JO:s ämbetsberättelse. Av JO:s ämbetsberättelse till 1966 års riksdag framgår, att antalet under år 1965 diarieförda ärenden uppgick till 1 438 och att 1 217 av dessa ärenden anhängiggjorts genom klagomål. Motsvarande antal utgjorde år 1964 resp. 1 461 och 1 239.
    I berättelsen redovisas ett flertal ärenden rörande domstolsväsendet. I ett ärende anför JO vissa synpunkter på frågan om rättens ordförande i brottmål bör leda förhör med tilltalad. Åtminstone i sådana fall, då den tilltalade förnekar den åtalade gärningen och detaljförhören med denne därför måste göras mycket ingående, framstår det enligt JO:s mening som önskvärt att rätten låter åklagaren leda dessa förhör. Om sådana ingående förhör leds av ordföranden, kan den tilltalade lätt få den uppfattningen att denne har en förutfattad mening i skuldfrågan.
    I ett annat ärende påpekar JO, att rättelse av beslut i arvs- och gåvoskattemål med tillämpning av RB 17: 15 icke bör äga rum i sådana fall, då beskattningsmyndigheten vid det ursprungliga beslutet förbisett ett lagstadgande eller väl observerat stadgandet men tillämpat det felaktigt, och ej heller när myndigheten förbisett ett relevant faktum i processmaterialet av beskaf-

 

152 Notiserfenhet att leda till annan bedömning än i det första beslutet. JO behandlar också spörsmålet, hur rätten bör förfara när gäldenär i mål om betalningsföreläggande bestrider betalningsskyldighet beträffande en del av det fordrade beloppet utan att ange, hur stor del därav som avses. JO förordar att rätten i sådana fall verkar för att bestridandet förtydligas, så att slutbevis kan meddelas på den ostridiga delen av fordringsbeloppet.
    Ämbetsberättelsen innehåller en rad iakttagelser som gjorts i samband med inspektioner vid domstolarna. Bl. a. påpekas, att förordnande om blodundersökning i faderskapsmål i regel bör förenas med vitesföreläggande och att domstolen, om föreläggandet icke efterkommes, bör ta upp frågan om utdömande av vitet till prövning. JO säger sig vidare ha iakttagit, att kvittning av rättegångskostnaderna — eller underlåtenhet att enligt 8 § 2 st. lagen om fri rättegång ålägga part skyldighet att återgälda statsverkets kostnader i anledning av att motparten åtnjutit fri rättegång — stundom förekommer i en utsträckning som synes vara mindre förenlig med huvudregeln i 18: 1 RB. Vid talan om äktenskapsskillnad jämlikt 11: 8 GB torde icke annat än i undantagsfall avsteg från denna huvudregel vara motiverade. I vårdnadsmål talar visserligen beaktansvärda skäl för tillämpning av den särskilda regeln i 18: 2, men även här bör hänsyn tas till de överväganden som föranlett huvudprincipen i 18: 1. JO anför också vissa synpunkter på frågan, i vilken omfattning rätten bör överlåta åt åklagare att utfärda stämning.
    Bland ämbetsberättelsens innehåll i övrigt må nämnas en redogörelse förresultatet av en rundfråga rörande domstolarnas praxis vid bestämmande av arvoden i lagsökningsmål och mål om betalningsföreläggande.
    I berättelsen redovisas vidare ett antal ärenden av förvaltningsrättslig art. I vissa sådana ärenden har uppkommit spörsmål om utlämnande av allmänhandling. Bl. a. framhålls, att utlämnande ej får vägras enbart av det skälet, att begäran därom framställs på annan tid än fastställd expeditionstid, utan begäran skall alltid tillmötesgås, såvida inte betydande hinder möter däremot. I ett ärende behandlas spörsmål rörande polisens befogenhet att förordna om bortforsling och nedskrotning av felparkerade bilar. Ytterligare må nämnas att JO i anledning av iakttagelse vid inspektion framhåller, att hyresnämnd ej äger rätt att förelägga part vid vite att inställa sig personligen i ärende rörande medling i hyrestvist.
    I ämbetsberättelsen återges en av vissa ärenden föranledd framställning till Kungl. Maj:t om utredning av dels frågan om införande i kommunallagstiftningen av rättsmedel för att framtvinga återgång av verkställighet av kommunalt beslut, som upphävts efter besvär, och dels frågan om omfattningen av den kommunala kompetensen. Här åsyftas särskilt möjligheterna för kommun att engagera sig i turist- och friluftsverksamhet och att förvärva skogsfastigheter. Frågan om återgång av beslutsverkställighet i kommunalbesvärsmål behandlas i en särskild PM av preceptorn Fritz Kaijser.
    Till ämbetsberättelsen har som bilaga fogats ett sakregister till berättelserna för åren 1961—66.

A. K.