Roscoe Pound †. Den 1 juli 1964 avled vid 93 års ålder den amerikanska juridikens Grand Old Man, professor Roscoe Pound.
    Roscoe Pound var son till en domare i Nebraska. Han ägnade sig först åt botanik, som han studerade vid hemstatens då ganska obetydliga universitet. I detta ämne uppnådde han år 1897 en filosofie

KARL OLIVECRONA 205doktorsgrad. Redan tidigare hade han vid 22 års ålder utsetts till ledare för en officiell undersökning angående växtlivet i Nebraska, ett arbete som sysselsatte honom i drygt tio år. En sällsynt lav, som han upptäckte, fick efter honom namnet roscoepundia.
    Detta ganska betydande arbete inom botaniken representerade emellertid blott ena hälften av Pounds dåvarande verksamhet. Hösten 1889 hade han under inflytande av faderns önskningar men icke utan en viss motvilja begivit sig till Harvard för att studera juridik. Mycket snart fann han dock, att juridiken var hans rätta verksamhetsfält. Hans studietid vid Harvard blev kort. Den inskränkte sig till ett enda år, och någon annan universitetsutbildning i juridik fick han aldrig. Efter året vid Harvard återvände han till Nebraska och kvalificerade sig för »the Bar».
    Vid ungefär trettio års ålder blev Pound medlem av den nygrundade juridiska fakulteten vid universitetet i Nebraska. Samtidigt var han commissioner (= biträdande domare) vid högsta domstolen i Nebraska. Efter ett par år lämnade han dock denna verksamhet för att bli dekanus för fakulteten. Han verkade även några år som professor i Chicago innan han år 1910 kom till Harvard, där han skulle stanna. Han var från 1913 professor i »general jurisprudence» tills han år 1937 blev »university professor» med rätt att undervisa i vilket ämne han ville (»roving professor»).
    Under åren 1916—36 var Pound Dean vid Harvard Law School. Hans dekanat lär ha inneburit en tid av nydaning och utvidgning, och han gjorde ett sådant intryck att han alltid senare kallades »Dean Pound». Efter andra världskrigets slut var han under några år rådgivare åt den dåvarande kinesiska regeringen och hade även i uppdrag att organisera en juridisk fakultet vid University of California i Los Angeles. Men i huvudsak förblev han Harvard trogen och hade kvar sin arbetsplats där. Han verkade med obrutna andliga krafter till över nittio års ålder. Endast hans allra sista levnadsår tyngdes av sjukdom.
    Sitt stora genombrott gjorde Pound år 1906 med den berömda föreläsningen över »The Causes of the Popular Dissatisfaction with the Administration of Justice» inför American Bar Association. Han riktade här ett kraftigt angrepp mot den strängt deduktiva metod — begreppsjurisprudens enligt vår terminologi — som präglade den amerikanska rättskipningen. På denna linje fortsatte han att arbeta. Positivt hävdade han framför allt vikten av att rättsordningen ständigt anpassas till de växlande sociala behoven. Man brukar sammanställa Pounds verk med den samtidigt framväxande intressejurisprudensen. Berömt är hans slagord att juridik är »social engineering». Däri är hela hans tendens sammanfattad.
    Pounds produktion är oerhört omfattande. Hans bibliografi upptar, bortsett från en mängd smärre saker, omkring trehundra nummer avseende böcker och större uppsatser. Naturligtvis finns här många upprepningar. Men otvivelaktigt är att han tack vare sitt utomordentliga minne omspände mer än de allra flesta förmå göra. Från hans

206 ROSCOE POUND †tid som dekanus vid Harvard uppges, att nästan aldrig någon undervisning behövde inställas: Pound kunde utan större förberedelse rycka in i snart sagt vilket ämne som helst. Sina föreläsningar skrev han eljest ned fullständigt. Men han behövde aldrig se i manuskriptet, ty han kom ihåg innehållet. Professor Goodhart berättar, att Pound under en serie gästföreläsningar i Cambridge brukade lämna honom manuskriptet före varje föreläsning och det aldrig var någon risk för att Pound skulle glömma den exakta lydelsen av texten. Hans språkkunskaper voro också mycket stora.
    Pound var icke i främsta rummet analytiker. Hans stora styrka var den enorma kunskapsrikedomen och den goda blicken för de sociala behoven. Som reformator, både inom rättsvetenskap och lagstiftning, har han haft sin största betydelse. Bland hans skrifter bör man kanske särskilt nämna »The Spirit of the Common Law» (1921), »Introduction to the Philosophy of Law» (1922) och »Interpretations of Legal History» (1923). År 1958 avslutade han ett följande år tryckt, stort sammanfattande verk i fem band, kallat »Jurisprudence».
    Till sitt väsen var Pound naturlig och anspråkslös. Han talade nog helst om allvarliga saker, men han hade också många historier att berätta. Ett dominerande drag var hans obetvingliga verksamhetslust. Ännu vid hög ålder tillbragte han helst tiden med arbete under de många resorna. Ej långt före hans bortgång uppsattes en minnestavla av brons i den lokal i Minnesota, där han hållit sitt stora föredrag år 1906. Karl Olivecrona