Comité Maritime International höll i april i år ordinarie konferens i Aten. Under kongressen, som varade en vecka, behandlades ett förhållandevis stort antal olika sjörättsliga spörsmål. Härom kan i korthet meddelas följande.
En fråga, som tilldrog sig allmänt intresse, var försöket att komma fram till en konvention avseende registrering av certepartier, varigenom man syftar till att giva tredje man ett skydd genom att i det nationella registret eller eventuellt i ett centralt register angiva till vem ett fartyg är bortfraktat på tid eller på s. k. »bare boat charter». Under behandlingen av denna fråga visade det sig, att det förelåg intresse att utöka ramen för ämnet. Fråga uppkom nämligen om man genom en registrering eller för svensk del, genom införande i inteckningsregistret, kunde uppnå att ett certeparti skulle kunna göras gällande även vid ägarskifte av fartyg. Det torde vara uppenbart, att det för särskilt banker och varv föreligger ett intresse för en sådan ordning. Frågan är nu överlämnad till en kommitté som har att närmare utreda problemet samt så småningom framlägga ett förslag till konvention.
År 1961 antogs i Bryssel en konvention om redareansvarets omfattning vid transport av passagerare. Denna konvention kom emellertid icke att innehålla redarens ansvarighet för passagerarens bagage. Det ansågs riktigast, att detta ansvar borde regleras i en särskild konvention. Förslag till sådan konvention hade också utarbetats av den Norska sjörättsföreningen och detta förslag framlades och diskuterades i Aten. Man kom vid dessa diskussioner rätt långt och det förefaller troligt, att förslaget efter viss överarbetning kan komma att antagas vid nästa konferens, som skall hållas i Stockholm 1963.
Ett annat ämne, som diskuterades ganska ingående var frågan om regler för beräkning av överliggetidsersättning. Resultatet av övervägandena i Aten blev att det inte ansågs troligt, att en konvention skulle kunna utarbetas avseende dessa frågor. Man enade sig i stället om att i samarbete med andra internationella sjöfartsorganisationer såsom International Chamber of Shipping och the Baltic and International Maritime Conference söka utarbeta enhetliga modellklausuler, som skulle kunna komma till användning i certepartier. En särskild kommitté tillsattes för att bedriva detta arbete.
Bland de nya ämnen, som upptagits till behandling inom Comité Maritime International's ram, kan vidare nämnas ett förslag från fransk sida att söka nå fram till internationellt enhetliga grunder för beräkning av skador i samband med fartygskollision. Den franska sjörättsföreningen hade för sin del utarbetat ett förslag till konvention i detta ämne som framlades i Aten. Då frågan emellertid inrymde stora principiella frågor, visade det sig ogörligt att diskutera problemet med utgångspunkt från det framlagda konventions-