Symposium ang. trafikbrott. Trafikmålskommittén och Statens trafiksäkerhetsråd anordnade d. 8—10 sept. 1965 ett symposium på Biskops-Arnö över ämnet »Straff och andra behandlingsmetoder vid trafiköverträdelser». I symposiet, som leddes av borgmästaren Yngve Kristensson, medverkade ett stort antal representanter för bl. a. de pedagogiska, sociologiska, socialmedicinska, psykologiska och psykiatriska vetenskaperna. I sitt öppningsanförande uttalade justitieministern, statsrådet Kling, att det är angeläget att vi även i vårt land särskilt utreder frågan om det finns bättre behandlingsmetoder när det gäller trafikbrottslingar. Han pekade även på den internationalisering som sker inom straffrätten och att trafikrätten därvid hade kommit att stå i centrum för debatten. En harmonisering av straffsanktionerna för trafikbrott utgör ett av de områden på vilka Europarådets straffrättskommitté arbetar.
    Prof. Knut Sveri representerade kriminologerna och redovisade resultatet av en i anledning av symposiet genomförd mindre undersökning av 400 trafikanter som gjort sig skyldiga till vårdslöshet i trafik. Från undersökningen kan särskilt anmärkas att endast c:a 10 % av förarna före trafikbrottet hade varit registrerade i straffregistret. Denna siffra förefaller låg vid en jämförelse med motsvarande utländska undersökningar.
    Våra nuvarande behandlingsmetoder vid trafikbrott ansåg prof. Gunnar Johansson från psykologisk synpunkt ha en del brister. Han påpekade bl. a. att åtgärder mot trafikanterna är verkningslösa så länge vi inte ser till att »andra trafikförseelser än trafikolyckor bestraffas». Vidare uttalade han att om straffet skall bli effektivt måste det komma omedelbart och ej som f. n. långt i efterhand. Prof. Johansson fann även att körkortsingripanden av olika slag är en långt rimligare väg än böter och fängelse när det gäller att åstadkomma en bestraffning av trafikförseelser, som har direkt med trafiken att göra. I detta sammanhang betecknade han det amerikanska poängsystemet d. v. s. körkortsingripande (varning, återkallelse, förhör m. m.) efter ett system där svårhetsgraden av varje förseelse angetts på förhand som ett konsekvent och riktigt system.
    I stort sett likartade synpunkter på vårt regelsystem inom trafiken framförde pedagogen, docenten Karl Georg Ahlström. Han uttalade vidare att man kan vänta sig ett samband mellan trafikkunskaper och trafikbeteende

men att detta samband antagligen inte är särskilt starkt. Ett behandlingsprogram bör i stället för att ge regelkunskaper inrikta sig på individens benägenhet att krympa säkerhetsmarginalerna.
    Från straffrättsvetenskapsmannens utgångspunkter gav prof. Hans Thornstedt en exposé över de olika möjligheter som vi har att förändra vår reaktion mot trafikbrottslingar. Inledningsvis underströk han emellertid än en gång de risker som föreligger då vi begagnar straff i så stor utsträckning, att vårt samhälle kommer att till stor del bestå av straffade medborgare. Även prof. Thornstedt fann poängsystemet värt att allvarligt överväga.
    Domarkåren representerades bland föredragshållarna av häradshövding Nils Källoff, som höll ett anförande med rubriken »Att mäta med olika mått. — Ser vi för milt på trafikbrotten?» Föredragshållaren kom till den slutsatsen, att vi ser för milt på trafikvårdslösheten i de fall då vårdslösheten ligger uppsåtet nära. Däremot gör nog bundenheten vid vårt gamla bonus pater familias-begrepp att vi dömer i en del fall där det hade varit bättre att fria.
    Docenten Joachim Israel fann det från sociologisk synpunkt lämpligt att i framtiden ersätta bestraffningen av trafiköverträdelser med behandling. Tanken på gruppbehandling och gruppåverkan hade således en förespråkare i docenten Israel.
    Vid symposiet var även våra nordiska grannländer representerade. Således höll trafikdirektören R. N. Torgersen från Norge ett föredrag över ämnet »Praktiska administrativa problem i samband med övergång till nya former för behandling av trafiköverträdelser». I anförandet lämnades en ingående översikt över många av de praktiska problem som uppkommit till följd av trafikbrottslighetens ansvällning. Torgersen framhöll att det är mycket lätt att förorda »snabb behandling». Men det är i praktiken oerhört mycket svårare att genomföra detta. I handläggningsrutinerna har vi en belastning genom »arvet från forntiden». De gamla rutinerna används av de reglerande och instruerande myndigheterna, trots att verkligheten för länge sedan har vuxit ifrån dem.
    Trafikmålskommitténs sekreterare, assessor Carl-Johan Cosmo, avslutade raden av föredrag med att lämna en översikt över behandlingsmetoder och utvecklingstendenser i främmande rätt — särskilt i USA.
    Vid symposiet anordnades även två diskussioner. Den ena behandlade frågan om framtida behandlingsmetoder vid trafiköverträdelser. Sammanfattningsvis kan sägas att diskussionsdeltagarna var eniga om att det är lämpligt att övergå till ett mera strikt regelsystem inom trafikstraffrätten. Bestämmelser av den typ som 1 § trafikbrottslagen representerar borde i största möjliga utsträckning undvikas. De preventiva fördelarna av det amerikanska poängsystemet framhölls av flera diskussionsdeltagare. Däremot var man i allmänhet — liksom flera av föredragshållarna — mera skeptisk mot tanken att låta undervisning i viss utsträckning ersätta straffet.
    Den andra diskussionen på symposiet behandlade ämnet »Möjligheterna att genom forskning klarlägga effektiva korrektionsmetoder vid trafiköverträdelser — Aktuella och framtida forskningsprojekt». Diskussionsdeltagarna var eniga om att våra kunskaper om effekten av de korrektionsme-

toder vi f. n. använder är mycket begränsade. Svårigheterna att få fram vetenskapligt hållfasta resultat betonades. Med hänsyn till den höga olycksfrekvensen bland ungdomen tilldrog sig frågan om behandlingen av denna trafikantkategori särskilt intresse. En undersökning av trafikanternas attityder gentemot trafikreglerna och våra nuvarande straffmetoder stod högt på önskelistan då det gällde forskningsprojekt. Även kunskapen om trafikanternas prestationsförmåga borde ökas genom en vidgad forskning. Det betonades även att vi nu i första hand måste ägna oss åt målforskning.
    Diskussionsdeltagarna var emellertid eniga om att då man börjar studera människans beteende och människans själsliv är frågorna så kolossalt komplicerade att vi inte hittar de lagbundenheter och enkla kategoriseringar som vi så gärna vill ha även på detta område. Den tillämpade forskningen torde därför t. v. få bedrivas genom att man söker lösa små enkla problemkomplex i syfte att kunna ge praktiska anvisningar. Slutligen poängterades att man borde närmare överväga om det inte är möjligt att studera det mänskliga beteendet i simulatoranläggningar för att vi därigenom lättare skulle kunna få kunskaper om människans uppträdande i trafiken.
    Symposiet hade förberetts genom ett flertal särskilt verkställda utredningar. Således hade bl. a. kanslirådet jur. dr. Gerhard Simson gjort en omfattande undersökning angående påföljder för trafikbrott i främmande lagstiftning.                                     C-J. C.