Inteckningsansvaret vid sammanläggning1
Med anledning av häradshövdingen BERTIL ADÈLLS replik i SvJT 1962 s. 319 ber jag få lämna följande slutreplik.
I likhet med Adèll anser jag en ledande princip vara, att inteckningshavares rätt icke får försämras vid ordnandet av inteckningsförhållandena i samband med sammanläggning. Oenigheten oss emellan gäller närmast vilken tolkning, som rätteligen bör givas åt ordet fastighet i 14 och 16 §§ SmlL.2 Adèll hävdar, att härmed avses — alltsedan SmlL:s tillkomst, såvitt jag kunnat förstå — allenast registerfastighet,3 under det att jag vidhåller, att man måste giva fastighetsbegreppet en vidare innebörd och härvid även taga hänsyn till det inskrivningsrättsliga, närmast IF:s fastighetsbegrepp, om vars innehåll någon tvist icke synes råda mellan Adèll och mig. Vilkendera av dessa tolkningar som än är den riktiga, torde det dock vara befogat att kräva, att den tillämpas konsekvent, samt att man därvid icke tvingas göra avkall på den ovanberörda principen om skyddet för inteckningshavaren. — Följderna av en konsekvent tillämpning av Adèlls tolkning åskådliggöras bäst med följande exempel.
Åby 11 och 21 ägas av samma person och äro åsatta samma värde. Fastigheterna besväras av följande inteckningar:
1) för 10 000 kronor, beviljad i båda fastigheterna.
2) För 6 000 kronor, beviljad i hälften av Åby 11 och hela Åby 21.
3) För 8 000 kronor, beviljad i båda fastigheterna.
Vid en sammanläggning av dessa fastigheter tillämpas — med Adèlls tolkning av fastighetsbegreppet4 — 14 § andra stycket punkt 2 förra delen
1 Tidigare artiklar i ämnet, se SvJT 1961 s. 672 samt 1962 s. 145 och 319. Före publiceringen av denna artikel har redaktionen haft vänligheten att låta mig taga del av Adèlls efterföljande slutinlägg.2 IF = KF 16 juni 1875 ang. inteckning i fast egendom. SmlL = lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning av fastigheter på landet.3 Jämte »fastighetsdel, som avstyckas för sammanläggning».4 Adèll hävdar i sitt slutinlägg, att jag här gör mig skyldig till en ohållbar lagtolkning. Denna tolkning är emellertid den enda konsekventa följden av Adèlls eget påstående att med fastighet förstås i SmlL allenast registerfastighet (jfr not 3). Det uttalande av fastighetsbildningssakkunniga (SOU 1944:46 s. 266), till vilket Adèll hänför sig, avser ett helt annat fall och torde icke kunna tillämpas i detta sammanhang, i vart fall icke på sätt