744 F. J. B. ANDRÉN»Årsskifte» i landshövdingerelationer

    En av de mera mångtydiga termerna i den nordiska skiftesrättsvokabulären är »årsskifte» (»åraskifte», »årsbyte» etc.; i Danmark och Norge »Aarskifte» /»årskifte»/, »årbyte» m. m.).1 En undersökning av ett flertal förekomster visar emellertid, att man kan inordna de olika betydelserna i tre huvudgrupper, där varje grupp kan ges en bestämning, som icke tillkommer någon av de andra grupperna. Dessa bestämningar äro: avkastningsdelning, periodiskt byte och periodiskjorddelning.
    Med avkastningsdelning menas då en fördelning av avkastningen utan att jorden fördelas. Exempel: utan att delning (indelning) ägtrum brukas en äng eller ett fiskeområde av andelsägarna i tur och ordning, varvid envar innehar nyttigheten en tidslängd, som svarar mot hans delaktighet. — Av LINDGREN2 anförda exempel på »årsskifte»(av ängar) antyda, att han använder termen med en innebörd, som hör hit.
    Periodiskt byte förutsätter en fix indelning på marken; varje på så sätt avgränsat område brukas av envar delägare endast viss tidslängd, varefter byte äger rum. — Det är vanligt, att man med »årsskifte» åsyftar just företeelser av denna art.3
    Periodisk jorddelning slutligen bygger liksom periodiskt byte på en markindelning men skiljer sig från bytet därigenom, att indelningen ej är fix; med regelbundna intervall äger omskifte rum, och nya gränser dragas upp. — Hos ÅSTRÖM4 förekommer termen »årsskifte» i sammanhang, som ge anledning antaga, att den där betecknar former av periodisk jorddelning.
    Vad ovan sagts om huvudgrupper utesluter emellertid icke, att författare väl kunna använda termen på ett sådant sätt, att den täcker företeelser inom mera än en grupp.5 Regelmässigt utgår man då som

1 Se härom närmare ANDRÉN, Om delning av naturnyttighet, Sthm 1962; bil.8. — Termen »årsskifte» brukas i övrigt, förutom för att beteckna övergången från ett år till påföljande, även som en fackterm i fastighetstekniken i betydelsen av inbegreppet av de till en lantbruksekonomisk enhet hörande bearbetningsenheter, som under ett och samma år användas för en och sammagröda. Se CARLEGRIM, Om sambandet mellan fastighetsstruktur och arbetskostnader vid normal jordbruksdrift, Sthm 1956, s. 12; jfr MYRBECK, »Jordbruksplanering», Svensk lantmäteritidskrift årg. 43, Norrtälje 1951, s. 25.

2 Falbygden och dess närmaste omgivning vid 1600-talets mitt, Uppsala 1939, s. 75.

3 Se t. ex. ENEQUIST, Nedre Luledalens byar, Uppsala 1937, s. 175; JØRGENSEN, Dansk Retshistorie, København 1947, s. 174; JUTIKKALA, Besittningen av åkerjord i Finland före tegskiftets införande, Rig, årg. 29, Sthm 1946, s. 1 ff; jfr d:me, Ennen sarkajakoa, Historiallinen aikakauskirja 1943, Helsinki 1943, s. 1 ff; STRØM, Forslag til Fælledskabs Ophævelse Nordenfjelds i Norge, Topografisk Journal for Norge, fjerde bind, femtende hefte, Christiania 1796, s. 77. — På Gotland synes ha använts termen »värta» (»varta») för att beteckna företeelser av nu ifrågavarande art; se exempelvis akterna i Gotlands länslantmäterikontor Eksta 18 och Eskelhem 25.

4 Om svensk jordäganderätt, Sthm 1897, s. 195; Jordrätten i Sverige under världsåldrarna, Lund 1925, s. 62 f.

5 Se t. ex. MELANDER, Årsskiften i Finland, Rig, tjugonde årg., Sthm 1937, s. 95, 97, 100, 103; d:me, Vanhimmat maanjaot, Soumen maanmittauksenhistoria I, Porvoo 1933, s. 16; HJELMÉRUS, Om laga skifte, Lund 1889, s. 7;

»ÅRSSKIFTE» I LANDSHÖVDINGERELATIONER 745eljest från att termens innebörd är klar — att närmare ange den finner man icke påkallat. Förvirringen blir därför stor, och missförstånd uppkomma.6
    Det är då med förvåning och icke utan respekt man konstaterar, att en svensk ämbetsman redan för mera än två hundra år sedan gav en definition eller beskrivning, som uppfyller alla rimliga krav på skärpa och stringens. Landshövdingen i Älvsborgs län ADOLPH MÖRNER fann nämligen i sin relation till 1751—52 års riksdag,7 att »detta ordet torde fordra närmare förklaring om des förstånd». Mörner beskrev därefter, vad han menade med årsskifte (av ängar), på följande sätt:» . . . ängarna . . . fördelta, i serskilte tegar eller stycken, hwars afbärgning hafwer åhrligit omskifte, så att den ena åboen slår i åhr, det stycke hans granne bärjade förledit åhr, och så widare,. . . ». (Detta är alltså vad ovan benämnts periodiskt byte.)
    Mörners relation är intressant även i så måtto, att den innefattar ett bidrag till kännedomen om de på inägor förekommande periodiskabytenas frekvens i äldre tid. »Årsskiften» berördes för övrigt även i den närmast föregående landshövdingerelationen från länet. Under rubriken »Hemmanens häfdande till Åker och Äng samt gräswäxten» talades där till en början om bristfälligheter i åkerbruket och om dessas avhjälpande, varvid det bland annat hette: » . . . åkren bör skiftas och utbytas grannar emellan, men inga åhrskiften tillåtas, så som högstskadeligit och här i lähnet betänkeligit, och då skulle Lantmannen med mera beqwämlighet kunna skiöta sin åker, och större frucht honom tilfalla.»8 — Längre fram i relationen9 talades om ängen och dess skötsel, men här nämndes intet om årsskiften. I Mörners förut nämnda relation var det emellertid — som redan antytts — fråga endast om årsskifte »i ängar». Dessa skiften betecknades där såsom »här brukelige». Mörner ville emellertid »näppeligen . . . tro, att så brukas på andra orter», och detta var anledningen till att han fann ordet tarva en närmare förklaring. — Även i landshövdingerelationen till 1755—56 års riksdag omnämndes »årsskiften».10
    De från länen inkommande landshövdingerelationerna behandlade regelmässigt bland annat inägornas hävdande, och det är ju då i viss mån sannolikt, att en systematisk genomgång av volymerna skulle ge än mera av värde för forskningen på detta område av skiftesrätten.

F. J. B. Andrén

MEYER, Danske bylag, Kjøbenhavn 1949, s. 236 och 261. Jfr NIKANDER, Allmendewasser und -wiese, Folk-Liv 1938, Sthm 1938, s. 232. — Se härom vidare ANDRÉN, O. a. st.

6 Då LINDGREN (Rig 1951, s. 136) i sin anmälan av HAFSTRÖMS »Hamarskipt» under hänvisning till fall, som Lindgren hänför till »årsskifte», anmärker, att »Årsskiften ha varit en mera allmänt utbredd sedvänja än Hafström tror», synes anmärkningen icke träffa rätt, alldenstund Hafström i det anmälda arbetet använt termen med en annan innebörd. Se HAFSTRÖM,»Hamarskipt», Skrifter utgivna av institutet för rättshistorisk forskning, ser. II band 1, Lund 1951, s. 106.

7 Riksarkivet, Frihetstidens utskottshandlingar, vol. 44, fol. 339.

8 Relation från Älvsborgs län till 1746—47 års riksdag. Riksarkivet, frihetstidens utskottshandlingar, vol. 51, fol. 478.

9 fol. 480.

10 Relationen är tryckt i Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift I:6—7, Sthm 1893.