GEORG FEIFER. Justice in Moscow. New York 1964. Simon and Schuster. 353 s. $ 5,95.

 

Många arbeten har utgivits om sovjetisk-ryskt rättsväsen och sovjeträttskipning. Få är emellertid så upplysande som det här anmälda arbetet om hur systemet fungerar i praktiken.
    Författaren är en ung amerikansk jurist, examinerad från Harvard år 1956, som 1962 vistades vid universitetet i Moskva för juridiska studier. En stor del av sin tid där ägnade Feifer, som tydligen helt behärskar ryska, åt att besöka domstolar av olika slag, vanliga underdomstolar och speciella kvartersdomstolar men även överinstanser. Feifer fick ingen hjälp i sitt sökande efter domstolarna men kunde själv leta sig fram. Rättegångarna var också offentliga, och domarna inlät sig ofta i intressanta diskussioner med honom om sitt arbete.
    I det här anmälda arbetet har Feifer givit en utomordentligt klar skildring av hur rättskipningen fungerar till vardags i Moskva. Tydligt framgår att domstolarna har till uppgift att verka såsom ett led i den politiska ordningen: de har att följa de olika appeller, som meddelas i syfte att fostra sovjetmedborgarna till goda kommunister. Man får en levande bild av hur den sovjetiska prokuratorn, som ofta vid internationella seminarier brukar framställas som en parallell till den svenska justitieombudsmannen, i själva verket fungerar framförallt till skydd för staten och dess intressen. Vad som skall förstås med den s. k. socialistiska legaliteten blir något tydligare efter läsning av boken. Även smärre förseelser uppfattas i allmänhet främst som en kränkning av och en obstruktion mot den socialistiska samhällsordningen. Domarna tycks moralisera i det oändliga över de tilltalades brist på samhällsanda.

284 LITTERATURNOTISER    En svensk jurist frapperas av den ringa omsorg som man synes ägna bevisupptagningen och likaså av den ytterst hårda straffmätningen och likgiltigheten för den tilltalades personliga förhållanden. Spritens betydelse som kriminalitetsfaktor är stor i Sovjet liksom på andra håll.
    Mycket av bokens charme ligger i de inblickar den låter oss få i sovjetiskt vardagsliv. Härtill bidrar icke blott de kriminella målen utan också beskrivningar av mål om exempelvis skilsmässor och om tvister beträffande utrymmet i gemensamt bebodda rum.
    Författaren ser trots alla brister icke utan en viss sympati på sitt objekt och har åtskilliga kritiska antydningar om rättsordningen i sitt hemland. Stilen är medryckande och framställningen långa stycken spännande. Den, som önskar verklig insikt i sovjetiskt rättegångsväsen, kan knappast rekommenderas bättre lektyr. G. P.