398 NORDISKT OCH INTERNATIONELLT    Den Norske Sakførerforening hadde representantskapsmøte i Skien 27. og 28. juni 1961. Som ny formann i foreningen ble valgt høyesterettsadvokat Eiliv Fougner, Oslo. Fast generalsekretær er høyesterettsadvokat Rolf Christophersen, Oslo. Pr. 1. jan. 1962 hadde foreningen 1466 aktive og 210 passive medlemmer.
    Oslo Krets av foreningen hadde pr. 31. desbr. 1961 682 aktive og 119 passive medlemmer. Siden årsmøtet 14. febr. 1961 var kretsstyrets formann høyesterettsadvokat Kjell Haavind. Fast sekretær er overrettssakfører Harald Halvorsen. I løpet av 1961 ble holdt 6 kretsmøter og et julemøte. Blandt de spørsmål som ble drøftet på møtene, var skatteprogresjonen og endringer i sakførerlovgivningen. På julemøtet kåserte professor dr. jur. Carl Jacob Arnholmom »Arveloven i nåtidsbelysning». I løpet av året ga kretsstyret 12 uttalelser isalærtvister og 7 uttalelser om god sakførerskikk.

J. T. B.

    Norsk Forsikringsjuridisk Forening hadde i 1961 fire medlemsmøter. Høyesterettsadvokat Erik Martens holdt foredrag med emne »Driver våre domstoler aktsomhetskravet for langt?», høyesterettsdommer C. Stub Holmboe holdt foredrag over emnet »Foreldelse av erstatnings- og forsikringskrav», overrettssakfører Thor Bryn kåserte om »Skatt og forsikring» og professor dr. jur. Johs. Andenæs kåserte om »Rettsteori og rettspraksis». Foreningens formann og sekretær i 1961 var henholdsvis høyesterettsadvokat Knut Blom og overrettssakfører Hans Jørgen Grundt, Oslo. Foreningen hadde pr. 31. desbr. 1961 883 personlige medlemmer, hvortil kom 72 selskaper og institusjoner.

J. T. B.

    Den Norske Sjøretts-Forening, Avdeling av Comité Maritime International, hadde i 1961 fire medlemsmøter. Det ble holdt foredrag av cand. jur. Thor Falkanger om »Kontrakter om skibning av bestemt kvantum (transportkontrakter)», av forskningsstipendiat Arvid Frihagen om »Konkurranseregulering i sjøfarten», og av professor dr. jur. Sjur Brækhus om »Mangler ved solgt skib», likesom overrettssakfører Frode Ringdal kåserte om »Behandling av kollisjonssaker i U. S. A.». Foreningen hadde i febr. 1962 370 personlige medlemmer og 67 selskapsmedlemmer. Formann og sekretær i 1961 var henholdsvis professor Sjur Brækhus og høyesterettsadvokat Per Gram, Oslo. — »Arkiv for Sjørett» utkom i 1961 med hefte 4 av bind 4 og hefte 1, 2 og 3 av bind 5, som tidligere under redaksjon av professor Brækhus.

J. T. B.

    Norsk Forening for Opphavsrett hadde i 1961 fire medlemsmøter hvor det bl. a. ble holdt foredrag av overrettssakfører Harald Chr. Bjelke om »Den engelske opphavsrettslov av 5. november 1956» og av professor Odd Brochmann om »Byggverk. Kunstverk? Åndsverk?». Foreningen, hvis formann og sekretæri 1961 var henholdsvis høyesterettsadvokat Knut Tvedt og ekspedisjonssjef Arne Hansen, Oslo, hadde ved utgangen av 1961 127 personlige medlemmer ogvar dessuten tilsluttet av 22 institusjoner og foreninger.

J. T. B.

    Konvention om skydd för nya växtsorter. Vid en internationell konferens iParis d. 21 nov.—2 dec. 1961, till vilken inbjudan utfärdats av franska regeringen, utarbetades och antogs en internationell konvention för skydd av växtförädlingsprodukter.

    I konferensen deltogo tio västeuropeiska stater, nämligen Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Sverige, Västtyskland och Österrike. Finland och Schweiz voro företrädda genom observatörer; sådana hade också sänts av flera mellanstatliga organ, bl. a. Paris- och Bernunionernas förenade byråer (Birpi), samt internationella intressesammanslutningar. Den svenska delegationen bestod av lagbyråchefen Torwald Hes-

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT 399ser, ordf., prof. Gunnar Nilsson-Leissner och förste kanslisekr. Torsten Birgersson med prof. Olof Tedin och direktören Gunnar Weibull såsom sakkunniga.
    Som president för konferensen fungerade direktören för det franska agronomiska forskningsinstitutet, H. Ferru. Förhandlingarna i huvudkommissionen leddes av generalinspektören för den franska agronomiska forskningen, prof. J. Bustarret, vilken också burit huvudansvaret för det förberedandearbetet.
    Konventionen undertecknades vid konferensens avslutande av fem stater, nämligen Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna och Västtyskland.
    Den nya konventionen, som återgår på ett initiativ av franska regeringen år 1957, avser att ge växtförädlarna ett internationellt skydd. Som bekant har forskningen och den praktiska verksamheten på växtförädlingens område resulterat i att man numera kan framställa varianter av nytto- och prydnadsväxter, som i olika avseenden äro mer värdefulla än utgångsmaterialet och genom vilkas utnyttjande samhället tillföres betydande ekonomiska vinster. I ett fåtal länder, t. ex. Italien och USA, äro sådana nya växtsorter patenterbara. I andra länder, bl. a. Nederländerna och Västtyskland, har skydd beretts genom särskild lagstiftning. Den nya konventionen kompletterar de olika skyddsbestämmelserna på det internationella planet och utgör samtidigt ett incitament för de stater som ännu icke infört skydd att göra detta. I teknisktavseende ansluter den nära till Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten.
    I Sverige har skydd för växtförädlingen anordnats i form av ett offentligrättsligt avgiftssystem (se KF 12 maj 1961 om växtförädlingsavgift samt prop. 1961:92). I viss utsträckning torde systemet kunna anses som förenligt med konventionens fordringar. För anslutning till konventionen fordras emellertid, att man hos oss i princip inför ett civilrättsligt skydd i överensstämmelse med konventionens regler.

T. H-r