Utredning om åtgärder mot rasdiskriminering. FN antog i december 1965 en konvention om avskaffande av rasdiskriminering. Enligt denna konvention skall staterna bl. a. sörja för att serviceinrättningar som är avsedda för allmänheten— t. ex. transportföretag, hotell och restauranger, kaféer, teatrar och parker —står öppna för alla på samma villkor oberoende av ras.
    Innan FN:s konvention föreläggs riksdagen har det ansetts erforderligt att närmare utreda frågan om förbud mot rasdiskriminering, och chefen för justitiedepartementet har tillkallat särskilda sakkunniga för detta ändamål. I direktiven för utredningen påpekas, att varken det privaträttsliga eller det straffrättsliga regelsystemet i vårt land ger effektiva möjligheter att komma till rätta med t. ex. en restaurang- eller hotellidkare som på grund av rasfördomar vägrar en gäst servering eller nattlogi. Inom sådana sektorer av näringslivet där full etableringsfrihet råder anses av gammalt den enskilde företagaren principiellt ha rätt att själv fritt bestämma, till vem och på vilka villkor han vill tillhandahålla sina varor och tjänster, och brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkgrupp torde blott undantagsvis kunna tillämpas på trakasserier av åsyftad art. Ett mer vittgående förbud mot rasdiskriminering är enligt departementschefens mening behövligt och skulle kunna bli ett värdefullt stöd för den opinion som på goda grunder utdömer yttringar av rasfördomar, var de än förekommer.
    Departementschefen påpekar att den omfattande invandringen till Sverige kan komma att skapa minoritetsproblem av en typ som hittills ej förekommiti vårt land med dess homogena befolkning. Även detta förhållande talar för att minoritetsskyddet utvidgas. Skyddet bör avse inte bara rasminoriteter utan även andra främmande minoriteter.
    Departementschefen framhåller, att man inte kan räkna med att ett straffsanktionerat förbud skall kunna avse alla de situationer i vardagslivet där en diskriminering kan komma i fråga. Sannolikt bör ambitionerna inte sträckas längre än till att försöka få garantier för att personer som yrkesmässigt tillhandahåller allmänheten varor eller tjänster på standardiserade villkor inte gör åtskillnad efter ras eller nationalitet. Även ett förbud som begränsas på detta eller liknande sätt torde emellertid kunna komma att påverka rättsuppfattningen gynnsamt och få betydande normbildande verkan även utanför sitt egentliga tillämpningsområde.

A. K.

 

Utlandssvenskars registrering. År 1963 uppdrog chefen för justitiedepartementet åt kammarrättsrådet Sten von Otter att utreda möjligheterna att i vidgad utsträckning uppta utlandssvenskar i folkbokföringen. Bakgrunden till utredningen var de krav som hade framställts på att utlandssvenskar skulle få tillfälle att delta i allmänna val. Utredningsmannen har redovisat sitt arbete i betänkandet Utlandssvenskars registrering (SOU 1965: 73).
    Utredningsmannen anför som sin uppfattning, att den, som är stadigvarande bosatt utomlands, enligt gällande riksdagsordning är förhindrad att utöva rösträtt vid andrakammarval. Utlandssvenskar skulle således icke kunna få sådan rösträtt utan grundlagsändring.
    Utredningsmannen anser det inte lämpligt att inordna utlandssvenskarna i folkbokföringssystemet. Till stöd för denna ståndpunkt anförs, att kretsen av utlandssvenskar är heterogen och att det i många fall skulle vara svårt att erhålla tillförlitliga uppgifter. I betänkandet föreslås därför i stället, att ett särskilt register över utlandssvenskar inrättas hos centrala folkbokförings- och

 

uppbördsnämnden. Varje utomlands bosatt svensk medborgare, som varit mantalsskriven i riket, skall enligt förslaget äga rätt att efter ansökan bli upptagen i detta register. Ansökningen skall innehålla förklaring på heder och samvete att sökanden är svensk medborgare. Den som önskar stå kvar i registret skall varje år inkomma med anmälan om sin postadress och förklaring att han alltjämt är svensk medborgare. På grundval av registret skall nämnden upprätta röstlängd. I röstlängden skall de röstberättigade upptas i de valdistrikt där de senast varit mantalsskrivna.
    Utlandssvenskarnas rösträtt bör enligt utredningsmannens mening icke omfatta annat än andrakammarval. Det föreslagna systemet kan emellertid användas även för kommunalval.

A. K.