Jag kan i huvudsak biträda revisionssekreterare Söderbloms synpunkter och håller alltså med om att 11: 22 VL icke är avsedd för tvister mellan sökandens motparter inbördes. I sådana fall då det föreligger en verklig tvist mellan t. ex. nuvarande och förutvarande fastighetsägare rörande rätten till ersättning för skada å fastigheten är det säkerligen i allmänhet både lämpligast och med VL bäst överensstämmande att hänvisa ersättningspretendenterna till särskild rättegång enligt 9: 55 VL. Innan så sker bör emellertid utrönas, huruvida tvist verkligen föreligger mellan den nuvarande och den tidigare ägaren, och detta torde knappast kunna ske på annat sätt än att båda lämnas tillfälle framföra sina synpunkter i anledning av den talan som endera av dem anhängiggjort mot sökanden. Om därvid alla parter äro ense om att en eventuell tvist bör slitas av vattendomstolen och detta kan ske utan uppskov och utan att omfattande utredning behöver förebringas, vore det enligt min mening värdefullt, inte minst ur processekonomisk synpunkt, om så kunde ske. Jag medger dock gärna att ett sådant förfarande icke torde ha varit lagstiftarens avsikt med 11: 22 VL.
L. af Klintberg