Betänkande angående nedre justitierevisionen. Hovrättspresidenten Mauritz Wijnbladh, som haft i uppdrag att verkställa en översyn av nedre justitierevisionens arbetsorganisation, har avgivit betänkande härom (SOU 1962:20). Syftet har varit att vinna större ändamålsenlighet i avseende å justitierevisionens sammansättning och ökad effektivitet i dess arbete.
    Utredningsmannen föreslår upphävande av nu gällande praxis att för erhållande av häradshövding beställning regelmässigt fordras godkänd tjänstgöring i justitierevisionen. Det förordas vidare, att allenast hovrätternasassessorer skall komma i fråga till erhållande av revisionssekreterarförordnande.
    All befattning med nådeärenden skall enligt betänkandet överföras från justitierevisionen till en inom justitiedepartementet inrättad nådebyrå med särskilda föredragande, och högsta domstolens hörande i nådeärenden skall vara obligatoriskt endast i fall där en ansökan om nåd skall helt eller delvis bifallas. Viss ändring i regeringsformens 26 § föreslås i anslutning härtill. Särskild ordning förutsättes bli tillämpad under övergångstiden i avbidan på grundlagsändringen.
    Beträffande tjänstgöringen i justitierevisionen föreslås ändrade regler för beredandet av målen, så att revisionssekreterarna får möjlighet till rådföring om anordnandet av föredragningspromemoriorna med i viss ordning utsedda ledamöter av högsta domstolen. Det föreslås vidare, att föredragningspromemoriorna ej längre skall vara obligatoriska eller utgöra offentliga handlingar.
    På grund av nådeärendenas överflyttning till justitiedepartementet och med stöd i övrigt av vissa statistiska undersökningar föreslås minskning av revisionssekreterarnas antal ävensom en viss omfördelning av dem på specialrotlar och allmänna rotlar. Antalet revisionssekreterare blir enligtförslaget 30, varav 14 specialmålsföredragande; motsvarande tal är nu 38och 11.

C. H.

    Utredning om etableringsrätten. Justitieministern har tillkallat sakkunniga (se SvJT 1962 s. 603) för att verkställa en allmän översyn av de frågor som sammanhänger med rätt att här i riket förvärva egendom och driva näring. I direktiven för utredningen framhålles inledningsvis, att de europeiska ekonomiska integrationssträvandena och den internationella ekonomiska utvecklingen i övrigt har aktualiserat frågan om utformningen och

NOTISER 681tillämpningen av de bestämmelser som avser utlännings rätt att här i landet förvärva egendom och driva näring. Sedan departementschefen redogjort för nuvarande lagstiftning och erinrat bl. a. om behandlingen av frågan om etableringsrätten vid Sveriges tillträde till EFTA-konventionen samt om betänkanden om jordförvärvslagen och den allmänna näringslagstiftningen, uttalar han att frågan om utländsk etablering i Sverige och de koncentrationstendenser, som denna etablering och även andra omständigheter kan väntas medföra, spänner över stora områden och gäller för vårt land vitala intressen och att en samlad översyn av hela problemkomplexet därför är påkallad. Det heter vidare i direktiven:

    Utredningen bör söka utröna vilka verkningar, som med integrationen sammanhängande ändringar i fråga om etableringsrätten och övriga här ifrågavarande förhållanden kan tänkas medföra för den svenska ekonomien. Dessa verkningar är självfallet av rätt komplicerad art. Betydande strukturella förändringar av vårt näringsliv är en naturlig och nödvändig följd av vidgad ekonomisk och teknisk integration. Härvid kan icke bortses ifrån att länder av Sveriges begränsade storlek kan möta speciella problem. Det är uppenbart att det kan uppstå verkningar som icke är gynnsamma, och det ankommer på utredningen att närmare pröva i vilken mån det framstår som lämpligt och möjligt att begränsa sådana verkningar utan att därmed ett fruktbringande ekonomiskt samarbete försvåras. Det gäller här frågor som väsentligen är av natur att kunna och böra behandlas på ett ickediskriminatoriskt sätt.
    Mot bakgrunden av det anförda bör vid utredningen övervägas, vilka åtgärder som i lagstiftningsväg och i övrigt påkallas för utländsk eller vissa utländska medborgares möjlighet att driva näring i Sverige på samma villkor som svenska medborgare. Därvid bör beaktas önskemålet att även framdeles kunna upprätthålla centrala svenska samhällspolitiska mål. Till dessa vill jag räkna fullföljandet av den fulla sysselsättningen samt strävandena till fortsatt ekonomisk utveckling, lokaliseringspolitiken och främjandet av sund konkurrens inom näringslivet.

    Det pekas härefter på frågan om i vilken utsträckning och i vilka former statsmakterna lämpligen kan och bör inverka på omsättningen av fastegendom i Sverige samt förvärv av och inflytande över svenska företag. Därvid bör övervägas hur principen om fri etableringsrätt kan förenas med önskemålet att särskilda regler alltjämt bibehålles rörande förvärv av äganderätten till våra viktigaste naturtillgångar och med kravet på att dessa tillgångar även i fortsättningen utnyttjas för att trygga sysselsättningen i vårt land och i övrigt på ett ur allmän synpunkt önskvärt sätt.
    Utredningsarbetet skall bedrivas i nära kontakt med det utredningsarbete på integrationsområdet som pågår inom kommerskollegium i samråd med företrädare för näringslivet.

C. H.