Utmätning av skatteåterbäring m. m. Lagberedningen har i en den 23 febr. 1965 dagtecknad promemoria (stencilerad), vilken överlämnats till finansdepartementet, framlagt förslag om förbud mot överlåtelse av fordran på överskjutande preliminär skatt samt om särskilda regler för utmätning av sådan fordran.
    Källskatteuppbörden medför för flertalet skattskyldiga ett överskott vid den årliga avräkningen mellan erlagd preliminär och påförd slutlig skatt. Den överskjutande preliminära skatten äger den skattskyldige i princip återfå. Staten har dock rätt att genom kvittning bereda sig betalning för tidigare restförd skatt m. m. Det har blivit allt vanligare, att fordran på skatteåterbäring tages i mät. Flertalet utmätningar sker till gäldande av böter och andra på indrivning beroende medel. Även i enskilda mål, för uttagande av underhållsbidrag och andra privaträttsliga fordringar, sker utmätning av skatteåterbäring i betydande utsträckning. Det förekommer också, att fordran på överskjutande preliminär skatt överlåts. Vanligen sker detta på initiativ av borgenär, som vill förskaffa sig försteg framför eventuella utmätningssökande.
    Utmätningarna av skatteåterbäring har medfört stora praktiska svårigheter för utmätningsmännen och de lokala skattemyndigheterna. Ärendena har brukat koncentreras till hösten, när utmätningsmännen tillika skall ombesörja kvittning mot restförd skatt och skattemyndigheterna har att färdigställa och expediera debetsedlarna m. m. Även överlåtelserna av skatteåterbäring har medfört praktiska olägenheter.
    Lagberedningen framhåller i sin promemoria, att överlåtelserna knappast har någon beaktansvärd funktion för omsättningen. De passar ej in i den noga reglerade ordning, enligt vilken den skattskyldiges eventuella fordran på överskjutande preliminär skatt bestäms och utbetalning skall ske. Några betänkligheter torde knappast kunna anföras mot att man stadgar förbud mot överlåtelse av fordringen innan beloppet kan lyftas. I allmänhet vet ju den skattskyldige först när återbetalningskortet kommit honom till handa, att han har skatteåterbäring att fordra eller till vilket belopp den uppgår. Beredningen föreslår därför, att det stadgas förbud mot särskild överlåtelse av sådan fordran innan beloppet kan lyftas. Förbudet avser icke universalfång såsom fusion eller förvärv genom giftorätt eller arv.
    Beredningen har icke ansett det tillräckligt grundat att låta överlåtelseförbudet förenas med förbud mot utmätning. Utmätning av överskjutande preliminär skatt är i och för sig en rationell och enkel form för exekution och kan ur gäldenärens synpunkt vara att föredraga framför exekution i annan egendom. Beredningen föreslår emellertid vissa särskilda regler för förfarandet vilka väsentligen undanröjer nuvarande olägenheter.
    I promemorian framhålls, hurusom det för såväl utmätningsmännen som de lokala skattemyndigheterna skulle vara till fördel om utmätning normalt icke behövde förekomma annat än medan utmätningsman har tillgång till de

s. k. kreditkorten (ett för varje skattskyldig upplagt kort som utvisar erlagd preliminär skatt och påförd slutlig skatt). Vidare bör ansökningarna om utmätning komma in i god tid så att utmätningsmannen får möjlighet att förbereda förfarandet innan kreditkorten anländer.
    Beredningen föreslår, att det stadgas att den som vill erhålla utmätning av överskjutande preliminär skatt bör inkomma med sin ansökan senast viss dag, förslagsvis den 1/9 med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma annan dag. Ansökan som inkommer senare skall utmätningsman icke vara skyldig att beakta. Vidare föreslås, att utmätning skall ske när kreditkortet är tillgängligt för utmätningsman och antecknas på kortet. Sådan anteckning skall, liksom f. n., gälla som delgivning med staten. Någon utmätning genom förbudsdelgivning i vanlig ordning, såsom stadgas i 75 § utsökningslagen, skall i fortsättningen icke få förekomma. Förfarandet har nämligen visat sig förenat med praktiska olägenheter.
    För att ytterligare lätta de berörda myndigheternas arbetsbörda föreslås, att utmätning må underlåtas när det belopp som kan tagas i mät understiger 200 kr. Regeln medför icke att någon del av restitutionsfordringen i princip fritages från utmätning. När det finnes särskilt motiverat, kan även mindre belopp än 200 kr. tagas i anspråk och fordringar som överstiger 200 kr. är i sin helhet föremål för utmätning.
    Det anses f. n. att fordran på skatteåterbäring icke kan undantagas från utmätning enligt 65 § utsökningslagen (NJA 1960 s. 407). Beredningen föreslår en ändring på denna punkt. Om gäldenären påkallar undantag från utmätning, skall fordringen behandlas som tillgodohavande hos bank. Härav följer, att utmätningsman kan, när det är motiverat med hänsyn till gäldenärens situation i övrigt, på begäran undantaga så mycket som erfordras för gäldenärens och hans familjs uppehälle under en månad.
    Stadgande om överlåtelseförbud och föreskrifter om hur utmätning må ske har ansetts böra införas i uppbördsförordningen. Därest civillags form anses böra komma till användning, bör lagrådet höras men någon ändring av reglernas placering krävs enligt beredningens mening icke.
    Promemorian berör också vissa spörsmål rörande avgifter i utsökningsmål. De nya reglerna härom — särskilt bestämmelsen att avgiften fördubblas när utmätning lyckas — skapar problem vid utmätning av skatteåterbäring. Beredningen framlägger icke några förslag i denna del men framhåller, att man skulle undgå en del egenartade konsekvenser därest avgift finge utgå endast när utmätning lyckas. U. L.