ÅKE HOLMBÄCK & ELIAS WESSÉN. Magnus Erikssons landslag i nusvensk tolkning. Skrifter utgivna av Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin. (Serien I. Rättshistoriskt bibliotek. VI.) Lund 1962. 290 s. Kr. 45,00, inb. 54,00.
JAN ERIC ALMQUIST. Johan Skyttes kommentar till den svenska stadsrätten 1608. I. Ny omarbetad upplaga. Skrifter utgivna av Rättsgenetiska institutet vid Stockholms universitet 4. Sthm 1962. 236 s. Kr. 16,00.
Den svenska rättshistorien har länge kunnat glädja sig åt förnämliga editioner av lagtexter och annat källmaterial. Det må här endast erinras om sådana namn som C. J. Schlyter och Wilhelm Sjögren. Denna förnäma tradition har senare fullföljts av, bl. a., ÅKE HOLMBÄCK — i samband med ELIAS WESSÉN — och JAN ERIC ALMQUIST. Under år 1962 ha vi ytterligare av de förra fått mottaga en förnäm utgåva av Magnus Erikssons landslag, av den senare en ny edition av Johan Skyttes kända förslag till stadslag (1608).
Holmbäcks och Wesséns landslagsupplaga har utgivits genom försorg av Institutet för rättshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin. Volymen utgör sjätte bandet av första serien av institutets skrifter, det s. k. rättshistoriska biblioteket. Texten föreligger, liksom Holmbäcks och Wesséns tidigare editioner av landskapslagarna, i nusvensk översättning, som ombesörjts av Wessén. Det är uppenbart, att det för undervisning i historiska ämnen liksom vid en första orientering i medeltidsrätt är av stort värde att äga tillgång till en dylik text. Upplagan prydes även av ett utsökt illustrationsmaterial, förnämliga reproduktioner av färgteckningar i handskriften B 68 i Uppsala universitetsbibliotek, vilken torde härröra från början av 1400-talet.
Stort intresse tilldraga sig de orienterande översikter och kommentarer, som fogats till lagtexten. Inledningen har härvid författats av Holmbäck, liksom vissa juridiskt betonade noter, medan noter i övrigt författats av Wessén. De senare avse väsentligen textkritiska och filologiska problem. Av arkivarien JAN LIEDGRENS hand är en undersökning rörande landslagens stadfästelsebrev år 1442 och dess besegling. I inledningen redovisar Holmbäck vad vi numera veta rörande landslagens utarbetande samt rörande lagens förhållande till de tidigare landskapslagarna. Man läser med stort intresse denna översikt, som särskilt ifråga om lagens tillkomst giver en fyllig bild, medan framställningen av lagens innehåll och dettas förhållande till tidigare
rätt snarast giver oss en känsla av att vi, som så ofta ifråga om svensk rättshistoria, stå inför tämligen obearbetade forskningsfält. Detta gäller i all synnerhet det problemkomplex, som blott tillfälligtvis beröres, nämligen förhållandet mellan den svenska kodifikationen och främmande rätt.
Holmbäck betonar å ena sidan, hurusom landslagen innebar ett fullföljande av tidigare enhetssträvanden på rättens område — särskilt inom Svealand — och under kungligt inflytande, men å andra sidan, att åtskillnaderna mellan de olika landskapsrättsliga systemen vid början av Magnus Erikssons regering alltfort voro stora. Det senare förhållandet belyses med en givande sammanställning av vissa lagbud i östgötalagen, yngre Västgötalagen och Upplandslagen. Förf. har härvid valt att belysa åtskillnaderna mellan rättsordningarna ifråga om giftomannaordningen, arvsrätten, bördsrätten till jord samt rätten att giva bort egendom.
Efter denna orientering redovisar Holmbäck den stora rikslagstiftning, som närmast föregick landslagens utarbetande, de s. k. Skara och Skenninge-stadgorna från 1335 (genom ett icke rättat tryckfel ås. XVII ha felaktigt stadgorna hänförts till år 1355). Stadgorna ha varit väsentliga uttryck för konungens reformlagstiftning ifråga om träldomens slutliga avskaffande och fredsordningen. Senare stadgor, från 1340-talet, avse bl. a. processrättsliga reformer med ökade möjligheter att vädja till konungen mot nämnders avgöranden. Ifråga om själva kodifieringsarbetet saknas fylligare källor, men förf. dryftar ingående innebörden av den s. k. kanikernas protest av år 1347, som meddelas i översättning av Liedgren. Denna redogörelse för över till en redogörelse för de aktuella kyrkorättsliga problemen, vilka föranledde, att landslagen kom att sakna kyrkobalk. I en särskild bilaga redovisas de källor vi äga till belysning av den nya lagens tillämpning i de särskilda lagsagorna. Härvid betonas, med fog, hurusom äldre sedvanerätt kunde leva kvar vid sidan av den nya rikslagen. Ifråga om landslagen och Finland har dock R. HEMMER redan anmält avvikande mening (i Tidskrift utg. av juridiska föreningen i Finland).
Den utmärkta inledningen avslutas med en skildring av lagens fortsatta öden och dess revision, den s. k. Kristoffers landslag. I anknytning härtill publiceras den ovannämnda utredningen rörande landslagens stadfästelsebrev av år 1442 och dess besegling. Liedgren framlägger här en, så vitt jag kan förstå, övertygande utredning i den omstridda frågan, om den yngre landslagen konfirmerats av kung Kristoffer eller ej. Han finner detta hava varit fallet.
Kommentarerna till lagtexten äro ur rättshistorisk synpunkt av ojämnt intresse. Man hade kanske önskat fylligare juridiska analyser och särskilt komparativa sådana. Uppgiften är dock på forskningens nuvarande ståndpunkt troligen ej möjlig att lösa inom en rimlig tid. Man märker emellertid särskilt intressanta anteckningar till konungabalken, vars originalitet i förhållande till landskapslagarna med rätta betonas. Men även till vissa lagrum ur giftermåls-, ärvda- och
jordabalkarna ha fylliga kommentarer lämnats. Nämnas må den även komparativt hållna framställningen om panträtt och ränteförbud, där förbudet mot brukspant sättes in i ett europeiskt sammanhang, samt den intressanta specialstudien om formerna för fastighetsköp och köpebrev; i båda fallen framträder ett beroende av kontinental rätt. Jämväl byggningabalken har föranlett anmärkningar, som visa utgivarnas, och väl särskilt Holmbäcks, stora intresse för och sedan länge väldokumenterade förtrogenhet med hithörande rättsregler. Även övriga balkar måste sägas vara genomsnittligt väl kommenterade; rättegångsbalken bjuder på instruktiva översikter under jämförelse med landskapslagarnas skiftande system. Mest knapphändig är kommentaren till köpmålabalken.
Institutet för rättshistorisk forskning har otvivelaktigt med denna förnämliga edition gjort en verkligt betydande insats. Utgivarna äro att lyckönska.
J. E. Almquists edition av Johan Skyttes kommentar till den svenska stadsrätten 1608 avser att ersätta E. Wolffs utgåva år 1905 av riksrådet Johan Skyttes kommentar till stadslagen. Såsom Almquist tidigare — i Festskrift för Karl Schlyter (1949) — framhållit, var den äldre editionen tämligen onöjaktig. Almquists edition inledes med en redogörelse för Johan Skyttes utbildning och hans studier i juridik, särskilt vid universitetet i Marburg. Almquist redovisar den undervisning i tysk-romersk rätt, som där lämnades, och betonar med fog dennas betydelse för Skyttes senare rättsvetenskapliga författarskap, hans beroende av Gail, Mynsinger, Schneidevinus och Vultejus. I en särskild översikt har Almquist sammanställt de uppgifter han funnit om Skyttes tysk-romerska litterära källor och de publikationer, som han nyttjat. Beträffande Skyttes syfte med lagkommentaren menar Almquist, säkerligen med rätta, att den ej återgår på något kungligt uppdrag utan åsyftat en vetenskaplig framställning, som kunnat meritera sin författare för en lärostol i Uppsala.
Till Skyttes text har Almquist fogat upplysande noter, i vilka han lämnat ytterligare värdefulla informationer om de källor, som Skytte anfört, ofta citat ur Corpus juris civilis eller ur de klassiska kommentarerna till den justinianska rätten; härvid utmärkes vad redan Wolff iakttagit och vad som är nytt forskningsresultat. Arbetet avslutas meden förteckning över varianter och en mycket nyttig lista över ordförklaringar. Latinska citat ha översatts.
Den sobra upplagan med sina stimulerande kommentarer synes kunna bliva ett värdefullt hjälpmedel även vid den juridiska undervisningen vid våra högre läroanstalter. Den ingår i den publikationsserie, som utgives av Rättsgenetiska institutet vid Stockholms universitet. Den framträder i en även typografiskt vacker utformning.
Stig Jägerskiöld