Lagstiftningsfrågor vid 1965 års riksdags vårsession

 

I nedanstående artikel lämnas på sedvanligt sätt redogörelse för vissa lagstiftningsfrågor som slutbehandlats under 1965 års riksdags vårsession.
S t a t s r ä t t. Såsom anmärktes i redogörelsen för vissa lagstiftningsfrågor vid föregående års riksdags vårsession (SvJT 1964 s. 477 f) hade 1964 års riksdag såsom vilande antagit ett flertal grundlagsändringar. Flertalet av dessa ha nu slutligt antagits. Bland ändringarna i regeringsformen, riksdagsordningen och successionsordningen må här särskilt nämnas dem som avse statschefens behörighetsålder, lagrådets sammansättning och organisation, nådeärendenas handläggning, tjänstemans rättsställning, riksdagens krigs- och lönedelegationer, riksdagens ombudsmän och riksdagsledamots immunitetsskydd. Härvid bör dock anmärkas att riksdagen förkastat det som vilande antagna förslaget till ändring i § 38 riksdagsordningen, enligt vilket frågor angående statstjänstemännens rättsställning skulle behandlas av konstitutionsutskottet. Sådana spörsmål komma således, i den mån de avse lagstiftning, att alltjämt behandlas i första hand av andra lagutskottet, som handlägger arbetsrättsliga frågor. Vidare må i dettasammanhang antecknas att riksdagen i anslutning till nyss berörda grundlagsändring rörande lagrådets sammansättning och organisation antagit lag om lagrådet ävensom vissa ändringar i lagen den 20 december 1946 om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring samt i regeringsrättslagen. Nu berörda lagstiftning skall träda i kraft den 1 oktober 1965. Enligt den nya lagrådslagen, som ersätter 1909 års lagom tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd, skall lagrådet bestå av två avdelningar, en ordinarie och en extra. Den senare skall dock endast tjänstgöra under tid som Kungl. Maj:t bestämmer. Ändringarna i lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring innebära bl. a. att Kungl. Maj:t äger besluta att, om mer än fyra justitieråd beräknas komma att tjänstgöra i lagrådet, justitierådens antal skall ökas från nuvarande 24 till 25 eller 26. När skäl till ökning inte längre föreligger, skall antalet justitieråd åter nedbringas så snart det kan ske till följd av avgång. Genom ändringen i regeringsrättslagen upphäves 1956 årslag om tillfällig ökning av regeringsrådens antal. I stället har i regeringsrättslagen inskrivits att regeringsråden skola vara 17 till antalet. Vidare ha med vissa kompletteringar och jämkningar till regeringsrättslagen överförts 1956 års lags bestämmelser om regeringsrättens organisation i övrigt och sammansättning.
    Jämväl de under föregående år såsom vilande antagna förslagen till ändringar i tryckfrihetsförordningen ha av riksdagen nu slutligt antagits.

MAGNUS SJÖBERG 425F ö r v a l t n i n g s r ä t t. I syfte att underlätta landstingens handhavande av deras alltmer omfattande förvaltningsuppgifter ha vissa ändringar i landstingslagen genomförts. De skola träda i kraft den 1 januari 1966. I lagens nya avfattning göres ej längre någon skillnad mellan lagtima och urtima landstingsmöte. Landstinget skall hålla möten i den utsträckning som behöves, och även en minoritet av landstingens ledamöter skall kunna begära att möte kallas samman. Vidare skall beredningen i särskilda utskott kunna äga rum inte som nu bara under landstingsmöte utan också mellan mötena.
    Genom lag om kommunala renhållningsavgifter får kommun rätt att enligt kommunal renhållningstaxa uttaga avgifter av enskilda, inte bara som hittills för hämtning av orenlighet och avfall, utan också för oskadliggörande av avfallet på avstjälpningsplatser och sopförbränningsanläggningar. Jämväl ifrågavarande lag skall träda i kraft vid nästa årsskifte.
    I anslutning till polisväsendets förstatligande har efter beslut av årets riksdag 1925 års lag om ersättning till polisman för skada å kläder upphört att gälla vid utgången av juni 1965. I stället har frågan om ersättning till polisman för vissa skador på av riksdagen godkända grunder reglerats i administrativ ordning (SFS 1965:59). Därvid har polismans sakskadeskydd utvidgats till att avse även annan lös egendom än kläder, som skadas under polismannens tjänsteutövning eller på grund av hans tjänst. Ersättningen utgår vare sig skadan uppkommit genom våda eller annans vållande. I fråga om motorfordon, som tillhör polisman, utgår dock skadeersättning endast om polismannen fått medgivande att vid tjänsteresa med egen bil åtnjuta resekostnadsersättning för detta färdsätt. Jämkning i ersättningen skall kunna ske om polismannen varit medvållande till skadan eller om särskilda skäl i annat fall föreligga för jämkning.
    Innevarande års riksdag har antagit lag om polisregister. Polisens registrering av brott och vandelsuppgifter i övrigt har tidigare icke varit i lag reglerad. Den nya lagen, som trätt i kraft den 1 juli 1965, avser såväl den centrala som den lokala polisiära registreringen. I en inledande, allmän bestämmelse stadgas, att innehållet i polisregister skall begränsas till uppgifter som polisen behöver för att kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Närmare föreskrifter om innehållet i polisregister och om uppgift till sådant register meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter bemyndigande, av rikspolisstyrelsen. I fråga om i vilken utsträckning och till vem utdrag eller upplysning om innehållet i polisregister får utlämnas, ges däremot närmare regler i själva lagen, vilka regler även avse den tryckta publikationen Polisunderrättelser. Generell rätt att erhålla uppgifter från polisregister tillerkännes vissa i lagen angivna myndigheter, nämligen justitiekanslern, riksdagens ombudsmän, rikspolisstyrelsen, statens utlänningskommission, länsstyrelse, polischef och allmän åklagare. Om och i den mån Kungl. Maj:t ger tillstånd för visst slag av ärenden eller för särskilt fall, kan även annan myndighet få uppgift från polisregister. Härigenom har avsetts att bereda möjlighet

426 MAGNUS SJÖBERGför bl. a. de socialvårdande organen att få del av polisregisters innehåll. Vidare kan enskild i vissa fall efter Kungl. Maj:ts medgivande erhålla utdrag av polisregister. Beträffande innehållet i uppgift till enskild liksom i fråga om de uppgifter som intagas i Polisunderrättelser gälla dock generellt vissa inskränkningar, som avse uppgift om misstanke för brott och om äldre registrerade åtgärder eller händelser. I fråga om misstanke för brott gäller därutöver den allmänna begränsningen att om någon frikänts för åtalad gärning genom dom eller beslut, som vunnit laga kraft, uppgift om gärningen ej får meddelas annan än vissa särskilt angivna myndigheter. I en senare del av lagen ha sammanförts uttömmande bestämmelser om s. k. vandelsupplysningar. Tillgång till sådana upplysningar ha enligt lagen dels samma myndigheter som enligt vad ovan sagts generellt medgivits rätt att få uppgift från polisregister, dels annan myndighet, när skyldighet för polischef att utfärda intyg föreligger enligt lag eller författning, dels ock enskild i de fall och den ordning lag eller författning särskilt anger. Kungl. Maj:t kan dessutom i andra fall än de nu angivna ge tillstånd till erhållande av vandelsupplysning. Beträffande upplysningarnas innehåll gälla samma begränsningar som för utdrag av polisregister. Genomförandet av nu ifrågavarande lagstiftning avses komma att medföra en högst betydande inskränkning av bruket av vandelsintyg. Genom tillägg i lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar har uppgifter och anteckningar i polisregister i sekretesshänseende blivit jämställda med vad som tillföres det allmänna kriminalregistret.
    Slutligen må här nämnas att i regeringsrättslagen, med ikraftträdande den 1 juli 1965, vidtagits vissa, av ny lagstiftning eller nya författningar föranledda ändringar.

 

F a s t i g h e t s r ä t t  m.  m.  Riksdagen har antagit förslag till ny jordförvärvslag. Denna lag, som trätt i kraft d. 1 juli 1965, ersätter 1955 års jordförvärvslag och 1925 års bolagsförbudslag. Till sin allmänna uppbyggnad liknar lagen 1955 års lag. Enligt huvudregeln få jordbruks- och skogsfastigheter ej förvärvas av fysisk eller juridisk person utan tillstånd av lantbruksnämnd. Från denna regel göras åtskilliga undantag, avseende vissa fång, förvärvare och egendomar i nära anslutning till vad som hittills gällt. Förvärvsbestämmelserna ha liberaliserats. Tillståndsgivningen regleras i huvudsak på följande sätt. Lagen upptager inte något absolut förvärvshinder. I stället angivas olika fall, då förvärvstillstånd må vägras. I princip föreligger möjlighet för den tillämpande myndigheten att vägra eller bevilja förvärvstillstånd efter prövning av omständigheterna i det särskilda fallet. Enligt 4 § skall emellertid enskild jordbrukare alltid få tillstånd att för den egna verksamheten förvärva befintligt jordbruk liksom tillskott av jord och skog. I vissa fall skall vidare tillstånd normalt lämnas. Detta gäller om förvärvaren här i riket industriellt förädlar jordbruks eller skogsprodukter eller handlar med jordbruksprodukter, och det huvudsakliga syftet med fånget är att varaktigt tillgodogöra egendo-

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR 427mens alster i rörelsen. Detsamma är förhållandet, om fånget avser en för rationellt skogsbruk lämpad brukningsenhet, och förvärvaren ämnar bereda sig stadigvarande inkomst genom eget skogsarbete på egendomen. Motsvarande förmånsställning tillkommer förvärvare av jordbruk, som varken är eller kan bli bärkraftigt, samt jord- eller skogsägare som genom tillskottsförvärv rationaliserar sin brukningsenhet. De förvärvare som avses i nu nämnda fall äro jämställda med enskild jordbrukare med den inskränkningen, att förvärvstillstånd kan vägras dem om särskilda skäl föranleda därtill. Enligt 5 § skall förvärvstillstånd alltid kunna vägras, om egendomen behöver tagas i anspråk för att underlätta bildandet av brukningsenheter med ändamålsenlig storlek och ägoanordning. När denna bestämmelse tillämpas, blir staten i regel skyldig att inlösa egendomen. Förvärvstillstånd skall enligt 6 § också alltid kunna vägras, om fånget medför uppdelning av lämplig brukningsenhet som består av flera fastigheter eller sämjelotter. Bestämmelserna i 5 och 6 §§ ha motsvarighet i 1955 års lag. Till den nyalagen ha överförts reglerna i 1955 års lag om ogiltighetspåföljd (jfr SvJT 1955 s. 449).
    För att tillgodose ett alltmer ökat behov av ett enkelt och billigt sätt att rättsligen införliva järnvägsmark med angränsande fastigheter ha i 1952 års lag om sammanföring av samfälld mark med angränsande fastighet m. m. införts bestämmelser som medge att sammanföringsinstitutet blir tillämpligt även på järnvägsmark, som blivit onyttig för sitt ändamål till följd av trafiknedläggning eller av annan orsak. Lagstiftningen har trätt i kraft den 1 juli 1965.
    I skrivelse 1962 till Kungl. Maj:t framlade lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen och lantbruksstyrelsen förslag till lag om fastighetsombud. Lagförslaget, som sedermera blivit föremål för remissbehandling, innebar i huvudsak att domstol på ansökan av delägare eller myndighet skulle kunna förordna ett särskilt ombud med behörighet att företräda fastighetsägaren i vissa ärenden enligt bl. a. skogsvårdslagen och uppsiktslagen. I anledning av två vid vårsessionen väckta motioner om fastighetsombud för dödsbon, som äga jordbruks- och skogsfastigheter, har riksdagen uttalat, att Kungl. Maj:t snarast möjligt bör pröva det av styrelserna anhängiggjorda ärendet och efter den ytterligare utredning som kan finnas nödvändig förelägga riksdagen erforderliga förslag till lagstiftning i ämnet.

 

P r i v a t r ä t t  i  ö v r i g t.  Genom antagna ändringar i växel- och checklagarna samt lagen om beräkning av lagstadgad tid och skuldebrevslagen, som skola träda i kraft den 1 oktober 1965, kommer alla lördagar under året att bli likställda med bankfridagar.
    Med giltighet från den 1 juli 1965 ha vissa ändringar genomförts i den lagstiftning som reglerar utländska försäkringsanstalters verksamhet i Sverige för att ernå anpassning till vad som sedan 1961 gäller för svenska försäkringsbolags verksamhet (jfr SvJT 1962 s. 152). I samband härmed har också skyldigheten för utländska försäkringsanstalter att till skyddande av försäkringstagarna göra nedsättning i riksbanken skärpts.

428 MAGNUS SJÖBERG    I skrivelse till Kungl. Maj:t har riksdagen i anledning av motionom en mera tidsenlig utformning av reglerna om gäldränta uttalat sig för att en översyn av legala räntebestämmelser verkställes. Därvid har i första hand avsetts reglerna om dröjsmålsränta i handelsbalken 9 kap. 10 §.

 

P r o c e s s r ä t t.  I militära rättegångslagen har införts bestämmelse av innebörd att mål om klagan över beslut i disciplin- eller ersättningsmål i vissa fall kan flyttas från underrätt, som upptagit talan, till annan underrätt. Ändringen har trätt i kraft den 1 juli 1965.

 

A r b e t s r ä t t.  Riksdagen har bifallit Kungl. Maj:ts förslag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen till och med den 31 oktober 1968.
    Riksdagen har vidare antagit statstjänstemannalag och kommunaltjänstemannalag jämte därav föranledda följdförfattningar. Statstjänstemannalagen omfattar alla hos staten anställda arbetstagare som äro tjänstemän utom statsrådets, högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter, justitiekanslern och riksdagens ombudsmän. Förutom hos kommunerna anställda tjänstemän gäller kommunaltjänstemannalagen tjänstemän hos vissa andra icke statliga allmänna inrättningar, exempelvis församling och allmän försäkringskassa. Avgörandet huruvida arbetstagare är att anse som tjänsteman ligger hos arbetsgivaren. Den nya lagstiftningen upptar inte några regler härom men avsikten är att gränsdragningen skall ske efter samma principer som hittills.
    I statstjänstemannalagen samlas bl. a. de grundläggande bestämmelserna om anställning av tjänsteman, tjänstemans åligganden, åtal och disciplinär bestraffning, avstängning samt anställnings upphörade. Till den nya lagen ha alltså överförts reglerna om tjänstemans oavsättlighet och förflyttningsskyldighet. Vad gäller domare finns dock denna reglering fortfarande i regeringsformen. — Den nya lagstiftningens innebörd i arbetsrättsligt hänseende redovisas i särskild artikel.
    Av de olika följdförfattningarna till den nya lagstiftningen må här nämnas följande. Enligt en lag om inskränkning i rätten att föratalan mot offentlig arbetsgivares beslut får arbetstagare ej föra sådan talan om han eller arbetstagarförening som han tillhör äger väcka talan i saken vid arbetsdomstolen eller i dess ställe inför skiljemän. Lagen om förenings- och förhandlingsrätt blir tillämplig även beträffande sådana arbetstagare i statens eller kommunernas tjänst, som äro underkastade ämbetsansvar. 1940 års lag om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän upphäves och samma avses bli fallet med 1937 års kungörelse om förhandlingsrätt för statens tjänstemän. Lagen om arbetsdomstol ändras så att staten och kommunerna bliva representerade i arbetsdomstolen i offentliga mål. Likaså utvidgas förslagsrätten beträffande den särskilda tjänstemannaledamoten så att en suppleant för denne skall utses efter förslag av annan huvudorganisation av tjänstemän än TCO. Slutligen kommer semesterlagen att bli tillämplig även beträffande statstjänstemän. — Den nya lagstiftningen avsesträda i kraft den 1 januari 1966.

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR 429N ä r i n g s r ä t t.  Riksdagen har antagit lag om behörighet att utöva veterinäryrket m. m., vilken träder i kraft den 1 juli 1965. Förutom behörighetsregler upptar lagen bl. a. bestämmelser om legitimation och om skydd för veterinärtiteln. Lagen innehåller dessutom stadgande om straff för smittfarligt kvacksalveri på djur.

 

A l l m ä n  f ö r s ä k r i n g  m.  m.  Under vårsessionen ha antagits ändringar i lagen om allmän försäkring. Härigenom ha införts ändrade grunder för skyldigheten att erlägga avgift avseende allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsförmåner. Sådan skyldighet, som för närvarande är knuten till om vederbörande haft till statlig inkomstskatt taxerad inkomst, skall föreligga endast om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för den försäkrade själv eller för make med vilken den försäkrade samtaxerats.
    I samband med ändringarna i lagen om allmän försäkring har beslutats höjning av folkpensionernas belopp fr. o. m. den 1 juli 1965 med 150 kronor om året för ensam pensionär och med 230 kronor om året för makar. Dessutom har bestämts att indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 skall utgå med 85 kronor för ensam pensionär och 130 kronor för makar. Enligt övergångsbestämmelser får det belopp varmed folkpensionerna höjts och de indextillägg som utlösas efter juni månad 1965 ej påverkas av samordningen mellan den allmänna försäkringen och yrkesskadeförsäkringen för de förtids- och ålderspensionärer, som vid utgången av år 1962 åtnjöto viss folkpensionsförmån. Vidare har beslutats om ändringar i reglerna om inkomstprövning av folkpensionsförmåner. De s. k. skärpningsfria förmögenhetsbeloppen har nämligen fr. o. m. den 1 juli 1965 höjts från 20.000 kronor till 30.000 kronor för ensam pensionär och från 30.000 kronor till 45.000 kronor för makar.
    Beträffande kostnaderna för folkpensioneringen har beslutats att staten skall överta kommunernas nuvarande kostnader för förtidspensioner jämte barntillägg till sådana pensioner, änkepensioner i anledning av dödsfall som inträffat före den 1 juli 1960 samt hustrutillägg. Samtidigt har bestämts att kommunerna skola svara för de kommunala bostadstilläggen.
    Vidare ha beslutats ändrade grunder för beräkning av folkpensionsavgift. — För närvarande utgör den 4 procent av taxerad inkomst och är maximerad till 600 kronor. Avgiften skall beräknas efter 4 procent av beskattningsbar inkomst och maximeras till 1 200 kronor.

 

S o c i a l l a g s t i f t n i n g  i  ö v r i g t.  Genom ett av riksdagen antaget tillägg till 3 § barnavårdslagen har barnavårdsnämnd uttryckligen ålagts att stödja ungdomens föreningsliv. Av lagändringen följer att kommunalt stöd i fortsättningen kan lämnas till bl. a. de politiska ungdomsorganisationerna.

 

F ö r s v a r s l a g s t i f t n i n g.  Riksdagen har antagit en förordning med provisoriska bestämmelser rörande utbildningstiden för vissa

430 LAGSTIFTNINGSFRÅGORvärnpliktiga. Enligt denna förordning kunna repetitionsövningarna vid armén, kustartilleriet och flygvapnet, som påbörjas under tiden den 1 juli 1965—den 30 juni 1967 givas olika längd inom värnpliktslagens ram.
    Ett antal lagar med tidsbegränsad giltighet ha prolongerats. Hyresregleringslagen, bostadskontrollagen, besittningsskyddslagen och lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad ha sålunda förlängts på ett år samt den s. k. clearinglagen på två år. Vidare har den övergångstid, under vilken systemet med igångsättningstillstånd för byggnadsarbete i säsongutjämningssyfte skall ersättas med frivillig sysselsättningsplanering genom byggnadsnämnder, förlängts ett år t. o. m. den 30 juni 1966. Magnus Sjöberg1