Räntan å inteckningsreverser
I en artikel under ovanstående rubrik i denna tidskrift (1963 s. 462) kritiserar prof. OLIVECRONA gällande rättspraxis, som medger innehavare av omslagsrevers, för vilken inteckning är pantförskriven, att på inteckningsreversens ränta taga ut sin fordran även i den mån densamma inte utgöres av just ränta å omslagsreversen. Olivecrona säger sålunda att hitintills ingen ännu har utvecklat hur det överhuvudtaget kan förklaras och försvaras att borgenären får taga ut något annat än omslagsreversens ränta på inteckningsreversens ränta.
I det av Olivecrona angivna rättsfallet från HD (NJA 1887 s. 196) motiverar HD domslutet att innehavaren av omslagsreversen ägde i avräkning å sin fordran vid köpeskillingsfördelningen för den exekutivt försålda intecknade fastigheten erhålla »ej blott inteckningsreversens kapitalbelopp utan även däri föreskriven ränta» — vilket i rättsfallet innebar att ränta å inteckningsreversen fick tagas i anspråk till täckande av kapital å omslagsreversen — med att det intecknade skuldebrevet »så till kapital som därå föreskriven ränta» utgjort pant för borgenärens fordran.
Att intecknat skuldebrev, såsom HD konstaterat, såväl till kapital som ränta utgör pant för borgenärens fordran är väl i och för sig således ovedersägligt. Vad frågan här gäller är en annan, nämligen denna: Utgör inteckningens ränta pant för — förutom omslagsreversens ränta — även dennas kapitalbelopp? Det synes självklart att denna fråga bör besvaras jakande och det är väl också så HD:s dom är att förstå, då domstolen nämligen direkt ur konstaterandet att intecknade reversen till såväl kapital som ränta utgör pant för omslagsreversen kommer till det slutet, att inteckningens ränta kan tagas i anspråk till täckande av omslagsreversens kapitalbelopp. Redan detta att i omslagsreversen inteckningen pantförskrives till säkerhet för »denna revers» eller att, med andra ord uttryckt, vid pantförskrivningen inte någon åtskillnad göres mellan huvudfordringens huvudstol och ränta måste innebära att panten — kapitalet och räntan å inteckningen — pantsatts för huvudfordringen i sin helhet, alltså såväl för kapitalet som för räntan å densamma. Men det är ju även mycket vanligt att inteckningens pantförskrivning i omslagsreversen sker till säkerhet för »denna revers till såväl kapital som ränta». Låntagaren-pantsättaren har då direkt utsagt, att inteckningen utan någon åtskillnad mellan kapital och ränta å inteckningen skall utgöra säkerhet för huvudfordringen utan någon åtskillnad mellan kapital och ränta å huvudfordringen. Även om omslagsreversen icke innehåller de citerade orden eller något motsvarande uttryck kan näppeligen någon tvekan råda därom att parterna avsett att omslagsreversen skall