Näringsfrihetsrådet. Av de hos näringsfrihetsrådet under år 1962 anhängiga ärendena avsåg fyra framställningar från ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor (NO) om förhandling jämlikt konkurrensbegränsningslagen. En av dessa framställningar gällde vägran av två glasverk med en gemensam s. k. marknadsordning att medge en återförsäljare de rabatter, som enligt marknadsordningen tillkom grossister. Nämnda återförsäljare var ett gammalt grossistföretag i branschen, vilket förvärvats av elva glasmästeriföretag. De båda glasverken ansåg, att de nya ägarna icke tog sikte på fortsatt grossistverksamhet utan endast på inbördes samverkan i form av samköp. Näringsfrihetsrådet — vars prövning ej avsåg marknadsordningen som sådan utan endast dess tillämpning i det föreliggande fallet — framhöll emellertid, att företaget i fråga före överlåtelsen drivit aktiv grossiströrelse i marknadsordningens mening, och att glasverken saknat anledning betvivla att de nya ägarna avsåg att fortsätta denna rörelse. Enligt näringsfrihetsrådets mening innebar sålunda glasverkens vägran att ge företaget grossistställning, att detta behandlades olika i förhållande till andra företag, och detta hinder eller försvårande av företagets näringsutövning fann rådet vara av betydelse även från allmän synpunkt. Näringsfrihetsrådet kom därför till slutsatsen, att en konkurrensbegränsning med skadlig verkan förelåg, och beslöt, att förhandling för att undanröja denna verkan skulle inledas. Den därefter följande förhandlingen gav till resultat en utfästelse av glasverken att under närmare angivna förutsättningar ge det berörda företaget grossistställning. Näringsfrihetsrådet fann, att den skadliga verkan därigenom undanröjts, och avskrev ärendet.
Två framställningar från NO gällde leveransvägran, I det ena fallet hade ett grossistföretag, som övertagit en annan grossists filialrörelse, vägrat att sälja kolonialvaror till en samköpsförening, vilken tidigare fått leveranser från ifrågavarande filial. Grossistföretaget vidhöll sin ståndpunkt även se-