KARL LARENZ. Methodenlehre der Rechtswissenschaft. Berlin, Göttingen, Heidelberg 1960. Springer-Verlag. Enzyklopädie der Rechtsund Staatswissenschaft. Abt. Rechtswissenschaft. 381 s. DM 49,60.
Det livliga intresse som i modern rättsvetenskap kommit allmän rättslära, särskilt metodlära, till del har inom tysk rättslitteratur kanske främst kretsat kring de värdeteoretiska problemen, medan större framställningar av rättslärans huvuddrag med mera empirisk eller praktiskt juridisk inriktning varit ganska sällsynta, något som säkerligen sammanhänger med den för all tysk teori karakteristiska, spekulativa mentaliteten. Detta framgår redan vid en ytlig jämförelse mellan tysk litteratur på området och exempelvis den schweiziska rättsteorien, särskilt på rättskällelärans område, som arbetar med ett praktiskt stoff och en i stort sett rättsrealistisk metod. Därmed är givetvis ej sagt att verk av liknande slag skulle saknas i den tyska efterkrigslitteraturen. Som ett välgörande undantag må här särskilt nämnas det utmärkta, koncisa arbetet av KARL ENGISCH, »Einführung in das juristische Denken» (2. Aufl. 1959), och flera specialstudier av samma forskare samt den betydelsefulla ehuru ej alldeles lättillgäng-
liga undersökningen av JOSEF ESSER, »Grundsatz und Norm in der richterlichen Fortbildung des Privatrechts» (1956).
Då den kände och erkände civilrättsforskaren Karl Larenz i det nu föreliggande arbetet givit sig i kast med några av den allmänna rättslärans mest betydelsefulla kapitel, bär framställningen tydligt vittnesbörd om författarens spekulativa, värdefilosofiska utgångspunkter ifråga om rättens väsen och de grundläggande begreppens innebörd. Närmast synes Larenz påverkad av den Hegelska filosofien och dess sentida arvtagare, men även den s. k. sydvästtyska nykantianismen och Husserls fenomenologiska tankegångar äro honom välkända. Författarens vetenskapliga hemort är ej alldeles lätt att ange, men han tager vanligtvis bestämt avstånd från läroriktningar som han betecknar såsom rättspositivism, dit han, egendomligt nog, även — och framför allt — hänför Kelsens och dennes anhängares s. k. rena rättslära.
För en svensk läsare framstår, med hänsyn till Larenz' för oss ganska främmande värdefilosofiska utgångspunkter, hans framställning såsom tämligen svårforcerad, och det bereder vissa svårigheter att rättvist uppskatta de partier av hans verk som röra de praktiskt viktiga frågorna om bl. a. rättssatsernas (normernas) olika typer och funktionssätt, om rättssatsernas användning på konkreta sakförhållanden, om lagtolkning och om rättens vidareutveckling genom rättsvetenskap och rättspraxis. Det bör emellertid kraftigt understrykas att vad förf. här har att ge erbjuder mycket av allra största värde och intresse även för den teoretiker som arbetar utifrån rättsrealistiska utgångspunkter och även för den mera praktiskt inriktade rättsvetenskapen. En viss reservation måste dock göras för den uppfattning som framlägges rörande de logiska slutledningarnas plats i rättsanvändningsoperationen. Larenz' djupa förtrogenhet med positiv rätt, särskilt civilrätt, och med problemställningarna i praxis kommer gång på gång till synes i framställningen och därigenom mildras det spekulativa draget i författarens grundinställning.
Särskilt instruktiv och välskriven är den inledande avdelningen av verket. Här ges en utmärkt och koncis redogörelse för och analys av rättsteori och metodlära i tysk rättsvetenskap från Savigny och fram till vår tid. Särskilt betydelsefullt synes det mig vara, att förf. här följt upp utvecklingen till dagens läge och ej väjt undan för de svårigheter som det erbjuder att rätt sammanfatta och klassificera insatser av ännu verksamma forskare. Larenz' arbete är här synnerligen förtjänstfullt och kompletterar på ett utmärkt sätt de kända och uppskattade idéhistoriska verken av VERDROSS, »Abendländische Rechtsphilosophie» (2. Aufl. 1962) och FRIEDMANN, »Legal theory» (4th ed. 1960).
Sammanfattningsvis kan sägas att det nu antydningsvis anmälda verket är värt ett inträngande studium, oavsett vilken grundsyn läsaren har ifråga om rättens och rättstillämpningens grundfrågor. Den möda han måste underkasta sig för att söka följa Larenz' tankebanor ger rik utdelning av både positiv och negativ art.
Ivar Agge