Näringsfrihetsrådet. Av de hos näringsfrihetsrådet under år 1963 anhängiga ärendena avsåg fyra framställningar från ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor (NO) om förhandling jämlikt konkurrensbegränsningslagen. En av dessa framställningar gällde en s. k. funktionsrabatt. AB Sunlight, som tillverkar tvättpulver och toalettvål, tillämpade en regel innebärande att »två procents funktionsrabatt lämnas till kund som kontinuerligt åtager sig distribution från eget lager till minst 25 för allmänheten öppna detaljaffärer». Bolaget gjorde gällande att denna rabatt utgjorde ersättning för en reell funktion, vilken beskrevs såsom »distribution till öppen butik». Näringsfrihetsrådet fann dock, att det icke fanns grund att anse rabatten som ersättning för en särskild prestation. Rådet underströk att det icke kan åligga en säljare att under alla förhållanden tillämpa samma villkor för skilda köpare. Sunlights funktionsrabatt innebar emellertid, uttalade rådet, att fabri-

kanten genom att favorisera en viss avsättningsväg förändrade konkurrensförutsättningarna i efterföljande handelsled. Ett bestående system av denna art bidrog enligt rådets mening till att på längre sikt påverka distributionsstrukturen och stred mot grundsatsen, att utvecklingen och rationaliseringen inom näringslivet bäst främjas genom att de ekonomiska krafterna får utvecklas under friast möjliga konkurrens. Dessa principiella synpunkter ansåg näringsfrihetsrådet väga över Sunlights intresse av att tillämpa sin funktionsrabattregel. Rådet kom sålunda till slutsatsen, att en konkurrensbegränsning med skadlig verkan förelåg, och beslöt att förhandling för att undanröja denna verkan skulle inledas. Den därefter följande förhandlingen gav till resultat att Sunlight omarbetade sitt rabattsystem och avskaffade funktionsrabattbestämmelsen.
    De övriga framställningarna från NO avsåg fall av leveransvägran. Ett ärende gällde vägran av Luxor Industri AB att leverera radio- och TV-apparater till AB Wessels' s. k. stormarknad i Malmö. När Wessels öppnade stormarknaden på hösten 1962 hade man en överenskommelse med Luxor om leveranser, men Luxor intog senare den ståndpunkten att bolaget ej kunde leverera annat än grammofoner, bandspelare och portabla TV-apparater. Näringsfrihetsrådet framhöll i sitt beslut att Wessels' stormarknad är en ny företagstyp som i stor utsträckning bygger på låga kostnader genom självbetjäning och andra åtgärder. Nya företagstyper, som ger konsumenterna ökade möjligheter att välja mellan olika kombinationer av pris och service, skall inte hindras. En diskriminering av företag, som söker tillämpa nya metoder eller som visar vilja till konkurrens, särskilt i fråga om priset, skulle på ett olyckligt sätt bidraga till att konservera bestående former och metoder inom näringslivet och därigenom försvåra strukturrationalisering. Näringsfrihetsrådet fann sålunda, att Luxors leveransvägran innefattade skadlig verkan, och beslöt därför att upptaga förhandling. Förhandlingen ledde till att Luxor upptog leveranser till Wessels.
    Ett annat fall gällde vägran av skoföretaget Master att leverera sin märkessko till en butik i Örnsköldsvik. Butiken var en filial till ett företag som tidigare sålt Master-skor i en äldre butik utanför staden. Master motsatte sig emellertid att företaget skulle sälja Master-skor i filialen med hänvisning till att Masters avsättning i Örnsköldsvik var fullt tillfredsställande och att det skulle strida mot bolagets selektiva försäljningssystem att anta ytterligare återförsäljare i staden. Näringsfrihetsrådet framhöll i sitt beslut, att det i princip bör anses stå en säljare fritt att själv välja sina försäljningsmetoder och därmed i viss omfattning även sin kundkrets efter vad han bedömer förmånligast ur sin speciella synpunkt. Rådet kunde icke finna något förhållande föreligga på grund varav ett ingripande från näringsfrihetsmyndigheternas sida mot Masters leveransvägran skulle vara av nämnvärd betydelse från konkurrenssynpunkt. Den ståndpunkt Master med hänvisning till sin kundbegränsning intagit måste godtagas, uttalade rådet. Framställningen om förhandling lämnades alltså utan bifall.
    En ansökan från Svenska Bokförläggareföreningen om fortsatt dispens efter den 31 december 1962 från bruttoprisförbudet med avseende å handeln med böcker och en ansökan från Svenska Musikförläggareföreningen om motsvarande dispens beträffande handeln med noter har föranlett vidlyftig

utredning som ännu ej slutförts. Handläggningen av dessa ärenden pågår sålunda alltjämt (jfr SvJT 1963 s. 475). Vardera dispensen har interimistiskt förlängts för tiden till dess respektive ärende slutbehandlats.
    En förut beviljad tidsbegränsad dispens från bruttoprisförbudet med avseende å partihandel med strömming har förlängts ytterligare ett år.
    Under år 1963 hade näringsfrihetsrådet 39 sammanträden, varav 15 med rådet in pleno. Av de sistnämnda hade 7 offentligen bekantgjorts.
    Det kan erinras om att fullständiga referat av näringsfrihetsrådets beslut fortlöpande lämnas i tidskriften Pris- och kartellfrågor.
    I förevarande sammanhang må även nämnas att ett tämligen omfattande internationellt samarbete äger rum med konkurrensövervakande myndigheter i andra länder. Näringsfrihetsrådets ordförande och sekreterare deltager bl. a. i regelbundet återkommande möten med en särskild expertkommitté inom OECD, vars arbete bl. a. syftar till att främja en standardisering av terminologien på konkurrensbegränsningslagstiftningens område och att utreda verkningarna av internationella konkurrensbegränsningar. Kommittén har också utgivit ett samlingsverk över konkurrensbegränsningslagstiftningen i OECD-länderna, Guide to Legislation on Restrictive Business Practices, innehållande för varje land en beskrivning av dess lagstiftning jämte lagtext och rättsfallssamling. Ett avsevärt samarbete äger vidare rum mellan de nordiska kartellmyndigheterna bl. a. i form av särskilt organiserade möten en gång om året. Slutligen kan nämnas att inom EFTA tillsatts en expertgrupp med representanter från de nationella myndigheterna för övervägande av konkurrensbegränsningsreglerna i EFTA-konventionen.

L. J.