MAX GUTZWILLER. Elemente der Rechtsidee. Ausgewählte Aufsätze und Reden. Hrsg. von ANTON HEINI. Basel & Stuttgart 1964. Verlag Helbing & Lichtenhahn. 326 s. Inb. Sfr. 36,00.

 

Den föreliggande volymen, vilken sammanställts som en hyllning till den även hos oss välkände schweiziske rättsvetenskapsmannen Max Gutzwiller på dennes 75-årsdag, innehåller ett urval av jubilarens uppsatser, minnesteckningar och andra mindre skrifter. Samlingen spänner över ett vidsträckt fält, omfattande internationell rätt, komparativ rättsforskning och allmänna rättsideologiska ämnen. Gutzwillers omfattande historiska kunskaper bidraga till att göra hans diskussioner rörande nationalism och internationalism i rätten, hans analyser av de idéhistoriska grundvalarna för de stora civilrättskodifikationerna och privaträttsdoktrinen samt uppsatser i andra ämnen fängslande och idégivande. Volymen bär på ett förnämligt sätt vittne om den schweiziska jurisprudensens höga standard. I. A.

 

A. P. HERBERT. Bardot M. P.? and other Modern Misleading Cases. London 1964. Methuen. 216 s. 21sh.

 

Det rättsfall i A. P. Herberts nya rättsfallssamling — en fortsättning på de redan klassiska samlingarna Uncommon Law and Codd's Last Case — som givit volymen dess namn hänför sig till en tid, då England vunnit anslutning till den gemensamma marknaden. Rättsfallet avser tolkningen av vissa artiklar i Romtraktaten enligt vilka all diskriminering mellan med-

borgare i traktatstaterna förbjuds och rättsfallet har föranletts av att i några fyllnadsval till det engelska parlamentet två personer av utländsk börd, en italiensk journalist och tenorsångare Signor Garibaldi och en rikt utrustad fransk artist Mademoiselle Bardot, kastat sig in i valstriden och där hemfört segern. Valet har överklagats av the Attorney-General, men dennes påståenden om Romtraktatens egentliga innebörd, stödda med hänvisning till vad som förekom vid traktatens tillkomst, vinner icke den engelska domstolens förståelse. Sedan Romtraktaten väl antagits som engelsk lag måste den också tolkas som varje annan lag, d. v. s. »by the plain contemporary meaning of the words». Och domaren i målet utvecklar de engelska domstolarnas syn på lagtolkningsproblemen: »It is not our custom to peep round corners, to poke our noses into Parliamentary debates or the proceedings of committees, in order to discover what the lawmaker meant: and it will be an ill day when we do. 'No English judge,' Lord Mildew said in Scott v. The Thames Conservancy (1937), 'looks under the bed'.» — Även ett annat vägledande uttalande av Lord Mildew återges med gillande: »If Parliament does not mean what it says it must say so».
    De rättsfall som den nu 75-årige politikern och författaren A. P. Herbert återger i förevarande volym kan väl betecknas som »misleading cases». Men det är inte missledande att påstå att den Herbertska blandningen av vett, humor och juridik är mycket njutbar. S. R.