FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET
Lagstiftningsfrågor vid 1962 års riksdags höstsession
Såsom framgår av redogörelsen för lagstiftningsfrågor vid 1962 års riksdags vårsession1 hade till höstsessionen uppskjutits ett flertal ärenden, bland vilka märktes propositionen med förslag till brottsbalk. Riksdagsbehandlingen av brottsbalken har planenligt kunnat avslutas under höstsessionen. Härom torde få hänvisas till särskild artikel i detta häfte. Under höstsessionen ha ytterligare några lagärenden framlagts för riksdagen. Av dessa har ett förslag till lag om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. uppskjutits till nästföljande riksdag.
I den följande redogörelsen ha liksom tidigare år medtagits endast sådana ärenden, som kunna antagas särskilt intressera SvJT:s läsekrets.
Vattenrätt. Riksdagen har antagit en lag om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m. m., vilken trätt i kraft den 1 januari 1963. Lagen ersätter 1939 års lag med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering. Den nya lagen, som utformats såsom en permanent beredskapslag av fullmaktskaraktär, medger i krissituationer vissa lättnader i vattenlagens regler. Med stöd av beredskapslagen skola således för bättre utnyttjande av vattenkraft kunna genomföras icke blott tillfälliga vattenregleringar utan även sådana åtgärder, som enligt 2 kap. 1 § vattenlagen skola anses som byggande i vatten, varjämte ändrade bestämmelser för hushållning med och framsläppande av vatten skola kunna meddelas. Bland bestämmelser av större intresse må i övrigt nämnas att vattenrättsdomarens befogenhet att medgiva provisoriska åtgärder beskurits i jämförelse med 1939 års lag. Rättsliga möjligheter ha tillskapats att, om riket är i krig, mycket snabbt vidtaga vattenbyggnads- och regleringsåtgärder, som oundgängligen erfordras med hänsyn till kraftförsörjningsläget. Slutligen medge övergångsbestämmelserna tillämpning även i fortsättningen av 1939 års lag på sådana regleringsföretag, till vilka tillstånd jämlikt nämnda lag erhållits före den nya lagens ikraftträdande. — Vid riksdagsbehandlingen anfördes viss kritik mot lagförslaget. I motioner hade sålunda bl. a. hemställts om sådan ändring av övergångsbestämmelserna att 1939 års lag icke skulle kunna tillämpas längre än till och med den 31 december 1964. Tredje lagutskottet fann i sitt av riksdagen godkända utlåtande det angeläget att alltjämt bestående tillstånd enligt 1939 års lag snarast möjligt upphörde att gälla. Utskottet förutsatte emellertid, bl. a. med hänsyn till de villkor som nämnda lag uppställer för förlängning av löpande tillstånd, att återstående tillfälliga regleringar utan mera avsevärt dröjsmål komme att avvecklas. Någon ändring i övergångsbestämmelserna ansågs därför icke påkallad.
Expropriations- och väglagstiftning. Med anledning av väckt motion har riksdagen förordat ändrade bestämmelser i expropriationslagen i syfte att öka expropriands möjligheter att verkställa liksom expropriats rätt att få till stånd nedsättning av förhandsersättning i fall, då tillträde till mark skett innan expropriationen fullbordats. Tredje lagutskottet har funnit frågans lösning så angelägen att utskottet ansett det önskvärt att expropriationsutredningen vid den pågående översynen av expropriationslagstiftningen upptager och såvitt möjligt framlägger förslag i saken utan att avvakta slutförandet av sitt uppdrag i övrigt. Utskottet har vidare bl. a. uttalat, att den förutsätter att de spörsmål på vägrättens område, som aktualiserats genom motionen, uppmärksammas vid den genom 1960 års vägsakkunniga pågående översynen av väglagstiftningen.
Patenträtt. Lagen den 29 november 1946 med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för försvaret har erhållit fortsatt giltighet till och med den 31 december 1965. Genom ändringar i lagen har möjlighet öppnats för såväl utländsk som svensk uppfinnare att få hemligt patent på försvarsuppfinning. Tidigare har endast staten kunnat erhålla sådant patent. De vidtagna ändringarna, som trätt ikraft den 1 januari 1963, ha föranlett jämkning i 23 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Läkemedels- och giftlagstiftning. Riksdagen har avgivit yttrande över en proposition med förslag till bl. a. läkemedelsförordning, giftförordning, bekämpningsmedelsförordning och narkotikaförordning. Den starka utveckling, som ägt rum på läkemedels- ochgiftområdet under 1900-talet, har kommit den gällande, starkt splittrade lagstiftningen att framstå som otillfredsställande framför allt från säkerhetssynpunkt. Den nuvarande författningsregleringen, som i många delar är detaljrik och svåröverskådlig samt oklar i gränsdragnings- och definitionsfrågor, ersättes enligt propositionen med fyra grundläggande förordningar, vilka sedermera skola kompletteras med särskilda tillämpningsförfattningar.
Den föreslagna läkemedelsförordningen skall äga tillämpning såväl på giftiga som icke giftiga läkemedel under förutsättning att medlen genom beredning, dosering eller doseringsanvisning iordningställts i bruksfärdigt skick. Till läkemedel skola även räknas diagnostiska preparat, medan homeopatiska medel, som hittills varit apoteksvaror, bli fria handelsvaror. Som generell fordran på varje läkemedel skall gälla, att det är av fullgod beskaffenhet och att det vid normal användning inte medför skadeverkningar, som stå i missförhållande till den avsedda effekten. Denna bestämmelse utgör grunden för en skärpt läkemedelskontroll, vilken skall koncentreras kring de s. k. farmacevtiska specialiteterna, standardiserade läkemedel avsedda att tillhandahållas i tillverkarens originalförpackningar. De farmacevtiska specialiteterna få icke försäljas utan att vara registrerade hos medicinalstyrelsen. —Beträffande läkemedlens handelsvägar föreslås den nyheten, att större sjukhus, främst undervisnings- och regionsjukhus, skola få möjlighetatt inrätta sjukhusapotek i egen regi. Dessa förutsättas få betydelsefulla uppgifter inte bara för sjukhusens läkemedelsförsörjning utan även för den kliniska forskningen på läkemedelsområdet.
I giftförordningen definieras hälsofarlig vara såsom ämne eller beredning, vilken med hänsyn till varans egenskaper och användning kan befaras förorsaka död, sjukdom eller kroppsskada hos människor. De hälsofarliga varorna indelas i gifter, varmed förstås hälsofarliga ämnen vilkas hantering är förenad med synnerligen stor hälsorisk, samt vådliga ämnen. Genom att varuområdet på detta sätt avgränsas med hänsyn till varornas faktiska giftighet komma nya gifter automatiskt in under giftlagstiftningen, vilket icke nu är fallet. Vägledande förteckningar över gifter och vådliga ämnen skola upprättas av giftmyndigheten. Kvalitativ deklarationsplikt införes beträffande alla hälsofarliga varor.
Med bekämpningsmedel skall enligt bekämpningsmedelsförordningen förstås ämnen och beredningar, som äro avsedda att användas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller dylikt, förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus. De vanligast förekommande bekämpningsmedlen äro växtskyddsmedel, råttgifter, mal- och flugmedel. För samtliga bekämpningsmedel införes registreringsplikt. För att registrering skall kunna ske får medlet inte ha sådan giftighet eller eljest bedömas kunna medföra sådan skadlig verkan på människor, husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nyttoväxter att det med hänsyn till riskern ainte lämpligen bör användas. Medel som på grund av bristande effektivitet är uppenbart otjänligt för sitt ändamål får inte registreras. Vid registreringen skall medlet hänföras till en av tre faroklasser, av vilka klass 1 skall omfatta de farligaste medlen. Dessa få användas endast av den som erhållit särskilt tillstånd. — Ärendena angående hälsofarliga varor och bekämpningsmedel skola handläggas av en självständigt beslutande nämnd, giftnämnden, som tills vidare organisatoriskt anknytes till medicinalstyrelsen.
På narkotikaområdet innehåller propositionen förslag till en icke obetydlig skärpning av straffsatserna för illegala förfaranden med narkotika. Fängelse införes sålunda som normalstraff, medan böter skola ifrågakomma endast då brottet är att bedöma som ringa.
Den föreslagna författningsregleringen avses skola träda i kraft den 1 januari 1964.
Hälsovårdslagstiftning. Riksdagen har antagit en lag om tillsättning av fluor till vattenledningsvatten. Enligt denna lag äger Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, efter framställningav kommun medgiva att fluor må i kariesförebyggande syfte tillsättas vatten, som inom kommunen tillhandahålles genom allmän anläggning för vattenförsörjning. Lagen har trätt i kraft den 1 januari 1963.
Arbetsrätt. I sjömanslagen ha beslutits sådana ändringar, att den utländska arbetskraften i den svenska handelsflottan — omkring en tredjedel av hela antalet ombordanställda — likställes med svenska sjömän såvitt gäller vissa i sjömanslagen lagfästa förmåner av social karaktär. De nya bestämmelserna ha trätt i kraft den 1 januari 1963.
Beredskapslagstiftning. Riksdagen har tagit ställning till ett i proposition framlagt program för fortsatt beredskapslagring av mineraloljor under sjuårsperioden 1963—1969. I samband härmed ha antagits ändringar i bl. a. förordningarna om oljelagring och om oljeavgift. Liksom under den föregående lagringsperioden skall ansvaret
för programmets genomförande åvila oljebranschen och storkonsumenterna av olja. Programmet, som bygger på ett av 1961 års oljelagringskommitté avgivet betänkande, innebär en betydande utbyggnad av oljeberedskapen i landet.
Anders Wigelius1