ÅKE MALMSTRÖM. Civilrätt jämte några grunddrag av den allmänna rättsläran. Lärobok för nybörjare. Lund 1962. Gleerups. 341 s.Kr. 15,50.

    BJÖRLINGS lärobok i civilrätt blev Björling-Malmströms lärobok, och nu står MALMSTRÖM som ensam författare till läroboken. En sådan utveckling är inte ovanlig i andra länder, men i svensk juridisk litteratur har den knappast någon direkt motsvarighet. I förordet till den nya boken uttalar Malmström, att det ej är lätt att lägga fram något som skall ersätta »en så frejdad och pedagogiskt förtjänstfull lärobok som Björlings». Det berättigade erkännandet av Björlings förtjänster bör dock inte undanskymma, att det länge har funnits ett starkt behov av en modernare lärobok. Inte bara rättsreglerna utan också uppfattningen om vad en lärobok bör innehålla har förändrats under de gångna femtio åren. Björlings lärobok gav en relativt fyllig bild av några centrala delar av civilrätten, medan andra delar nästan helt förbigicks. Mycket utrymme ägnades åt familjerätt, sakrätt och de avtalstyper som reglerades i 1734 års lag. Ett inflytande från de tyska framställningarna av civilrätten framträdde ofta. Framställningen var i snäv mening deskriptiv; det fanns inte mycken antydan till vare sig historiskt, ekonomiskt eller socialt perspektiv, och reglernas betydelse och berättigande diskuterades sällan. En läsare fick lätt intrycket att alla framställda regler var ungefär lika viktiga och lika odiskutabelt förträffliga. Framställningen gav i ton och hållning — om också inte alltid i urvalet av behandlade frågor — intryck av att vara avsedd för sådana nybörjare som måste förskonas från problematik av alla slag.

278 ANM. AV Å. MALMSTRÖM: CIVILRÄTT    Genom Malmströms bearbetningar har successivt dispositionen, urvalet av stoff och framställningssättet förändrats. I den nya boken har bl. a. dispositionen närmare anknutits till den uppdelning mellan regler om fast egendom och lös egendom som ligger till grund för indelningen av examensämnena i civilrätt. Familjerätten har fått minskat utrymme medan andra rättsområden, särskilt reglerna om fast egendom, har fått en samlad, utförligare behandling. Många betydelselösa detaljer har fått försvinna. En del hänvisningar till litteratur och rättsfall har influtit. Inledningsvis framställes några huvuddrag av den allmänna rättsläran. Framställningen är genomgående bearbetad och stilistiskt översedd även i delar som ansluter sig till den äldre framställningen. Allt detta utgör förbättringar för vilka Malmström förtjänar stor tacksamhet.
    Ännu kvarstår dock avsevärda delar där Björlings framställning återklingar. Anm. föredrar för sin del vida de av Malmström nyskrivna delarna, vilka är mindre inriktade på referat av lagtext, har mera historiskt och komparativt perspektiv och oftare antyder att det existerar problem av olika slag. I de äldre delarna — t. ex. de som rör sakrätt —förevisas fortfarande för den juridiske nybörjaren sådana vördnadsbjudande juridiska åldringar som stadsbudet som bär en annans resväska och därigenom blir dennes besittningsbiträde, den person som gör ett originärt förvärv av äganderätt genom ockupation av en bortkastad cigarrstump, och konstnären som gör en skulptur av en annan tillhörig lerklump. De nya delarna är däremot mera inriktade på socialt och ekonomiskt betydelsefulla regler. De uttalanden mot vilka man framförallt vill rikta invändning förekommer också inom de minst bearbetade avsnitten. Det må tillåtas anm. att särskilt fästa sig vid vad som berör hans eget ämnesområde och anmäla missnöje med att praktiskt taget det enda som säges om försäkring går ut på att avtal därom icke äro giltigt på grund av äventyrlighet (s. 87 f.). Även om detta avspeglar ett i äldre tider aktuellt problem måste det i dag anses höra till det minst väsentliga som kan sägas om försäkring.
    Beträffande principerna för urvalet av behandlade ämnen måste meningarna alltid vara ganska subjektiva. Framställningen omfattar i stort sett vad som tidigare ansågs vara allmän civilrätt, medan »speciell privaträtt» behandlas i mycket ringare omfattning. Transporträtt samt växel- och checkrätt har sålunda praktiskt taget helt utelämnats. Speciell fastighetsrätt förekommer i större utsträckning, och immaterialrätten har fått några sidor. Det är kanske förklarligt att förf. ej ansett sig kunna ens beröra sådana områden som försäkring och fraktavtal då han uppenbarligen ej kan gå närmare in på dem, men med lika rätt kan man fråga om det finnes skäl att ägna utrymme åt sådana avtalstyper som lega och lån av lös egendom. Medan förut familjerätten var överdimensionerad synes nu fastighetsrätten hålla på att få proportionsvis alltför stort utrymme. Sålunda kan man fråga, om det verkligen är skäl att så utförligt — låt vara med mindre stil — referera lagstiftningen om skydd för fornminnen (s. 167 f.).
    Sammanfattningsvis må uttalas, att det finns all anledning att hälsa denna nya lärobok med glädje men också att uttrycka en önskan, att bearbetningen skall fortgå.

Jan Hellner