Äktenskapsrätt. Familjerättskommittén har avgivit sitt huvudbetänkande »Äktenskapsrätt» (SOU 1964:34—35). Betänkandet, som tillkommit efter nordiskt samarbete, innehåller främst förslag till ändrad lydelse av giftermålsbalken samt till ändringar i ärvdabalken och försäkringsavtalslagen. Utom vissa följdändringar i bl. a. föräldrabalken föreslås även ändring i 1931 års nordiska äktenskapskonvention m. m. I korthet är innehållet följande.
    I fråga om äktenskaps ingående föreslås en sänkning av äktenskapsåldern för man från 21 till 20 år. Som nytt dispensabelt äktenskapshinder vid sidan av sinnessjukdom och sinnesslöhet upptages allvarliga former av psykopati. Å andra sidan skall epilepsi ej längre utgöra hinder mot äktenskap utan endast föranleda upplysningsplikt mellan de trolovade. Detsamma skall gälla könssjukdom i smittsamt skede. Den nu stadgade väntetiden om tio månader för tidigare gift kvinna upphävs. Lysningsförfarandet förenklas och lysningstiden förkortas till en vecka. I fråga om internordiska förhållanden föreslås ändringar i 1931 års konvention av innebörd, att hindersprövning anknyts enbart till lysningen. Prövningen skall enligt förslaget i regel ske enligt lysningslandets lag, och lysning i ett nordiskt land skall alltid kunna läggas till grund för vigsel i annat nordiskt land.
    Vad därefter angår äktenskapets upplösning avser förslaget bl. a. att stärka medlingsinstitutet. Utbyggnad av medlingsorganisationen föreslås. Förslaget möjliggör, att skadestånd kan utdömas redan i samband med hemskillnad och ej som nu endast vid äktenskapsskillnad.
    I fråga om äktenskapets rättsverkningar föreskriver förslaget bl. a. utvidgad upplysningsplikt makarna emellan i ekonomiska ting. Möjligheterna att utfå underhållsbidrag under bestående äktenskap ökas. Även i fråga om underhållsskyldigheten under hemskillnad och efter äktenskapsskillnad föreslås vissa nyheter.
    Beträffande förmögenhetsordningen mellan makar har under det nordiska samarbetet rått enighet om att giftorättssystemet bör bibehållas. En anpassning av reglerna efter nutida betraktelsesätt har skett. I möjligheten att avtala annan egendomsordning genom äktenskapsförord görs ej någon ändring, men formkravet vid äktenskapsförord skärps. Makes förpliktelser att vid förvaltningen av sin egendom beakta andra makens intressen vidgas. Jämte det

att 1959 års lag om makars gemensamma bostad inarbetats i giftermålsbalken har skyddet utsträckts till att omfatta även annan egendom som har särskild betydelse för familjen, t. ex. pensions- och annan livränteförsäkring på endera makens liv och grupplivförsäkring. Makes samtycke skall krävas även när egendomen är enskild, dock med viss begränsning i fråga om fast egendom och tomträtt.
    Den kritiska tidpunkten för giftorättsgemenskapens upplösning i samband med hem- och äktenskapsskillnad flyttas från tidpunkten för domens lagakraft till talans väckande. I övrigt avser jämkningarna i giftorättsordningen framför allt grunderna för bodelningen. S. k. återgångsdelning — innebärande att egendom som make hade vid äktenskapets ingående eller därefter förvärvat genom arv, gåva eller testamente skall behandlas som hans enskilda— skall få tillämpning även i vissa fall av boskillnad samt hem- och äktenskapsskillnad. Företrädesvis kommer här i fråga kortvariga äktenskap. Återgångsdelning skall kunna tillämpas, om äktenskapet ej varat fem år när talan väcktes eller om ena maken gjort sig skyldig till grov försummelse eller kränkning eller om eljest synnerliga skäl är därtill. Återgångsdelning avses kunna träda i stället för skadestånd i åtskilliga fall. Skadeståndsregeln har dock ej ansetts kunna undvaras. — Förslaget inför en regel om undantag från bodelningen av lösören som är avsedda för barnens personliga bruk. — I vederlagsreglerna föreslås den jämkningen att makes premier eller avgifter för egen pension eller livränta som är skälig ej skall grunda vederlagsrätt för andra maken. — En nyhet är en särskild kompensationsregel för fall då ena maken innehar en oöverlåtbar eller eljest personlig rättighet,t. ex. pensionsrätt, som ej skall ingå i bodelningen. Den andra maken kan i sådant fall få ur sitt eget giftorättsgods före delningen uttaga egendom till motsvarande värde. En annan nyhet är, att när make till väsentlig del bidragit till förkovran av andra makens enskilda egendom eller annan egendom som ej skall ingå i bodelningen, han skall äga erhålla gottgörelse medhögst hälften av värdeökningen.
    Beträffande lottläggningen upptager förslaget flera nyheter, som avser att bereda rum för större hänsyn till makes behov i fråga om hem och försörjning.
    Om makar efter vunnen hemskillnad åter flyttar samman, återupplivas enligt förslaget tidigare rådande giftorättsgemenskap mellan makarna. Hemskillnaden kommer alltså ej som nu att verka som en boskillnad för framtiden.
    Även beträffande gäldsansvaret efter bodelning, som sker med avvikelse från likadelningsprincipen, innehåller förslaget en principiell nyhet. Make blir ansvarig för andra makens gäld, endast om den senares eftergift innebär, att hans behållna utmätningsbara egendom till följd av eftergiften understiger vad han innehade före delningen. Bodelningen kan m. a. o. genomföras så, att vardera maken behåller sin egendom. Makes konkursbo skall ej mot andra makens bestridande äga göra gällande giftorättsanspråk i dennes egendom.
    Bland ändringarna i reglerna för bodelning vid ena makens död märks främst en utvidgning av den s. k. 6 000-kronorsregeln. Utom att värdegränsen höjs till 10 000 kr skall efterlevande maken intill detta värde få giftorätts-

gods utan hänsyn till om han har enskild egendom eller ej. Nuvarande undantag för fall då särkullbarn finns upphävs.
    En av de främsta frågorna enligt direktiven för utredningen har varit den om en förbättring av efterlevande makes rätt. Förslaget upptager arvsrätt för make även för det fall att bröstarvingar finns. Huvudregeln är, att maken skall erhålla nyttjanderätt till hälften av den dödes kvarlåtenskap. Bröstarvinges laglott respekteras alltså. Men om maken för sin nöjaktiga försörjning är i uppenbart behov av större rätt, skall ytterligare egendom avsättas till hans nyttjande. Rätt för maken att i stället för nyttjanderätt välja det kapitaliserade värdet därav, dock högst en fjärdedel av kvarlåtenskapen, med äganderätt föreslås därjämte. Makes arvsrätt när bröstarvingar saknas är oförändrad. Vissa ändringar föreslås dock i fråga om sekundosuccessionen. En viktig nyhet för båda fallen är skydd för makes rätt mot testamente till annan.
    Med den förordade förbättringen av efterlevande makes rätt möjliggörs att tidigare förslag om att i arvsrättsligt hänseende likställa barn utom äktenskap med barn i äktenskap nu kan genomföras.
    Även inom testamentsrätten föreslås vissa ändringar. Tiden för klander motarvskifte och därmed även mot bodelning förkortas från tre månader till fyra veckor.
    I anslutning till ändringarna i GB och ÄB föreslås även vissa nyheter i försäkringsavtalslagen rörande förmånstagarförordnande vid livförsäkring. Tjänstegrupplivförsäkringarna uppmärksammas särskilt.

O. H.