LITTERATUR

 

RUBEN JOSEFSON OCH PER STJERNQUIST. Rättens ursprung och grund. Sthm 1961. Svenska bokförlaget-Bonniers. 119 s. Kr. 9,50.—Geijersamfundets akademiska kurser.

    Det är ganska betecknande för vår tid att de evigt gamla och tillika alltid unga problemen om rättens ursprung och grund tilldraga sig ett engagerat intresse hos olika medborgarkretsar med sinsemellan skilda etiska uppfattningssätt och politiska åskådningar. Häri framträder tydligare än på kanske något annat sätt hur stark den osäkerhetskänsla är som medvetet eller omedvetet behärskar människornas sinnen inför den djupgående omvälvning som i vår tid försiggår beträffande hela vår världsbild och vår samhällsuppfattning.

    Den föreliggande skriften återger några föredrag på Geijersamfundets akademiska sommarkurs i Ransäter 1958. Föreläsarna ta på ett medryckande och tankeväckande sätt upp dessa grundspörsmål till belysning och diskussion. Utifrån tvenne helt skilda utgångspunkter, den värderelativistiska rättssociologiens och den empiriska religionsvetenskapens, avhandlas tvenne problemkomplex, nämligen frågan hur och varför ett system av rättsregler uppkommit som normera mänskligt beteende samt frågan huruvida det finns någon universell grund efter vilken man kan skilja mellan »rättvisa» och »orättvisa» lagregler eller rättsgrundsatser. Trots olikheten i de båda föreläsarnas utgångspunkter, stämma deras resonemang väl överens i sin vetenskapliga objektivitetssträvan och sina sakligt kritiska resultat. Rätten synes vara ett oumbärligt element i allt samliv, om ock dess genetiska problem är ytterst invecklat och kanske till sist oåtkomligt för vetenskapen. Någon objektiv måttstock för rätt och orätt på samhällsmoralens område finnes icke: de naturrättsliga uppfattningarna äro ohållbara, även om vi känslomässigt uppfatta många av dess värderingar som alltjämt gångbara arbetshypoteser för samfundsmoralen.
    Jag skall här icke närmare referera biskop Josefsons tänkvärda och ofta slående reflektioner och iakttagelser, vilka framställas på ett flärdfritt och tilltalande sätt. Beträffande professor Stjernquists del av skriften, som ju mera direkt angår juristerna, nödgas jag begränsa mig till en kort redogörelse för huvudrubrikerna till hans föreläsningar. Efter en intressant allmän orientering kring det ständigt återkommande temat i rättstänkandets historia, nämligen om det finnes någon »högre» rätt än statens föränderliga rätt, kommer författaren till det enda för vetenskapsmannen möjliga svaret att en högsta rätt endast existerar i folksvärde- och trosupplevelser. Saknas enhetlighet där, saknas också enighet om rättsprinciperna, slutar författaren. Har jag fattat Stjernquist rätt, betyder denna hans kritiska attityd ingalunda att en fast rättsideologi skulle vara utan betydelse i samlivet mellan individer och nationer; i vår olyckliga tidsålder ges bevis över nog för styrkan hos den andliga energimängd som ligger innesluten i en fast rättsövertygelse hos en i

ANM. AV JOSEFSON-STJERNQUIST: RÄTTENS URSPRUNG OCH GRUND 573yttre hänseende maktlös grupp av individer. Författaren övergår därefter till en kort framställning av de olika försök som gjorts att sökagrunden till en antagen allmän rättviseideologi i vissa mänskliga realiteter. Han diskuterar sålunda sådana tänkbara normerande faktorer som en instinktiv attityd mot vissa gärningar, ett instinktivt krav på lika behandling av individerna samt förekomsten av ett allmänt rättsmedvetande. Resultatet är genomgående negativt. En annan utgångspunkt utgör den i rättsteorien alltifrån utilisternas och den tidigare sociologiens dagar ofta starkt framhävda idén om rätten, dess variationer och utveckling, så som en funktion av de mänskliga behoven. Författaren ställer sig mindre kritisk mot denna tankegång, som belyses med intressanta exempel. Avslutningsvis väcker Stjernquist den för en och annan jurist något chockerande frågan om rättsreglerna kunna ersättas med andra sociala instrument. Enligt min mening är denna problemställning av största vetenskapliga och praktiskt sociala intresse i en tid då statsmakterna synas gripna av en övertro på lagstiftningens och den med rättsliga tvångsmedel utrustade administrationens överlägsenhet, när det gäller att med eller mot individernas önskan ordna allt till det bästa för människor och grupper i samhället. Det berörda problemkomplexet är föga undersökt av samhällsvetenskapen, något som till stor del beror på den höga svårighetsgrad som alltid utmärker studier på fältet av mänskliga beteenden och reaktioner. De stora kostnader och den tidsödande forskarinsats som krävas även för undersökningen av försvinnande små detaljer av de stora sociala sammanhangen utgöra ett par av orsakerna till att den rättssociologiska vetenskapen på de flesta håll stannat vid programförklaringar och metoddiskussioner av tämligen vag beskaffenhet.

Ivar Agge