Förslag till lag om förvaltningsförfarandet. Enligt de direktiv, som 1949 meddelats besvärssakkunniga, skulle huvudsaklig uppmärksamhet ägnas åt det administrativa besvärsförfarandet. De sakkunniga hade i enlighet härmed i sitt principbetänkande om »Administrativt rättsskydd» (SOU 1955:19) aviserat ett lagförslag, som begränsades till detta förfarande. De tilläggsdirektiv, som gavs 1958, bemyndigade emellertid de sakkunniga att undersöka, om inte en vidgning av den blivande lagstiftningens omfattning läte sig genomföra, så att på vissa punkter en reglering erhölles även av för-

NOTISER 665farandet i första instans. De undersökningar, som besvärssakkunniga företog, övertygade om att det i uppkomna läge var mera rationellt att inrikta arbetet på ett förslag till en lag om förfarandet i såväl första instans som besvärsinstans än på en lag om besvärsförfarandet, vilken på vissa punkter skulle lända till efterrättelse även i första instans. Alltsedan 1958 har därför besvärssakkunniga arbetat med en lag om förvaltningsförfarandet som målsättning. Utredningen har nu slutförts i och med att slutbetänkande avlämnats betitlat »Lag om förvaltningsförfarandet» (SOU 1964:27).
    En lag om förvaltningsförfarandet finns i åtskilliga främmande länder. I många andra länder pågår diskussion om införandet av en sådan lag. Det nu publicerade svenska förslaget är därför långtifrån unikt. Det är snarare karakteristiskt för den allmänna rättsutvecklingen, sådan den gestaltar sig i länder, där den offentliga förvaltningen får en alltmera dominerande ställning till följd av ökade statsingripanden på olika områden.
    Besvärssakkunniga karakteriserar sitt lagförslag som ett lagfästande och en försiktig utbyggnad av gällande ordning. Det som lagfästes utgöres i många stycken av allmänna förfarandegrundsatser, t. ex. om beslutsmotivering och kommunikation, vilka uppleves som integrerande delar av vår rättsordning och ofta kan iakttas återspeglade i RB. Man kan här också peka på de gamla domarreglerna, som ger en god bild av svensk rättstradition med avseende å myndighets umgänge med enskild rättssökande.
    Åtskilligt av det, som föreslås lagfäst i en lag om förvaltningsförfarandet, återfinnes f. n. i kungliga kungörelser, cirkulär, brev etc., t. ex. 1946 års servicecirkulär och 1943 års cirkulär om postverkets anlitande för delgivning. Det blir emellertid även fråga om att inarbeta regler, som nu finnes i sådana särskilda lagar som 1946 års lag om handlings insändande med posten och 1954 års besvärstidslag.
    För närvarande regleras handläggningen av domstolsärenden som bekant av en särskild lag, vilken dock i allt väsentligt replierar på RB. Det kan ifrågasättas, om inte med hänsyn till rättsvårdsärendenas administrativa prägel och den regelmässigt skriftliga handläggningen lagen om förvaltningsförfarandet blir att föredraga framför RB som rättesnöre. De sakkunniga föreslår att lagen om förvaltningsförfarandet skall tillämpas även av de allmänna domstolarna, då de handlägger rättsvårdsärenden. Förverkligas denna tanke, kommer i framtiden två grundläggande lagverk att avteckna sig på förfarandelagstiftningens område över hela myndighetsfältet, en balk för rättegångsmålen och en däremot svarande författning för vad besvärssakkunniga kallar administrativa partsärenden. Därmed åsyftas ärenden, i vilka någon kan vara part. Begreppet avgränsar inte bara mot rättegångsmål utan även mot rent interna administrativa ärenden, budgetärenden, planeringsärenden och andra ärenden av allmän beskaffenhet.
    Förslaget till lag om förvaltningsförfarandet omfattar 155 paragrafer fördelade på 20 kapitel. Kapitlen har uppdelats på sju avdelningar; en med inledande bestämmelser (om tillämpningsområde och förhållande till speciallagstiftning) och en med slutbestämmelser (om ikraftträdande m. m.). Övriga fem avdelningar innehåller: Allmänna bestämmelser (om bl. a. jäv, omröstning, part, ställföreträdare och ombud, inlaga, delgivning av handling, frister, viten och straff), bestämmelser om förfarandet i första instans

666 NOTISER(om bl. a. anhängiggörande, vägledning åt part, kommunikation av utredningsmaterial, hörande av sakkunnig, sammanträde för muntlig handläggning, särskilda utredningsmedel hos domstol, såsom vittnesförhör, avvisande och avskrivning, bevisprövning, besluts avfattning och motivering, besvärshänvisning, tillkännagivande av beslut, tidpunkt för besluts ikraftträdande), bestämmelser om besvärsförfarandet (om bl. a. överklagbarhet, besvärsrätt, besvärstalans väckande, besvärstid, besvärsinlagas ingivande, anslutningsbesvär, förberedande handläggning hos beslutsmyndigheten, avvisande och avskrivning, besvärsärendes avgörande i sak, återförvisning och inhibition), bestämmelser om särskilda rättsmedel (resning, återställande av försutten tid och nullitetsbesvär) och bestämmelser om kostnad (om bl. a.ersättning till enskild part av allmänna medel och av motpart).
    De föreslagna reglerna är avsedda att lända till efterrättelse vid administrativt partsärendes handläggning inom stats- och kommunalförvaltningen, inklusive Kungl. Maj:t i statsrådet. Tanken är att de skall tjäna som rättesnöre även för förvaltningsdomstolarna (och de allmänna domstolarna; se ovan). Domstol föreslås emellertid få rätt att vid behov anordna en mera kvalificerad process än den det ordinära förvaltningsförfarandet kan bjuda. Muntliga förhör under ed med vittnen och sakkunniga skall kunna hållas och i undantagsfall skall t. o. m. muntlig huvudförhandlingsprocess kunna arrangeras. En legaldefinition ges å domstol. Med domstol skall avses myndighet, beträffande vilken i lag stadgats, att envar dess ledamot skall ha avlagt domared eller däremot svarande försäkran.
    I fråga om reglernas innehåll må nämnas, att allmän rätt att föra talan genom ombud och anlita biträde föreslås. Såväl ansökningar som besvär skall kunna göras per telegraf eller annan fjärrskrift. Kyrkokungörandet skall ersättas som allmän form för kungörande med anslag å postanstalt på visst sätt kombinerat med annonsering i tidningspressen.
    Allmänna regler om jäv för statsmyndigheterna föreslås, vilka nära ansluter sig till domarjäven. De kommunala jävsreglerna lämnas orubbade.
    Det förutsättes, att förvaltningsförfarandet framgent såsom hittills normalt skall vara skriftligt. Då det finnes vara av vikt för utredningen, skall de skriftliga inslagen dock kunna kompletteras med muntliga i form av regelrätta sammanträden för muntlig handläggning. Part skall i princip äga rätt inte bara till aktinsyn på eget initiativ utan även till att genom myndighets försorg få del av och tillfälle att yttra sig över relevant utredningsmaterial.
    Frågan om beslutsmotivering står sedan länge i centrum för debatten om rättssäkerheten i förvaltningen. Besvärssakkunniga föreslår ett stadgande, som ålägger myndigheterna att inta grunderna i sina beslut, i den mån det inte av särskild anledning finnes obehövligt eller olämpligt.
    Beträffande de särskilda rättsmedlen finnes f. n. utöver de grundläggande bestämmelserna i RF § 19 inga regler för förvaltningsärendenas del. Besvärssakkunniga föreslår, att denna brist botas genom stadganden om rättsmedlens närmare innebörd och tillämpningsområde. I samband härmed förutsättes även ändring av kompetensfördelningen mellan högsta domstolen och regeringsrätten, så att regeringsrätten blir prövningsinstans i de administrativa rättsmedelsärendena över hela linjen.

B. W.