Betänkande ang. mönsterskydd och brukskonst. Mönsterskyddsutredningen har avlämnat sitt betänkande »Mönsterskydd» med förslag till lag om mönster m. m. (SOU 1965: 61).
    Utredningens uppdrag omfattade till en början en reform av den bräckliga mönsterskyddslagstiftningen, representerad av 1899 års lag om skydd för vissa mönster och modeller. Genom tilläggsdirektiv fick utredningen sig anförtrott att även föreslå en definitiv utformning av de provisoriska reglerna i 1960 års upphovsrättslag beträffande skyddstiden för konsthantverk och konstindustri.
    Vad angår mönsterskyddet finner utredningen, att 1899 års lag — med dess till metallindustrien begränsade räckvidd — nu bör ersättas med en tidsenlig lagstiftning, gällande för hela industrien. Utredningen framlägger därför ett fullständigt förslag till Lag om mönster.
    Utredningen definierar i sitt lagförslag mönster såsom förebilden för en varas utseende eller för ett ornament. Någon inskränkning till enbart prydnadsmönster göres icke, utan ett allmänt utseendeskydd åsyftas. Även s. k. nyttomönster bör således enligt utredningen beredas skydd men endast i vad avser formen eller utseendet i övrigt. Det på några håll utomlands förekommande skyddet för s. k. Gebrauchsmuster avvisas av utredningen.
    Inget undantag för särskilda industrigrenar föreslås. Från textil- och konfektionsbranscherna har yppats viss tveksamhet inför ett mönsterskydd, men utredningen har bedömt farhågorna såsom överdrivna och har noterat, att det i de övriga nordiska länderna icke visats intresse för att göra undantag för särskilda industrigrenar.
    Såsom allmänna förutsättningar för mönsterskydd kräver utredningen, att en mönsterskapande verksamhet ligger bakom produkten samt att mönstret är nytt i objektiv mening och väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt innan mönstret sökes registrerat. Vidare kräves att mönstret blir registrerat hos patent- och registreringsverket. Såsom en nyhet presenteras s. k. samregistrering, innebärande att i en och samma ansökan skall få upptagas 20 mönster, om dessa hör samman med avseende på tillverkning och användning av varorna. Det nu tillämpade systemet med nyhetsgranskning föreslås bibehållet i viss bestämd omfattning, så att blott mönsterregistreringar i Sverige samt kungjorda registreringsansökningar i Danmark, Finland och Norge även som här inneliggande ansökningar bildar granskningsmaterial. Utredningen föreslår att ansökningar om mönsterregistrering skall kungöras med en bild av mönstret och ett tillkännagivande att invändning mot ansökningen kan göras inom två månader. Publicerandet och invändningsförfarandet innebär en genomgripande reform. En annan viktig nyhet är att ansökningshandlingarna på särskild begäran skall kunna hemlighållas under högst sex månader från ansökningsdagen, ett system vartill det finns viss motsvarighet inom patenträtten. Utredningen föreslår i anslutning härtill en ändring i sekretesslagen.
    Det mönsterskydd, som utredningsförslaget åsyftar, har givits karaktär av ensamrätt under benämningen mönsterrätt. Såsom intrång i mönsterrätt — medförande straff och skadestånd såsom påföljder — betecknas att olovligen utnyttja mönstret yrkesmässigt genom att tillverka, införa till riket, utbjuda, saluhålla, överlåta eller uthyra varor, som icke väsentligen skiljer sig från mönstret eller som i sig upptagit mönstret. En viss begränsning ligger dock däri, att mönsterrätten enligt förslaget endast skall omfatta de varor, för vilka mönstret registrerats, och därmed likartade varor. Sökanden skall nämligen lämna uppgift om de varor, för vilka han söker mönstret registrerat. Skyddsti-

 

den föreslås utsträckt från nuvarande fem år till maximalt femton år, uppdelade i femårsperioder. Särskild förnyelse kräves för att ny skyddstid skall börja löpa.
    Vad angår det upphovsrättsliga skyddet för konsthantverk och konstindustri, eller brukskonst som utredningen förordar såsom enhetlig beteckning, föreslås att upphovsrättens giltighetstid för verk av brukskonst göres lika lång som för annan konst och sålunda skall gälla intill utgången av femtionde året efter det år, då upphovsmannen avled. Härvid har dock förutsatts en skärpning i bedömningen av vad som skall anses utgöra verk av brukskonst. De allmänt gällande upphovsrättsliga kraven på att verket skall vara konstnärligt och präglat av upphovsmannens individualitet understrykes av utredningen såsom väsentliga. Genom förslaget kommer skyddstiden att anpassas till vad som kan sägas ha utbildats såsom norm inom Bernunionen och sedan länge gäller i de nordiska grannländerna. Särskilda övergångsbestämmelser har här blivit erforderliga. Den nuvarande regeln i upphovsrättslagen om att ett verk må göras gällande utan hinder av att verket registrerats såsom mönster (det s. k. dubbla skyddet) bibehålles.
    Utredningsarbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande kommittéer i Danmark, Finland och Norge. Detta har lett till praktiskt taget likalydande lagförslag inom de olika kommittéerna. Hittills har dock endast det svenska förslaget framlagts. Anledningen till att utredningen icke inväntat de övriga betänkandena har varit önskvärdheten att möjliggöra vårt lands anslutning till Pariskonventionens Lissabon-text innan konventionen ånyo ändras vid den planerade revisionskonferensen i Stockholm i juni 1967. För att kunna ratificera Lissabon-texten anses en utbyggd mönsterrättslagstiftning vara nödvändig. Utredningen föreslår, att lagen om mönster skall träda i kraft den 1 januari 1967.
    I betänkandet har såsom bilagor intagits en redogörelse av kommittéledamoten, konstnären S. E. Skawonius om utvecklingen på mönsterskapandets område med titeln »Mönster till produktionen» och en undersökning avseende marknadslivslängden för brukskonstalster som på utredningens uppdrag utförts av civilekonomen fru Hellen Westlund. Vidare ingår såsom bilagor bl. a. den engelska texten av 1960 års Haag-överenskommelse angående internationell deponering av mönster och ett utkast 1964 till internationell klassifikation avmönster, likaledes i engelsk version.

G. S-r