Replik

 

Advokat Pehrssons antagande, att HD:s ändring av de lägre instansernas motivering »torde ha föranletts» av att han såsom partsombud påpekat existensen av 186 § 1 mom. aktiebolagslagen, kan tänkas vara riktigt. Men i så fall måste man beklaga att påpekandet icke ansetts vara av sådan vikt att det omnämnts i rättsfallsreferatet i NJA. Något förvånande skulle det emellertid vara, om HD allenast med hänsyn till

76 § 2 ST. AKTIEBOLAGSLAGEN 697nämnda i och för sig ganska intresselösa bestämmelse skulle ha gjort en sådan omskrivning av domsmotiveringen, som uppenbarligen kan även av andra än aningslösa författare av rättsfallsöversikter uppfattas såsom en begränsning av den generella princip underinstanserna formulerat. När HD säger, att 76 § 2 st. icke äger tillämpning å »beslut av förevarande slag», kan det språkligt betyda olika ting. HD kan t. ex. ha med det citerade uttrycket avsett beslut om sådan ändring av bolagsordningens bestämmelser om lösningsrätt, att fördelningen skall ske efter huvudtal och inte efter aktieinnehav. I så fall skulle möjligheten att tillämpa 76 § 2 st. inte vara utesluten vid exempelvis en sådan ändring, att lösningsrätten i första hand reserveras för innehavare av majoritetspost i bolaget. En annan tolkning kan vara, att 76 § 2 st. icke äger tillämpning på något beslut om ändring rörande lösningsrätten eller rörande hembudsförbehållet över huvud. Då skulle frågan om tillämpligheten av 76 § 2 st. på ändring av bolagsordningen i andra avseenden icke vara avgjord. Det skulle sålunda inte vara domstolarna förmenat att ingripa t. ex. i följande fall. I ett bolag, där en majoritetsgrupp disponerar över sådan röststyrka, som anges i 133 § 3 mom., genomdriver denna grupp en total ändring av föremålet för bolagets verksamhet, varigenom bolaget åsamkas stor skada, medan ett av majoritetsgruppen ägt konkurrerande företag blir gynnat.
    Jag är glad, att min vän Wilhelm Pehrsson inte förmenar mig rätten att anse det olyckligt, om domstolarna här i landet skulle avsäga sig möjligheten att i ett dylikt flagrant fall av majoritetsmissbruk — endast om sådana fall är det ju fråga — tillämpa 76 § 2 st. Jag hoppas, att han vid närmare eftertanke utsträcker sin generositet så långt, att han inte heller förmenar mig att hysa den i rättsfallsöversikten mycket modest uttryckta uppfattningen, att HD:s dom inte har prejudicerande betydelse långt utöver vad ordalagen i domen ger vid handen.                                                                 
                                                                                                                           Håkan Nial