JAN RINGDAHL 419ROLF KARLBOM. Bakgrunden till 1809 års regeringsform. Studia historica Gothoburgensia. III. Göteborg 1964. Akad. avh. Akademiförlaget. 381 s. Kr 31,00.

 

Sedan snart ett sekel har tillkomsten av 1809 års RF varit föremål för kontinuerlig vetenskaplig debatt. I centrum har stått främst RF:s anknytning till inhemsk tradition, graden och arten av påverkan från samtida doktrin samt upphovsmannaskapet.
    Forskningsläget har i hög grad komplicerats av den effektiva mörkläggningen kring KU 1809:s arbete. Några protokoll fördes ej; medlemmarna har lämnat få samtida vittnesbörd till eftervärlden. Det material som forskarna haft att tillgå har varit påfallande enahanda: förutom själva grundlagstexten främst några promemorior, memorial och förslag från de i författningsfrågan verksamma. Till detta kommer att den stränga pressregimen 1794—1809 närmast omöjliggjorde en öppen författningsdebatt, vilken annars skulle ha kunnat ställa RF:s genesis i en mer förklarad dager.
    Karlboms avhandling avviker i väsentliga delar från tidigare forskning vad gäller disposition, metod och resultat. RF sägs alltigenom vara en produkt av doktrinär spekulation. Alla påståenden om dess fäste i nationell tradition avvisas frankt. Som sin huvuduppgift ser förf. att ge en bild av den samtida internationella författningspolitiska debatten och dess återverkningar på de svenska opinionsgrupper, som kom att rekrytera KU 1809.
    Till skillnad från flertalet föregångare är förf. historiker. Granskningen av själva lagtexterna utesluts nästan helt. I fokus ställs inte heller det intensiva författningsarbetet efter revolutionen 1809 utan perspektivet vidgas till att omfatta den författningspolitiska diskussionen från och med 1790-talets början, sådan den speglas i den antigustavianska oppositionens broschyrer, tidningsartiklar, brev, dagböcker etc.
    I den internationella debatten, liksom i dess svenska avspegling, urskiljer förf. en brytning mellan två författningsideal: det franskamerikanska, fördemokratiskt i sin suveränitetsförklaring av folkviljan, och det engelska (presenterat av Montesquieu, De Lolme), med förord för ett balanssystem kungamakt-folkmakt och en aristokratisk elit som tungan på vågen.
    Tre grupper inom den anti-gustavianska oppositionen ägnar förf. särskild uppmärksamhet: den fransk-radikala vid 1790-talets början (»kungamördarna»), den s. k. »äldre oppositionen» (kretsen kring Georg Adlersparre) och Juntan (Höjer, Järta m. fl.), de båda senare grupperna huvudsakligen anglofilt inriktade. I främsta hand den politiska utvecklingen i Frankrike inaktualiserade det radikalare författningsalternativet. Anglofilerna, särskilt Järta, kom att dominera KU 1809, som följdriktigt genomdrev ett maktdelningssystem à la Montesquieu, dock i schweizaren De Lolmes tappning. De Lolmes inflytande spåras, enligt förf., inte minst i utformningen av den dömande mak-

420 ANM. AV ROLF KARLBOM: 1809 ÅRS REGERINGSFORMten. Konungen har gjorts till dess symboliska ursprung samtidigt som domstolarnas självständighet garanteras.
    Insatt i ett vidare perspektiv bildar RF en parentes mot såväl det förflutna som framtiden. Den hävdvunna svenska politikens konstanter konung, råd, ständer har ersatts av en på legalistisk och exegetisk åskådning fotad dualism konung-ständer, i praktiken ett lagfästande av det konungsliga enväldet. RF är på intet sätt en liberal författning. Den utgör en — tillfällig — begravning av kraven på en maktägande folkrepresentation, frigjord från börds- och ståndsprinciper.
    Giltigheten av förf:s närmast polemiskt framförda teser skall här inte diskuteras. Noteras må bara några av arbetets uppenbara förtjänster. Genom att förf. lyckats spåra upp en ansenlig mängd tidigare okänt eller obehandlat material har en ytterst intressant och väldokumenterad framställning av den sengustavianska tidens opinionsutveckling kunnat ges. Man kan sedan beklaga, att författaren, när han nu tilldelar Järta en så central roll, inte sökt ge en samlad analys av dennes politiska idéutveckling under perioden. Genom insättandet av den svenska författningsspekulationen i ett internationellt perspektiv demonstreras inte minst i hur hög grad maktdelningsteorierna var ett tidens allmängods. Att sedan avgöra huruvida grundlagsfäderna svurit på Montesquieu, De Lolme eller tänkt själva i tidens anda framstår som en påfallande akademisk uppgift. Jan Ringdahl