Political Adventure. The memoirs of the Earl of Kilmuir. London 1964. Weidenfeld and Nicolson. XI + 356 s. 42 sh.

 

När premiärministern Macmillan på sommaren 1962 gjorde sin genomgripande regeringsombildning hörde lordkanslern, lord Kilmuir, till dem som fick packa och gå. Uppsägningstiden var kort, sju timmar, och earltiteln fick tjäna som plåster på såren. Earlen kunde också med tillfredsställelse se tillbaka på en lång och framgångsrik verksamhet som advokat och politiker. Till alla sina andra yrkesframgångar kan han nu lägga den att i en tid av hårdnande konkurrens vinna erkännande som en i hög grad läsvärd memoarförfattare. Som titeln anger handlar boken närmast om författarens politiska verksamhet, som Solicitor-General och senare Attorney General i Churchills krigsregering, som Home Secretary från 1951 till 1954 och slutligen som Lord Chancellor från 1954 till 1962. Det var under den senare perioden som förf. övergick från att vara Sir David Maxwell Fyfe

till att bli Lord Kilmuir. Särskilt intresse erbjuder skildringen av Nürnbergrättegången, i vilken förf. medverkade som medlem i det engelska åklagarlaget. I den egenskapen gjorde han en uppmärksammad insats bl. a. genom sitt skickliga motförhör av Göring. Detta fick en särskild betydelse därigenom att det tidigare förhöret, som leddes av den amerikanske chefsåklagaren Jackson, hade inneburit en klar framgång för Göring och en svår prestigeförlust för åklagarsidan. S. R.