Association internationale de droit pénal kommer att hålla sin nästa kongress, IX:e Congrès international de droit pénal, i Haag 23—29 augusti 1964. Förhandlingsämnena bli: 1. Försvårande omständigheter (därunder icke konkurrens och återfall), 2. Brott mot familjen och den sexuella moralen, 3. Åklagarmyndighetens roll i straffprocessen, 4. Straffdomars internationella verkan. Närmare upplysningar lämnas av prof. Strahl, Uppsala.
Edmund Mezger †. Prof. Mezger, som avled d. 24 mars 1962 i en ålder av 78 år, har nog under senare år varit den vid det akademiska studiet av straffrätt i Tyskland mest läste författaren. Studenterna ha framför allt läst hans relativt kortfattade »Strafrecht, Allgemeiner Teil», 9:e uppl. 1960, och »Strafrecht, Besonderer Teil», 6:e uppl. 1958, men även den större boken »Strafrecht, Ein Lehrbuch», 3:e uppl. 1949, har varit mycket studerad.
Till Mezgers vetenskapliga berömmelse har bl. a. bidragit, att han anses vara en av upptäckarna och utforskarna av vad man i tysk doktrin kallar de subjektiva orättselementen, ett uttryck varunder man inbegriper ganska mycket men bl. a. t. ex. den särskilda psykiska inställning utöver vanligt uppsåt som man anser att förövaren av ett beteende måste ha för att detta skall vara ett otuktigt beteende.
Mezgers ledande ställning inom tysk straffrättslig doktrin led under senare tid intrång genom den av Welzel framförda s. k. finala handlingsläran, vilken bestrider, att man kan på hävdvunnet sätt skilja mellan en handlings objektiva och dess subjektiva sida, och med utgångspunkt i tanken att varje handling har ett mål, varför uppsåtet är en beståndsdel av handlingen, påyrkar en genomgripande omläggning av systemet i straffrättens allmänna del i vad avser brotten. Denna lära har tilldragit sig allt större uppmärksamhet inom den straffrättsliga debatten i Tyskland.
Mezger var emellertid icke endast straffrättsdogmatiker. Han intresserade sig även bl. a. för kriminologien och för rättsfilosofien.
I. S.
NOTISER
Betänkande med förslag till nya gruvrättsliga regler. Malmutredningen för Norrbotten (ordf. landshövdingen Näslund), som tillsatts av chefen för handelsdepartementet för att verkställa utredning av frågor, som äger samband med en inventering av Norrbottens naturtillgångar, lade den 28 januari 1963 fram sitt betänkande med titeln Malmen i Norrbotten (stencilerat). Däri föreslås, att en allmän järnmalmsinventering på statens bekostnad skall genomföras i Norrbotten. Resultatet av inventeringen skall kunna underlätta planeringen för en väntad ökning av malmexploateringen. Utredningen har också tagit upp vissa gruvrättsliga frågor som aktualiseras i samband med in-
venteringen eller eljest sammanhänger med en intensifierad exploatering av Norrbottens malmtillgångar.
I det gruvrättsliga avsnittet diskuterar utredningen vissa fördelar och nackdelar hos det i vårt land sedan gammalt gällande inmutningssystemet samt ett koncessionssystem. Utan att taga ställning till frågan om en övergång till koncessionslagstiftning, vilket spörsmål enligt utredningens mening får prövas i annat sammanhang, har utredningen lagt fram förslag om vissa mindre genomgripande lagstiftningsåtgärder inom ramen för vårt nuvarande gruvrättsliga system, syftande till att råda bot för brister, som ansetts vidlåda detta.
Utredningen har funnit det angeläget att lagregler tillskapas, vilka gör det möjligt att undanröja sådana hinder för rationell gruvdrift, som uppkommit genom att inmutningsrätter till närbelägna fyndigheter splittrats på flera händer. Reglerna härom är intagna i ett av utredningen upprättat utkast till lag med särskilda besämmelser om inlösen av inmutningsrätt m. m., som föreslås gälla för hela landet. I samma lagutkast har också intagits regler syftande till att skapa förutsättningar för gruvdrift, som anses önskvärd från allmän synpunkt.
Utredningen har därjämte funnit åtgärder erforderliga till förebyggande av att rätten till de brytvärda malmerna i Norrbotten i framtiden delas upp mellan alltför många intressenter. Efter övervägande av olika alternativa lösningar förordar utredningen att rätten för enskilda att inmuta skall inskränkas tillfälligt under en period av tio år, motsvarande den tid som beräknas åtgå för genomförande av det program för malminventeringen, som utredningen presenterat. Utredningen föreslår alltså en bestämmelse, enligt vilken inmutningsrätt inom Norrbottens län icke skall få beviljas annan än kronan med mindre Kungl. Maj:t lämnat tillstånd därtill. Dispens skall kunna avse såväl särskild fyndighet som fyndigheter i allmänhet eller av visst slag inom ett bestämt område. Om dispensmöjligheten utnyttjas liberalt, bör enligt utredningens mening de nya bestämmelserna icke komma att i någon högre grad hämma enskild malmletning i länet. Reglerna föreslås meddelade i en lag med särskilda bestämmelser om inmutning inom Norrbottenslän, vartill utkast upprättats. För att syftet med lagen icke skall kunna omintetgöras förordas att den, om den införes, skall bli tillämplig på inmutningar, om vilka ansökning gjorts efter det utredningens förslag framlagts.
Utredningen förordar slutligen en ändring i själva gruvlagen. Förslaget innebär i denna del, att åt Kungl. Maj:t skall meddelas befogenhet att, när synnerliga skäl föreligger, lämna dispens från gruvlagens bestämmelse att byggnad och tomtplats m. m. i vissa fall skall utgöra hinder för inmutning och utmålsläggning.
G. D.