Norsk dommermøte. Det tredje alminnelige dommermøte i Norge ble holdt i Oslo i dagene 3.—5. mai 1962. Åpningsmøtet ble holdt torsdag 3. mai i Universitetets store festsal i nærvær av en rekke autoriteter og representanter for Danmark, Finnland, Island og Sverige. Arrangementskomiteens formann, høyesterettsjustitiarius Terje Wold, ønsket velkommen, stortingspresident Langhelle holdt en kort hilsningstale, formannen i Den norske dommerforening, høysterettsdommer Axel Heiberg, ga en oversikt over dommerforeningens virksomhet idag, og professor, dr. jur. Frede Castberg holdt foredrag om »Den tredje statsmakt». I et følgende møte holdt sorenskriver Chr. B. Apenes foredrag om »Spørsmålet om anvendelse av spesialdomstoler i vår rettspleie». Lørdag 5. mai innledet formannen i Stortingets justiskomite, stortingsmann Lars Ramndal, og byråsjef i Justisdepartementets lovavdeling Audvar Os til diskusjonover emnet »Lovforberedelsen».
    Den norske dommerforening feiret sitt 50-års jubileum i forbindelse med det alm. dommermøte og holdt årsmøte fredag 4. mai. På årsmøtet holdt departementsråd Rolv Ryssdal foredrag om »Aktuelt fra Justisdepartementet». Foreningens formann hadde frasagt seg gjennvalg. Og til ny formann valgtes høyesterettsdommer C. F. Rode. Som ny sekretær etter byrettsdommer Bretteville, som har ønsket å fratre, er ansatt lagdommer Erling Haugen, Oslo.
    I forbindelse med de nevnte møter ble det holdt en rekke festligheter. Bl. a.var det mottakelse hos H. M. Kongen på Oslo slott.

J. T. B.

    Norsk Forening for Luftrett hadde medlemsmøte 16. okt. 1961, hvor direktør S. T. Thomasen holdt foredrag om »Aktuelle problemer innen charterflyvningen». Foreningens formann i 1961 var høyesterettsadvokat Annæus Schjødtjr. Sekretær var universitetsstipendiat Peter Lødrup. Foreningen hadde ved utgangen av året 61 personlige medlemmer og 6 selskapsmedlemmer. »Arkiv for Luftrett» utkom i årets løp med to hefter.

J. T. B.

    Internationell civilprocessrättskongress. Den livaktiga föreningen för civilprocessrätt i Italien, »Associazione italiana fra gli studiosi del processo civile», avhöll under tiden 12—15 april 1962 en internationell civilprocessrättskongress, den tredje i ordningen i föreningens regi. Kongressen, som förlagts till Venedig, bevistades av över hundratalet deltagare från tjugo nationer. På dagordningen stodo två överläggningsämnen, avseende lagkonflikter på bevisrättens område och den rättsliga effekten av beslut inom den frivilliga rättsvården. För vartdera ämnet hade på basis av ett antal rapporter från skilda länder utarbetats en generalrapport. Generalrapportör var för det bevisrättsliga ämnet prof. Giorgio Balladore Pallieri från det katolska universitetet i Milano och för ämnet rörande den frivilliga rättsvården prof. Niceto Alcalá

Zamora y Castillo, tidigare vid universitetet i Sevilla men numera verksam vid universitetet i Mexico City. Båda ämnena föranledde en mycket livlig och intressant diskussion, ägnad att belysa icke blott de aktuella frågorna utan även likheter och variationer mellan de juridiska tankevanorna i skilda länder. I frågan om tillämpning av lex causae eller lex fori med avseende på skilda bevisregler framträdde t. ex. en viss motsättning mellan begreppsjuridiskt färgade resonemang från vissa länders företrädare och ett mera funktionellt betraktelsesätt hos representanter för andra nationer. Beträffande det andra överläggningsämnet kan noteras bl. a. att frågan om den allmänna samhällsstrukturens betydelse för exempelvis benägenheten att tillägga rättskraft åt beslut inom den frivilliga rättsvården föranledde ett lidelsefritt meningsutbyte mellan några processualister från väst och öst.
    På organisationen hade nedlagts ett ytterst imponerande arbete av föreningen, främst företrädd av ordföranden prof. Enrico Redenti och sekreteraren prof. Tito Carnacini, båda från Bologna, samt prof. Giovanni Pavanini från Trieste. Genom förmedling av prof. Francesco Carnelutti, som icke blott är processualist utan även styrelseordförande i »Fondazione GiorgioCini», hade för överläggningarna upplåtits stiftelsens vackra och traditionsrika lokaler på ön San Giorgio Maggiore, där bl. a. en anläggning för simultantolkning stod till buds och utnyttjades för översättning till fyra språk. Också för den sällskapliga delen av samvaron var särdeles väl sörjt genom olika arrangemang av föreningen, Cini-stiftelsen och Venedigs stad. Kongressens skönhetsfläckar hänförde sig till omständigheter utanför arrangörernas kontroll. Senfärdighet hos vissa rapportörer — som tvingat till uppskjutande av kongressen, vilken ursprungligen planerats till hösten 1961 — hade omöjliggjort att i förväg tillställa deltagarna diskussionsmaterialet; generalrapporten till det andra överläggningsämnet anlände f. ö. i poster under kongressens lopp med fotnoterna på den sista kongressdagen, då det också blev klart, att generalrapportören var förhindrad att infinna sig. Kongressen missgynnades vidare av ett väder, som man dessbättre sällan nödgas uthärda ens i Nordens Venedig. Desto mera strålande var arrangörernas gästfrihet, verksamt bidragande till att kongressdeltagandet blev en enastående upplevelse.

L. W.