Inteckningsansvaret vid sammanläggning1
    Med anledning av häradshövdingen BERTIL ADÈLLS replik i SvJT 1962 s. 319 ber jag få lämna följande slutreplik.
    I likhet med Adèll anser jag en ledande princip vara, att inteckningshavares rätt icke får försämras vid ordnandet av inteckningsförhållandena i samband med sammanläggning. Oenigheten oss emellan gäller närmast vilken tolkning, som rätteligen bör givas åt ordet fastighet i 14 och 16 §§ SmlL.2 Adèll hävdar, att härmed avses — alltsedan SmlL:s tillkomst, såvitt jag kunnat förstå — allenast registerfastighet,3 under det att jag vidhåller, att man måste giva fastighetsbegreppet en vidare innebörd och härvid även taga hänsyn till det inskrivningsrättsliga, närmast IF:s fastighetsbegrepp, om vars innehåll någon tvist icke synes råda mellan Adèll och mig. Vilkendera av dessa tolkningar som än är den riktiga, torde det dock vara befogat att kräva, att den tillämpas konsekvent, samt att man därvid icke tvingas göra avkall på den ovanberörda principen om skyddet för inteckningshavaren. — Följderna av en konsekvent tillämpning av Adèlls tolkning åskådliggöras bäst med följande exempel.
   

 Åby 11 och 21 ägas av samma person och äro åsatta samma värde. Fastigheterna besväras av följande inteckningar:
    1) för 10 000 kronor, beviljad i båda fastigheterna.
    2) För 6 000 kronor, beviljad i hälften av Åby 11 och hela Åby 21.
    3) För 8 000 kronor, beviljad i båda fastigheterna.
    Vid en sammanläggning av dessa fastigheter tillämpas — med Adèlls tolkning av fastighetsbegreppet4 — 14 § andra stycket punkt 2 förra delen

1 Tidigare artiklar i ämnet, se SvJT 1961 s. 672 samt 1962 s. 145 och 319. Före publiceringen av denna artikel har redaktionen haft vänligheten att låta mig taga del av Adèlls efterföljande slutinlägg.2 IF = KF 16 juni 1875 ang. inteckning i fast egendom. SmlL = lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning av fastigheter på landet.3 Jämte »fastighetsdel, som avstyckas för sammanläggning».4 Adèll hävdar i sitt slutinlägg, att jag här gör mig skyldig till en ohållbar lagtolkning. Denna tolkning är emellertid den enda konsekventa följden av Adèlls eget påstående att med fastighet förstås i SmlL allenast registerfastighet (jfr not 3). Det uttalande av fastighetsbildningssakkunniga (SOU 1944:46 s. 266), till vilket Adèll hänför sig, avser ett helt annat fall och torde icke kunna tillämpas i detta sammanhang, i vart fall icke på sätt

52 GEORG STERZELSrnlL,5 varpå inteckningarna efter sammanläggningen komma att gälla i hela den sålunda bildade fastigheten.6 Följden härav blir, att innehavaren av 8 000kronorsinteckningen ohörd får sin rätt försämrad, ett förhållande som klart framgår om man närmare studerar följderna av en tänkt exekutiv auktion, inbringande — utöver belopp för täckning av sedvanliga kostnader— 16 000 kronor. Före sammanläggningen skulle den del av Åby 11, som endast besvärades av inteckningarna 1 och 3, utropas för sig, under det att återstoden skulle utropas för sig tillsammans med Åby 21. Efter sammanläggningen skulle däremot naturligen i detta fall hela den sammanlagda fastigheten utropas på en gång. — Ansvaret för inteckningarna fördelas enligt följande: 

Före sammanläggning Efter sammanläggning
Åby 11 a Åby 11 b Åby 21 Åby 31
2 500 2 500 5 000 10 000
— — 2 000 4 000 6 000
2 000 2 000 4 000 8 000

  Vid exekutiv försäljning före sammanläggning skulle till fördelning utfalla 4 000 kronor å vardera av Åby 11a och b samt 8 000 kronor å Åby 21. 10 000kronorsinteckningen skulle därvid helt täckas under det att å 6 000-kronorsinteckningen skulle utfalla 4 500 kronor och å 8 000-kronorsinteckningen 1 500 kronor. Därest försäljningen skett efter sammanläggningen, skulle däremot de två första inteckningarna ha blivit helt täckta, under det att innehavaren av 8 000-kronorsinteckningen blivit utan utdelning.

    Det torde vara överflödigt att framhålla, att man med en mer nyanserad tolkning av fastighetsbegreppet ej äventyrar inteckningshavarens säkerhet på sätt fallet blir vid ett strikt fasthållande vid begreppet registerfastighet. Ett beaktande av det inskrivningsrättsliga fastighetsbegreppet ger nämligen i det anförda exemplet vid handen, att sammanläggning ur inskrivningssynpunkt sker av tre fastigheter, ehuru ur fastighetsbildningssynpunkt endast två fastigheter sammanläggas. Ett vederbörligt hänsynstagande till förstnämnda omständighet ger vid handen, att förmånsordning måste tillgripas,7 varvid inteckningshavaren åtminstone beredes möjlighet att bevaka sina intressen. Det är visserligen riktigt, att inteckningshavaren ofta ställes inför vissa svårigheter när det gäller att överblicka följderna av att godkänna en förmånsordning. Dessa svårigheter torde dock vara väsentligt mindre i förevarande och övriga av mig andragna exempel än i de fall, då sammanläggning skall ske av helt olika intecknade fastigheter.
    Adèll gör nu gällande, att den av mig rekommenderade metoden för utsvällning av inteckningsansvaret icke går att konsekvent tillämpa i alla lägen. Han hänför sig härvid främst till det i mitt genmäle anförda första exemplet, vilket tyvärr blivit något ofullständigt belyst. Det avser det fallet, att två fastigheter — Åby 11 och 21 — ägas till hälften vardera av A och B. A:s hälfter äro intecknade, under det att B:s hälfter äro gravationsfria. Ur inskrivningssynpunkt äro de båda

Adèll hävdar. Det är emellertid intressant att notera, att Adèll i detta fall frångår sin egen tolkning av fastighetsbegreppet och ger sig in på en »tolkning utöver bokstaven», som synes närbesläktad med den av mig hävdade tolkningen av fastighetsbegreppet.

5 Icke någon av fastigheterna häftar för andra inteckningar än sådana, som äro i samma inbördes ordning gällande jämväl i en var av de andra. Obs! Stadgandet innehåller ingenting om att inteckningarna jämväl skola besvära fastigheterna i samma utsträckning.

6 Jfr 2 000-kronorsinteckningen i Ovikenfallet.

7 Därest man icke vill döda inteckningarna helt eller delvis.

INTECKNINGSANSVARET VID SAMMANLÄGGNING 53registerfastigheterna att betrakta som fyra olika fastigheter. En sammanläggning av dem innebär ur samma synpunkt sett, att man av fastighetsbildningstekniska skäl samtidigt företager två från varandra fullt skilda sammanläggningar, vilkas resultat blir ur fastighetsbildningssynpunkt en fastighet men ur inskrivningssynpunkt två fastigheter, Åby 31A och Åby 31B. I belysning härav framstår stadgandet i 16 § SmlL betydligt klarare, därest man beaktar, att med »hela den genomsammanläggningen bildade fastigheten» avses inskrivningsfastigheten— Åby 31A och Åby 31B — och icke registerfastigheten.8 Adèlls anmärkning saknar vid sådant förhållande fog.
    Sammanfattningsvis torde skillnaden i ståndpunkt mellan Adèll9och mig kunna anges på följande sätt: Adèll anser, att med fastighet avses i SmlL genomgående registerfastighet samt att, där denna tolkning av begreppet leder till för inteckningshavaren orimliga eller obilliga konsekvenser, man måste räkna med att lagstiftaren begått en blunder och att en lucka i lagen föreligger. Denna lucka vill han fylla ut genom att med hjälp av teleologisk lagtolkning gå förbi lagens ordalydelse. Häremot hävdar jag, att SmlL:s fastighetsbegrepp ej är entydigt. I de delar, som innehålla de rent fastighetsbildningstekniskabestämmelserna, får man räkna med termen registerfastighet, under det att man i de delar — närmast 14 och 16 §§ — som behandla de inskrivningsrättsliga följderna av en sammanläggning, måste taga hänsyn till det inskrivningsrättsliga fastighetsbegreppet. Ett godtagande av denna tolkning, vilken synes mig hava väl så starka ändamålssynpunkter för sig som den av Adèll hävdade och därtill går att konsekvent tillämpa på alla upptänkliga fall, innebär, att någon lucka i lagen icke skulle föreligga. Sistnämnda förhållande talar även starkt för tolkningens riktighet, så mycket mera som man ej utan synnerligen goda skäl bör inkompetensförklara lagstiftaren.
    Vidkommande slutligen spörsmålet i vad mån en dold fordran å ogulden köpeskilling kan omöjliggöra en sammanläggning hävdar Adèll, att man vid mera komplicerade inteckningsförhållanden ej kan få fram en tillförlitlig upplysningskälla på det av mig anvisade sättet. Detta påstående är helt obegripligt! Ett föreläggande för sökanden att prestera utredning huruvida någon köpeskillingsfordran finnes eller ej, kan — därest föreläggandet efterkommes — endast få till resultat, att en ogulden köpeskillingsfordran visas antingen föreligga eller icke föreligga. Något tredje beaktansvärt alternativ10 gives ej, och ägodelningsdomaren torde härefter vara fullt i stånd att företaga sammanläggningen under vederbörligt hänsynstagande till utredningens resultat.

Georg Sterzel

8 Om man antager, att A:s och B:s hälfter var för sig voro enhetligt intecknade, skulle någon förmånsordning heller ej erfordras, då registerfastigheterna efter sammanläggningen alltjämt skulle framstå som två inskrivningsrättsligt fullt åtskilda enheter.

9 Sådan hans ståndpunkt av mig uppfattats.

10 I sitt slutinlägg pekar Adèll på vissa komplikationer, som kunna tänkas uppstå i samband med ett oneröst avstående av rätten till ogulden köpeskillingsinteckning. Risken för sådana komplikationer torde dock knappast vara större än risken för att en lagfart undanröjes till följd av bifall till en mot en sammanläggningssökande förd talan om bättre rätt till fast egendom, ett likartat fall som en ägodelningsdomare heller aldrig kan gardera sig för.