Kan 76 § 2 st. aktiebolagslagen tillämpas vid beslut rörande ändring av en bolagsordning?

    I SvJT 1965 s. 582 ff har prof. Håkan Nial i en artikel med rubriken »Svensk rättspraxis. Bolags- och föreningsrätt 1959—1963» behandlat bland annat ett mål, som refererats i NJA 1963 s. 431. Ett av de problem, som var aktuella i målet, var huruvida man till grund för en talan om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om en bolagsordningsändring skulle kunna åberopa, att beslutet vore ogiltigt på grund av bestämmelsen i 76 § 2 st. aktiebolagslagen, som har följande lydelse: »Bolagsstämma må ej heller, med mindre annat följer av vad i denna lag eller bolagsordningen är stadgat, besluta om sådan användning av bolagets tillgångar eller eljest om sådan åtgärd, att uppenbarligen fördel beredes vissa aktieägare till nackdel för bolaget eller övriga aktieägare.»
    Nial, som såsom framgår av referatet i NJA avgivit ett utlåtande i målet, har refererat domstolarnas inställning till det angivna problemet på följande sätt (s. 583): »Domstolarna i samtliga instanser fann, att det klandrade beslutet icke kunde anses innefatta sådan ändring av bolagsordningen, att rättsförhållandet mellan redan utgivna aktier rubbades. Vad åter angick frågan om tillämpligheten av 76 § andra stycket förklarade HR:n, vars dom fastställdes av HovR:n, att de i 133 § aktiebolagslagen upptagna bestämmelserna om den särskilda röstpluralitet som fordras för ändring av bolagsordning måste anses uttömmande reglera betingelserna för sådan ändring, och att regeln i 76 § 2 st. samma lag därför saknade tillämplighet. HD åternöjde sig med att uttala, att bestämmelsen ifråga icke ägde tillämplighet på beslut av förevarande slag.»

696 76 § 2 ST. AKTIEBOLAGSLAGEN    I fortsättningen av artikeln framlägger Nial sin personliga uppfattning beträffande frågan huruvida 76 § 2 st. aktiebolagslagen borde kunna tillämpas vid beslut rörande ändring av bolagsordningen eller om de i 133 § givna pluralitetsbestämmelserna är uttömmande. Nial slutar med att uttala följande: »Att som underinstanserna i förevarande fall gjort frånhända domstolarna det vapen mot flagranta majoritetsbeslut som 76 § 2 st. utgör vore enligt min mening olyckligt. HD:s formulering ger intryck av större försiktighet, men om och i vad mån HD därvid intagit en annan principiell ståndpunkt än de lägre instanserna synes ovisst.»
    Jag vill naturligtvis icke förmena Nial att finna den av samtliga domstolsinstanser beträffande 76 § 2 st. intagna ståndpunkten olycklig, ehuru jag själv skulle ha funnit det lika olyckligt om domstolarna kommit fram till att ett beslut, som träffats i full överensstämmelse med de detaljerade reglerna i 133 §, skulle kunna upphävas med stöd av den tämligen vaga regeln i 76 § 2 st. Vad jag med detta inlägg vill reagera emot är, att Nial synes vilja ifrågasätta och förringa den prejudicerande betydelsen av HD:s domslut. Detta domslut giver klart vid handen, att HD delat underinstansernas uppfattning, att 76 § 2 st. icke kan åberopas till stöd för ett yrkande om upphävande av ett bolagsstämmobeslut om ändring av bolagsordningen. Det är här icke fråga om att »frånhända» domstolarna något »vapen» mot majoritetsmissbruk, utan HD:s domslut innebär ett prejudicerande konstaterande, att gällande aktiebolagslag icke medgiver att 76 § 2 st. får användas som vapen mot majoritetsmissbruk, när det är fråga om en bolagsordningsändring.
    Den omständigheten, att HD ändrade underinstansernas domsmotivering, har såvitt jag kan se ingenting med bedömningen av innebörden av 76 § 2 st. att skaffa. Ändringen torde ha föranletts av att jag såsom ombud för bolaget vid huvudförhandlingen inför HD påpekade, att det icke var helt riktigt, när underdomstolarna uttalat, att »de i 133 § aktiebolagslagen upptagna bestämmelserna om den särskilda röstpluralitet som fordras för ändring av bolagsordning måste anses uttömmande reglera betingelserna för sådan ändring». Underinstanserna hade förbisett, att för ett speciellt fall, nämligen beslut varigenom i bolagsordningen intages förbehåll enligt 177 §, det vid sidan om 133 § finns en särskild bestämmelse i 186 §, enligt vilken sådant beslut skall fattas i den ordning som i 133 § 5 mom. sägs.

                                                                                                               Wilhelm Pehrsson