JO:s ämbetsberättelse. Av den till 1964 års riksdag avgivna ämbetsberättelsen framgår att antalet under 1963 hos JO diarieförda ärenden varit väsentligt större än under de närmast föregående åren. Även antalet vid 1963 års utgång balanserade ärenden var något större än ett år tidigare. Arbetsläget har emellertid förbättrats genom att riksdagen medgivit dubblering av JO-ämbetet under nio månader om året mot tidigare sex månader. Dessutom har en byråchefstjänst för förvaltningsärenden nyinrättats. Till följd av den kraftiga ökningen av antalet klagomål måste det dock enligt JO ifrågasättas, om icke en uppdelning av ämbetet blivit nödvändig. Prövningen av klagomålen tar nämligen så mycken tid i anspråk, att tillfälle till inspektioner icke står till buds i den utsträckning som erfordras. Efter ett initiativ från riksdagens sida har Kungl. Maj:t under år 1963 tillkallat en utredning med uppdrag att avgiva förslag rörande riksdagens ombudsmannaämbetens framtida organisation och verksamhetsformer.
    Bland de ärenden som behandlas i årets ämbetsberättelse kan nämnas följande.
    Enligt RB 24:3 må ej den som är under 18 år häktas med mindre det är uppenbart att betryggande övervakning ej kan ordnas. I en av JO uppmärksammad tidningsartikel påpekades att häktning av sådana ungdomar i Stockholm ägde rum i tämligen stor utsträckning, och det framhölls bl. a., att åklagarnas häktningsframställningar och domstolens behandling av häktningsfrågan ofta ägde rum med sådan brådska, att den procedur som erfordrades för att intagning å ungdomsvårdsskola skulle kunna ske ej medhanns. Därför ifrågasattes om icke åklagarna kunde dröja något med häktningsframställningens avlåtande. JO uttalar emellertid att det icke är ett godtagbart skäl för ett sådant dröjsmål, att barnavårdsnämnd icke hunnit slutföra sin undersökning eller att av annan anledning besked om eventuell intagning i ungdomsvårdsskola ännu icke föreligger. Däremot kan domstolen i vissa fall uppskjuta häktningsförhandlingen för att avvakta besked om intagning. Om den unge bestrider brott eller om det råder tvivel om förefintligheten av häktningsskäl, bör dock häktningsförhandling hållas ofördröjligen, eftersom fråga då är om att den unge möjligen skall försättas på fri fot. Om däremot den anhållne erkänt och häktningsskäl även i övrigt synes föreligga, får enligt JO domstolen vänta med häktningsförhandlingen för att avvakta besked, om intagning i ungdomsvårdsskola kommer till stånd. Dock kan endast kortare uppskov godtagas.
    I ett annat ärende uppkom fråga huruvida offentlig försvarare bort entledigas på grund av att han av andra uppdrag var under lång tid förhindrad att biträda vid huvudförhandling eller om i stället huvudförhandlingen bort uppskjutas för att byte av försvarare skulle kunna undvikas. JO uttalar, att svaret på frågan måste bli beroende av en avvägning mellan, å ena sidan, den tilltalades berättigade intresse av att biträdas av den försvarare han önskar

142 NOTISERoch, å andra sidan, hänsynen till domstolens arbetsförhållanden och intresset av att brottmål avgöres så skyndsamt som möjligt. I det aktuella fallet fann JO skäl ha förelegat till byte av försvarare.
    I anslutning till en häradsrätts huvudförhandling i ett mycket vidlyftigt brottmål har JO upptagit ett flertal spörsmål till bedömning. Har skäl förelegat att utsträcka sessionstiderna över sex timmar om dagen? Har förutsättningar förelegat att låta part avträda under förhör med medparter och vittnen, och har de utsagor, som avgivits under parts frånvaro, återgivits för honom på ett tillfredsställande sätt? Vidare behandlar JO i samma ärende frågor om hur följdmål bör kumuleras med huvudmål och om betydelsen av att nämndemän under kortare stunder av huvudförhandling varit frånvarande.
    Liksom i tidigare ämbetsberättelser har JO sammanställt en rad intressanta iakttagelser från sina inspektioner. Dessa avsnitt är utan tvivel av stort värde för dem som är praktiskt verksamma inom domstolar och andra myndigheter, till vilka iakttagelserna hänför sig. På grundval av iakttagelser från en häradsrätt, vid vilken tingsnotarier i mycket stor utsträckning tjänstgjort såsom rättens ordförande i brottmål, gör JO vissa uttalanden rörande lämpligheten av att tingsnotarier förordnas att handlägga s. k. A-mål.
    I en omfattande och i ämbetsberättelsen återgiven skrivelse till Kungl. Maj:t har JO fäst uppmärksamheten på de bristfälliga och inkonsekventa regler som för närvarande reglerar statstjänstemännens rätt att inneha bisysslor. JO uttrycker en förhoppning, att Kungl. Maj:t ville finna anledning att föranstalta om en allmän översyn av hithörande regler, så att denna viktiga och ofta debatterade fråga äntligen får en lösning, som tillgodoser tidens krav och rättsordningens behöriga intressen.

H. D-s