Betänkande angående gemensamhetsanläggningar. 1954 års fastighetsbildningskommitté har nyligen till justitieministern överlämnat betänkande med förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar m. m. (SOU 1963: 23). Förslaget innebär ett försök att inom ramen för ett enhetligt rättsinstitut lösa samtliga de spörsmål av privaträttslig natur, som aktualiseras vid samverkan mellan två eller flera fastigheter i syfte att inrätta och utnyttja vissa fasta anläggningar av stadigvarande betydelse för fastigheterna. Vad det gäller är framför allt sådana anläggningstyper som parkeringsanläggningar, utfarter och andra trafikleder inom byggnadskvarter, gårdsutrymmen, lekplatser och värmeanläggningar. Ett behov av fastighetssamver-

568 NOTISERkan för angivna ändamål har i ökad utsträckning framträtt under de senaste årtiondena, men samgående av detta slag omfattas ej av den specialreglering, som gäller på olika områden av fastighetsrätten och som representeras av exempelvis bestämmelserna angående tvångssamfälligheter enligt vattenlagen och lagen om enskilda vägar, och man är följaktligen för den rättsliga behandlingen av hithörande företeelser hänvisad till mera allmänna rättsregler, vilka här icke erbjuda någon adekvat lösning. Detta har ansetts vara en kännbar olägenhet, som medfört både att tillkomsten av gemensamhetsföretag icke kunnat främjas i önskvärd utsträckning och att svårigheter uppkommit vid tillämpningen av nu gällande bestämmelser på området.
    Den allvarligaste bristen enligt nuvarande regelsystem är, att det i flertalet fall saknas garantier för att en gemensamhetsbildning består för framtiden, oberoende av att de berörda fastigheterna byta ägare. Kommittén har funnit ofrånkomligt att ett i princip oupplösligt samband mellan fastigheterna och själva anläggningen åstadkommes, så att delaktigheten i företaget är förenad med äganderätten till varje ansluten fastighet. Delaktigheten och fastigheten kunna därför enligt förslaget ej överlåtas oberoende av varandra så länge företaget skall bestå. Vid sidan av bestämmelser, som ange denna sakrättsliga verkan och förutsättningarna därför, erfordras emellertid såvitt angår gemenskapens innehåll vissa regler för det fall, att överenskommelse mellan de berörda sakägarna icke kan uppnås. Förslaget upptager i enlighet härmed normer om villkoren för fastighets anslutning till ett gemensamt företag, om anläggningens lokalisering och utformning, om kostnadsfördelningen mellan anslutna fastigheter samt om dessas utnyttjande av anläggningen. Vidare meddelas bestämmelser, som tillförsäkra de i företaget deltagande en rätt till utrymme för anläggningen och markägaren rätt till ersättning för utrymmets upplåtande.
    Den föreslagna regleringen nödvändiggör en prövning från det allmännas sida av att stadgade villkor för en sökt gemensamhetsanläggnings inrättande äro uppfyllda. Denna prövning föreslås tillkomma särskild förrättningsman, som förordnas av länsstyrelsen och som i vissa fall kan biträdas av två gode män. Förrättningsförfarandet är i förslaget anordnat på ett sätt, som i stora drag överensstämmer med vad som gäller förrättningar i andra liknande sammanhang, särskilt sådana enligt lagstiftningen om fastighetsbildning och om enskilda vägar. Med hänsyn till att flertalet hithörande anläggningar äro belägna inom tätbebyggelseområden och därmed beröras av byggnadsnämndernas verksamhet med avseende å såväl bebyggelseplaneringen som prövningen av ansökningar om byggnadslov, dispenser och liknande, har emellertid även byggnadsnämnd ansetts böra äga ett avgörande inflytande på frågan om anläggnings inrättande. Finner nämnden en föreslagen lösning strida mot fastställd plan eller bebyggelsereglerande bestämmelser eller eljest föranleda från allmän synpunkt olämplig bebyggelse eller markanvändning i övrigt, kan nämnden genom att vägra medgivande till företaget hindra att anläggningen kommer till stånd. I den mån byggnadsnämnden icke utövat den nämnden sålunda tillkommande vetorätten blir förrättningsinstansens bedömande avgörande för om anläggningen skall inrättas eller ej. Förrättningsbeslut kan enligt förslaget överklagas hos ägodelningsrätt, och fullföljd därifrån sker till hovrätt och högsta domstolen.
    Sedan det blivit slutligt avgjort att en gemensamhetsanläggning skall in-

NOTISER 569rättas, uppkommer spörsmålet hur företagets verksamhet bör anordnas. I detta hänseende erbjuder förslaget två former. Den ena innebär, att de berörda fastighetsägarna genom avtal bestämma att ägaren till en av fastigheterna skall såsom anläggningens huvudman och ägare på de villkor avtalet innehåller ombesörja anläggningens utförande, underhåll och drift samt tillhandahålla anslutna fastigheter den avsedda nyttigheten. Enligt detta alternativ kunna således huvudmannens medkontrahenter i princip begränsa sin kontinuerliga medverkan under företagets bestånd till att lämna ekonomiskt bidrag. Den andra formen — som avses komma till användning, då huvudmannaförvaltning icke kan åstadkommas — innebär, att gemenskapen organiseras i en samfällighet, som i väsentliga hänseenden utformats efter mönster av liknande sammanslutningar enligt exempelvis vattenlagen och lagen om enskilda vägar. Åtskilliga förenklingar föreslås emellertid, och kommittén har överhuvudtaget sökt utforma bestämmelserna om samfällighetsbildningen på sådant sätt att denna organisationsform erhåller ett varierande innehåll allteftersom kravet på utförliga regler blir mer eller mindre framträdande. Sålunda uppställas ej några ovillkorliga fordringar på styrelse eller stadgar. Vidare må framhållas de ingående överväganden, som i betänkandet ägnats åt finansieringsfrågan och möjligheterna att erhålla säkerhet för lån till verksamheten. Detta har föranlett kommittén att föreslå, att samfällighet vid utkrävande av förfallna bidrag från delägarna utrustas med förmånsrätt i dessas fastigheter jämlikt 17 kap. 6 § handelsbalken. Utövandet av förmånsrätt har dock underkastats väsentliga inskränkningar i jämförelse med vad fallet är i liknande sammanhang, då förmånsrätt av detta slag kommer till användning.
    Den föreslagna lagen om vissa gemensamhetsanläggningar innehåller även bestämmelser om verkställighet av förrättningsbeslut och om anteckning i fastighetsbok av beslut om anläggnings inrättande. Slutligen förekommer ett avsnitt rörande omprövning vid ny förrättning på grund av att ändrade förhållanden inträtt och angående verkan av att därvid beslutas ändring i den tidigare gemensamhetsbildningen.

A. H.