Y. J. HAKULINEN. Obligationsrätt. I. Allmänna läror. Tammerfors 1962. Söderströms. Fmk 2 950.
Det föreliggande arbetet utgör en svensk översättning av förf:s år 1958 utkomna arbete »Velvoiteoikeus I. Yleiset opit», som anmäldes av Taxell SvJT 1960 s. 552 f.
Det område arbetet behandlar sammanfaller icke vare sig med USSING, Dansk Obligationsret, Almindelig del, eller med RODHE, Obligationsrätt. Tyngdpunkten ligger på kapitlen »rättshandlingsobligationer» och »deliktsobligationer», vilka behandla uppkomsten av förpliktelser grundade på rättshandling och av utomobligatoriska skadeståndsförpliktelser. I övrigt behandlas »gäldförhållandet», »den skyddade personkretsen», »obligationens innehåll» och »återbäring av obehörig vinst».
Att läsa denna framställning är som att träda in i en annan värld änden där man i allmänhet lever. Tysk juridisk doktrin utövade vid 1800-talets slut ett starkt inflytande på de nordiska rättslärda. I vårt land liksom i Danmark och Norge har detta inflytande sedan första världskrigets tid alltmer försvagats, och den nordiska doktrinen har sökt sig egna vägar. Under de senaste åren ha även åtskilliga författare i Finland, främst på finlandssvenskt håll, tagit starka intryck av den nordiska utvecklingen. HAKULINEN är emellertid oberörd av denna och framträder som en sentida exponent för den finska doktrinens traditionella anknytning till tysk begreppsbildning och en tysk konstruktiv metod, som väl numera icke ens i Tyskland är så dominerande som förr.
Ett exempel på hur tysk doktrin inspirerat begreppsbildningen är att förf. anser det lämpligt att i finsk miljö omplantera det tyska begreppet »positive Vertragsverletzung» — här (s. 225) översatt med »positiv avtalskränkning». I själva verket har detta begrepp av tyskdoktrin tillskapats såsom en nödfallsåtgärd för att man skulle få enfålla, i vilken man kunde hysa en rätt heterogen grupp av kontraktsbrott, vilka icke kunde placeras inom ramen för BGB:s systematik.
Att förf. hämtat stark inspiration från tysk doktrin innebär dock inte att han ensidigt koncentrerat sina studier på denna. Arbetet vittnar också om förf:s beläsenhet i fransk och anglosachsisk juridik.
Om man lämnar invändningarna mot förf:s vetenskapliga metod åsido och gör sig mödan att tränga in i hans begreppsbildning, måste man konstatera att han ger läsaren en elegant och skarpsinnig framställ-