PETER RIEDBERG. Der amiable Compositeur im internationalen privaten Schiedsgerichtsverfahren. Frankfurt/M 1962. Alfred Metzner Verlag. (Arbeiten zur Rechtsvergleichung. Schriftenreihe der Gesellschaft für Rechtsvergleichung Hamburg. Herausgeg. von Hans Dölle. 12.) 94 s.

    Enligt fransk lag, liksom även enligt lagarna i åtskilliga sydeuropeiska och latinamerikanska länder, kan en skiljeman under vissa betingelser tjänstgöra såsom »amiable compositeur», vilket innebär bl. a. att han kan bortse från en del formella regler, som eljest är tillämpliga på skiljeförfarandet, och därjämte har obegränsad frihet att grunda sitt avgörande på billighetsöverväganden: att ge domen karaktären av en »amiable composition». I den livliga debatten rörande internationaliseringen av skiljeförfarandet har starka meningsbrytningar kommit till synes om lämpligheten av att ge spelrum åt amiables compositeurs. De anglosaxiska länderna har intagit en klart avvisande hållning.

LITTERATURNOTISER 281I de kontinentaleuropeiska och nordiska länderna, där skiljemännen i realiteten ofta tilldelar sig själva rollen av amiables compositeurs genom att tilllämpa billighetsgrundsatser i stället för lag, har meningarna varit delade.
    RIEDBERGS ovan nämnda arbete, ursprungligen en stencilerad doktorsavhandling, ventilerad år 1958, innefattar en studie i fransk, engelsk, tysk och svensk rätt (på sistnämnda område är förf., som avlagt svensk studentexamen, välinitierad). Förf. preciserar skickligt de rådande motsättningarnas reella innebörd. I fråga om möjligheten att överbrygga åsiktsskillnaden mellan å ena sidan de anglosaxiska, å andra sidan de övriga väststatliga systemen är han ganska skeptisk. Han pekar emellertid (s. 85) på den möjligheten att det anglosaxiska motståndet mot amiable compositeur-klausuler skulle kunna övervinnas om det lagstiftningsvis klargjordes att icke ens sådana klausuler utan vidare skulle ge skiljemännen anledning att frångå gällande rätt. En dylikklausul borde lämnas utan beaktande, anser han (s. 86), om den icke kombinerades med en mer preciserad ömsesidig partsdeklaration: »Ein Schiedsrichtersoll nur dann als amiable Compositeur entscheiden, wenn er von den Parteiendazu ausdrücklich ermächtigt ist und von ihnen gleichzetig Richtlinien fürdie Ausübung der ihm übertragenen Befugnisse bei der Urteilsfindung erhalten hat.» Han pläderar även för (s. 85 f.) att det genom tvingande lagregler borde föreskrivas, även i vad avser amiables compositions, att skiljedom skall vara försedd med motivering.

P. O. B.