Våra gamla häradsnamn, en kulturtillgång i fara
Många i vårt land, både jurister och andra, ha tjusats av de gamla namnen på domsagor och tingslag. Namnen äro vackra och de påminna ofta om svunnen tid, icke sällan om grå forntid.
På senare tider ha emellertid i många domsagor tingslag slagits ihop, oftast väl så att det blivit blott en häradsrätt i domsagan. På andra håll har en domsaga slagits ihop med en stad. Dessa ändringar i organisationen ha ibland lett till att stolta namn försvunnit ur domstolsorganisationen.
Det samhälle, som 1856 blev Oskarshamns stad, hette förut Döderhultsvik. Namnbytet föranleddes av dåtidens lust att underdånigt hylla kung Oskar I. Det namnbytet leder tanken på Gustaf IV Adolfs drottning Fredrika Dorotea Wilhelmina, för vars skull de tre vackra sockennamnen i Lappland, Viska, Bergvattnet och Volgsjö försvunno.
Från 1/1 1964 har Oskarshamns stad rättsligt uppgått i Aspelands och Handbörds domsaga. Båda namnen Aspeland och Handbörd äro belagda 1299. Domsagan heter emellertid från 1/7 1965 Oskarshamns domsaga. Visserligen behålles tingsstället i Högsby, men det blev icke ett särskilt tingslag, varför Aspelands och Handbörds namn försvinna ur organisationen.
Är det verkligen nödvändigt med denna brist på tradition och känsla förvackra namn? Jag vet ej hur gången varit i detta småländska namnbyte, jag bryr mig uppriktigt sagt föga om hur samspelet mellan »praktiska» och traditionsfientliga synpunkter fungerat. Några bokstäver, noga räknat 7, sparas på skrivningen. Kanske borgare i Oskarshamn trott sig bli finare, om domsagan fick namn efter den unga staden.
Böra vi icke just inom rättsskipningens organisation ha känsla för den kulturella tillgång som vi ha i de gamla namnen? Saken blir ännu mer aktuell om, såsom det har ifrågasatts, tingslagen skola ännu mer sammanslås.
E Thomasson