Förslag till ändrade handläggningsregler för mindre brottmål. Trafikmålskommittén (ordf. borgmästaren Yngve Kristensson) lade d. 14 maj 1963 fram delbetänkande rörande bl. a. 1 § trafikbrottslagen, handläggningen av mindre brottmål samt ensamdomarkompetensen (»Trafikmål», SOU 1963: 27).
    Kommittén framhåller att för att nå syftet att skapa en ökad trafiksäkerhet utgör straffet och straffhotet ett betydelsefullt men dock yttersta medel. Det erinras om de negativa verkningarna av den ständigt ökade kriminaliseringen inom trafikrätten. Straffet förlorar i effektivitet även som vapen i kampen mot den egentliga kriminaliteten och den allvarligare trafikbrottsligheten — det råkar ut för en inflation.
    Kommittén anvisar olika vägar för att motarbeta denna utveckling. Det anses bl. a. av värde om ordningsförseelserna kunde handläggas i särskild ordning och därigenom skiljas ut från den egentliga kriminaliteten. Vidare betonar kommittén vikten av snabba avgöranden och enkla handläggningsformer särskilt för trafikförseelser. Det erinras om den stora arbetsbalansen kanske framför allt vid domstolarna och nödvändigheten av att förkortade nu ofta mycket långa handläggningstiderna.

570 NOTISER    Förslag framlägges om en avsevärd skärpning av kraven på en straffbar ovarsamhet enligt 1 § trafikbrottslagen. Endast om ovarsamheten är väsentlig anser kommittén att straffansvar bör inträda. Genom trafikantens handlande skall ha införts ett avsevärt faromoment av sådan art att en försiktig trafikant bort inse detta. I enlighet med den praxis som redan utvecklats föreslår kommittén vidare, att i straffskalan för brott mot 1 § första st. trafikbrottslagen, vilket brott kommittén givit beteckningen trafikovarsamhet, endast skall ingå böter.
    Kommittén föreslår olika åtgärder för att uppspåra olämpliga bilförare. Det understrykes att de olycksförebyggande åtgärderna är en mycket väsentlig del av polisens trafikarbete. Kommittén förordar därför ändrad lydelse av 81 § vägtrafikkungörelsen och föreslår i allmänna polisinstruktionen en erinran om att varje polisman ständigt skall söka uppmärksamma förhållanden som kan vara av betydelse för körkortsfrågan.
    Beträffande handläggningen av mindre brottmål framlägger kommittén bl. a. förslag till lag om ordningsföreläggande. Förslaget innebär att polisman i omedelbart samband med en förseelse eller senare kan förelägga den misstänkte en ordningsbot till godkännande (ordningsföreläggande). Förfarandet skall kunna användas vid förseelser, för vilka ej är stadgat annan påföljd än böter omedelbart i penningar. Inom denna ram må Konungen förordna om lagens tillämpning. Kommittén har i betänkandet endast tagit ställning till användningen av förfarandet vid trafikförseelser och fylleri.
    Enligt förslaget skall riksåklagaren för en eller flera förseelser fastställa ett visst bötesbelopp (ordningsbot). Denna ordningsbot skall av polismannen föreläggas den misstänkte. Denne kan, om han så önskar, antingen omedelbart eller efter viss betänketid godkänna den förelagda boten. Godkännande kan ske såväl skriftligen som i vissa fall genom betalning. Ordningsföreläggandet skall, då Konungen särskilt förordnat härom, underställas åklagares prövning.
    Ett godkänt och eventuellt fastställt ordningsföreläggande skall gälla som dom vilken vunnit laga kraft. Talan mot ett sådant föreläggande kan därför endast föras i särskild ordning.
    Kommittén behandlar i samband med handläggningen av mindre trafikförseelser även frågan huruvida påföljden för dessa förseelser skall vara dagsböter eller böter omedelbart i penningar. Efter att bl. a. ha redovisat den utveckling som skett mot att vid mindre trafikförseelser i allt högre grad jämka dagsbotens belopp framlägger kommittén förslag om en betydande övergång bl. a. i vägtrafikförordningen från dagsböter till penningböter.
    Även parkeringsbotslagen tas upp till prövning och kommittén föreslår vissa mindre jämkningar i denna lag. Förslaget innebär bl. a. att rikspolischef efter Konungens förordnande skall kunna besluta om det område inom vilket lagen skall tillämpas. Kommittén föreslår att lagen skall utvidgas att bl. a. avse parkering i gatuhörn och vid övergångsställe.
    Vidare behandlas institutet strafföreläggande. Kommittén föreslår att detta skall kunna användas även då målsägande finns men denne ej förklarar sig ämna föra talan om enskilt anspråk. Strafföreläggande skall emellertid ej användas då målsägande eljest påfordrar att åtalet skall handläggas vid rätten. Vidare framlägger kommittén förslag om att strafföreläggande skall kunna godkännas genom betalning.
    Även handläggning av besvär över strafföreläggande tas upp till prövning.

NOTISER 571Kommittén föreslår att underrätt i stället för som för närvarande hovrätt skall handlägga dessa ärenden. Vidare förlängs tiden för talan mot straffföreläggande från en månad till ett år från det åtgärd för verkställighet företogs hos den misstänkte.
    Kommittén föreslår vidare en ny handläggningsform, benämnd stämningsföreläggande. Förfarandet innebär att åklagare i stämning förelägger den misstänkte ett bötesstraff till godkännande. Sker godkännande, skall åklagaren omedelbart insända stämningen och övriga handlingar till rätten, som antingen skall meddela dom i överensstämmelse med föreläggandet eller besluta att målet skall avgöras efter huvudförhandling. Även frågor om skadestånd, förverkande m. m. skall kunna handläggas i denna ordning.
    Stämningsföreläggandet kan användas vid brott beträffande vilka ej är stadgat svårare straff än sex månaders fängelse. Föreläggandet får ej utfärdas beträffande de självständiga ämbetsbrotten där suspension eller avsättning ingår i straffskalan. Målsägandens ställning regleras efter samma principer som vid strafföreläggande.
    Betänkandet ägnas även ensamdomarkompetensen. Kommittén, som ej tar upp denna fråga till prövning i hela dess vidd, föreslår att ensamdomare i mål om ansvar för brott, varå ej kan följa svårare straff än böter, skall kunna pröva även enskilda anspråk. Detta innebär bl. a. att mål om ansvar för trafikovarsamhet i allmänhet kan handläggas av ensamdomare.
    Slutligen behandlar kommittén frågan om vidareutbildning av bl. a. domare som handlägger trafikmål. Kommittén föreslår särskilda kurser och konferenser för domare, åklagare, advokater, poliser samt de befattningshavare, som vid länsstyrelserna handlägger frågor om körkortsåterkallelse.
 

C.-J. C.