alla sätt göras skickade att avgöra målen så, att behovet av fullföljd begränsas så långt detta är möjligt. Även överrätternas roll i processen kommer att beröras av utredningen. Denna har sålunda att undersöka, i vad mån det kan vara lämpligt att mera än för närvarande begränsa överrätternas uppgifter till att avse en prövning av underrätternas avgöranden utifrån det material, som åberopats i underrätten, t. ex. genom att inskränka möjligheterna att i överrätt åberopa nya omständigheter eller bevis. Vad angår högsta domstolen är utredningens huvuduppgift att söka ytterligare befästa dess ställning som prejudikatinstans. I detta syfte skall utredningen pröva möjligheterna att begränsa måltillströmningen till högsta domstolen.
    I fråga om underrätternas organisation fastslås i direktiven, att denna bör vara likformig i hela riket. Den nuvarande skillnaden mellan land och stad skall alltså bringas att upphöra. Härvid skall enhetliga domförhetsregler för underrätt i tvistemål tillskapas. I anslutning härtill skall utredningen överväga möjligheterna att inom domstolsväsendets ram åvägabringa ett processinstitut, som skulle kunna erbjuda ett åtminstone i många fall användbart alternativ till det nu flitigt använda skiljemannaförfarandet. Beträffande sammansättningen i brottmål, där likformighet numera råder mellan underrätter av olika slag, är det framför allt frågan om underrätts sammansättning i de mera invecklade brottmålen, som utredningen skall ägna uppmärksamhet. Översynen av domförhetsreglerna i brottmål skall dock även avse gränsdragningen mellan kompetensområdena för olika sammansättningsformer inom domstolen. Jämväl frågan om ensamdomares kompetens faller sålunda inom utredningens ram. Som en för hela sammansättningsfrågan viktig synpunkt framhålles i direktiven, att önskemålet att förlägga rättskipningens tyngdpunkt till underrätterna för sitt förverkligande kräver, att underrätterna får en sammansättning, som gör dem väl kvalificerade. För vissa grupper av mål, t. ex. mål som rör invecklade ekonomiska förhållanden eller komplicerade rättsfrågor, skall utredningen pröva lämpligheten av en sammansättning, där det lagfarna inslaget utgöres av mer än en domare. I andra mål åter, exempelvis sådana som enbart angår bevisprövning, straffmätning eller andra bedömningsfrågor, anses medverkan av juristkollegium icke lika motiverad. Vid lösningen av sammansättningsfrågorna skall enligt direktiven stor hänsyn tagas till betydelsen av nämndens medverkan.
    I fråga om underrätternas domkretsar signaleras i direktiven en övergång till domkretsar av sådan storlek, att de erbjuder tillräckligt arbetsunderlag för flera ordinarie domare. Därmed erhålles större valmöjligheter, när det gäller att finna den lämpligaste sammansättningsformen för olika typer av mål. Genom övergång till större domkretsar avser man även att vinna administrativa och ekonomiska fördelar med hänsyn till de ökade möjligheter att åvägabringa en rationell arbetsfördelning mellan befattningshavarna inom domstolen och att tillgodogöra sig den moderna kontorsteknikens framsteg, som därigenom öppnas.

NOTISER 333    Vad angår hovrätternas organisation skall även domförhetsreglerna i andra instans överses av utredningen. Härvid skall hänsyn tagas till den lösning av frågan om underrätternas sammansättning, vartill utredningen kan komma, hovrätternas ställning och uppgifter i en framtida process och fullföljdsrätten till tredje instans. På utredningens arbetsprogram står även frågan om omdisposition av hovrätternas domkretsar. Det anses nämligen vara till fördel ur organisatorisk synpunkt att söka bilda hovrätter med fyra eller fem avdelningar.
    Även spörsmålet om domstolsväsendets inre organisation faller inom utredningsuppdragets ram. Hit hör frågor om arbetsfördelningen inom de olika enheterna, rekryteringen och utbildningen av domarpersonal, befordringsgången för domare, proportionen mellan olika tjänster i domarkarriären samt tjänstetillsättningen.

L. F.