Ny finsk lag om avbetalningsköp

 

Frågan om revision av lagstiftningen om avbetalningsköp har varit föremål för samnordiska överläggningar under åren 1948—1950. Såsom resultat av överläggningarna reviderades lagarna angående avbetalningsköp i Danmark, Norge och Sverige under åren 1953—1954. I Finland vidtog man ej då lagstiftningsåtgärder på grund av det i saken utarbetade finska kommittébe-

 

Pekka Kurvinen och Henry Ådahl 305tänkandet, utan proposition i saken avgavs först till 1965 års riksdag (n:o19/1965 Rd.), som godkände propositionen med ändringar i vissa väsentliga punkter. Den nya lagen om avbetalningsköp gavs d. 18 febr. 1966 och den träder i kraft d. 1 juni 1966.
    Stadgandena rörande uppgörelse, när säljaren på grund av att köparen underlåtit fullgöra sin betalningsskyldighet vill återtaga godset, är i den nya lagen om avbetalningsköp i väsentliga delar likartade med motsvarande stadganden i de övriga nordiska länderna. Vid uppgörelsen skall värdet av godset, då det återtages, räknas köparen till godo. Vid bestämmandet av detta värde skall hänsyn tagas till omständigheter, som är ägnade att höja godsets värde i säljarens hand, såsom till det att han kan ånyo sälja godset i sin rörelse efter att, om det skadats, ha åter ställt det i skick. Säljaren tillgodo skall räknas till betalning förfallna oguldna poster, en så stor del av övriga oguldna poster, som kontantpriset utgör i förhållande till avbetalningspriset, räntor, gottgörelse för försäkringspremie och ersättning för reparation av godset, under förutsättning att säljaren enligt avbetalningsavtalet har rätt att kräva sådan ersättning av köparen, samt de kostnader, som säljaren måste vidkännas för godsets återtagande (3 §). Skulle tillämpning av något villkor vid avbetalningsköp uppenbarligen vara stridande mot gott affärsskick eller eljest otillbörlig, kan villkoret jämkas eller lämnas utan avseende (7 §).
    Köparen äger rätt att när som helst på en gång erlägga alla oguldna betalningsposter. I detta fall beräknas säljarens återstående fordran på samma sätt som vid uppgörelse då godset återtages. Sker betalningen på annan tid än någon i avtalet fastställd förfallodag, skall dock den post, som närmast förfaller till betalning, i sin helhet räknas säljaren till godo. Har säljaren återtagit godset på grund av att köparen underlåtit fullgöra sin betalningsskyldighet, äger köparen rätt att inom 14 dagar lösa godset åter. Härvid skall köparen inom denna tid kontant betala åt säljaren det belopp, som vid uppgörelsen räknats säljaren till godo (5 §).
    Handräckning för godsets återtagande skall säljaren söka hos utmätningsmannen antingen på den ort där köparen bor eller där godset finnes (9 §). Enligt tidigare gällande lag skulle handräckning alltid sökas på den ort där godset fanns. Genom avbetalningsköp säljes i stor utsträckning motorfordon, med vilka köparna under förloppet av samma dag kan röra sig inom olika utmätningsmäns verksamhetsområden så, att det kan bli svårt för säljarna att veta i vilket distrikt vederbörande fordon vid varje tidpunkt befinner sig. På grund härav har möjligheten att söka handräckning också på köparens boningsort införts. En motsvarande lagändring genomfördes i Sverige år 1963.
    Enligt finsk praxis har utmätningsman på begäran verkställt uppgörelse mellan köparen och säljaren även sedan köparen på frivillig väg återställt godset och handräckning för återställande av godset åt säljaren alltså är obehövlig. I de ofta förekommande fall åter, då medelst avbetalningsköp sålt motorfordon till följd av trafikskada befinner sig på reparationsverkstad och verkstaden på grund av obetald reparationsräkning har retentionsrätt i fordonet, har utmätningsmännen, enär handräckning, som skulle kränka sagda rätt, ej kan givas, verkställt uppgörelse på verkstaden och härvid räknat säljaren till godo också reparationsräkningens belopp, vilket säljaren har att betala innan han får fordonet i sin besittning.

 

20—663005. Svensk Juristtidning 1966

 

306 Pekka Kurvinen och Henry Ådahl    Enligt den nya lagen om avbetalningsköp äger såväl köparen som säljaren rätt att hos utmätningsmannen anhålla om verkställande av uppgörelse, när enighet råder om återgivandet av godset åt säljaren men ej om uppgörelsen (12 §). En dylik ordning ger skydd åt köparen i synnerhet i de fall, då köparen på grund av insolvens frivilligt återgivit godset åt säljaren och denne sedan vägrar att återbetala den del av de erlagda posterna som tillkommer köparen. I stället för att, såsom tidigare var fallet, vara tvungen att i rättegångsväg söka ut sin fordran, varvid saken fördröjdes och det kunde uppstå bevisningssvårigheter i fråga om värderingen av godset, kan köparen nu genom att vända sig till utmätningsmannen få uppgörelse verkställd och på detta sätt snabbt få sin rätt förverkligad.
    Om köparen på grund av uppgörelse, som av utmätningsman verkställts, stannat i skuld hos säljaren, har denne, ifall köparen åtnöjts med förrättningen, rätt att få utmätning för sin fordran på grund av det över uppgörelsen uppsatta protokollet. Samma stadgande fanns också i den tidigare finska lagen om avbetalningsköp. Har köparen redan före uppgörelsen återgivit godset åt säljaren och konstateras det vid uppgörelsen, att köparen skall få tillbaka en del av de erlagda posterna, kan också för denna köparens fordran utmätning ske hos säljaren, dock endast under förutsättning att besvär över uppgörelsen ej anförts hos överexekutor (16 §). Beslut av överexekutor är på samma sätt utmätningsgillt. I Finland har det ansetts, att man, när parterna åtnöjes med uppgörelsen, ej skall tvinga dem att inleda rättegång enbart av den orsaken, att den enligt uppgörelsen betalningsskyldige underlåter att fullgöra sin betalningsskyldighet. Visar sig saken vara så tvistig att den ej kan utredas och avgöras såsom ett utsökningsärende, skall överexekutor hänvisa besväranden att utföra talan vid domstol (13 §).
    Oberoende av om utmätningsman verkställt uppgörelse och om där överanförts besvär hos överexekutor får såväl säljaren som köparen bringa frågorna rörande återtagandet av godset och betalningsskyldigheten på grund av avbetalningskontraktet under prövning av domstol. Domstol kan förbjuda verkställighet, som grundar sig på uppgörelse, eller förordna om avbrytande av verkställigheten. När uppgörelse förrättats, skall återvinningstalan dock anhängiggöras inom sex månader därefter. Har förrättningen överklagats räknas tiden från det överexekutors beslut meddelades. Ifrågavarande fataljetid har ansetts nödvändig närmast på grund av att fastställandet av det värde godset hade, då det återtogs av säljaren, blir desto svårare ju längre tid det förflutit från återtagandet. De bästa upplysningarna om godsets värde vid återtagandet kan i de flesta fall nämligen fås av utmätningsmannen, som verkställt uppgörelsen, och av honom möjligen anlitad sakkunnig. Har det emellertid gått en längre tid från uppgörelsen, kan man ej förvänta sig, att dessa skall kunna noggrant draga sig till minnes alla på saken verkande omständigheter.
    På grundval av den tidigare lagstiftningen har man ansett, att med äganderättsförbehåll sålt gods ej får tagas i mät för köparens gäld, utan att föremål för utmätningen i detta fall skall vara den rätt som köparen på grund av avbetalningsköpet har till godset. För utmätningsmännen har det emellertid uppstått svårigheter, när de vid exekutiv auktion bjudit ut en dylik köparen tillkommande rätt, ty auktionspubliken har i allmänhet saknat förmåga att uppskatta värdet av ifrågavarande rätt, i all synnerhet som det dessutom ofta vid auktionstillfället ej förelegat tillförlitlig utredning om av-

 

Ny finsk lag om avbetalningsköp 307betalningsvillkoren och de poster som erlagts. På grund av dessa svårigheter har en del utmätningsmän helt och hållet vägrat att vidtaga omförmälda utmätningsåtgärd. Denna situation har åter lett till att köpare, som ej haft någon annan utmätningsbar egendom än på avbetalning köpta t. ex. motorfordon eller maskiner, har kunnat i spekulationssyfte undandraga sig sina borgenärer och förhindra utmätning genom att åberopa sagda äganderättsförbehåll. På utmätningsmannahåll har man försökt bemästra dessa svårigheter sålunda, att man förmått säljaren att giva sitt samtycke till försäljning av avbetalningsgodset med förbehåll, att säljarens kvarvarande fordran på grund av avbetalningsköpet skall vid den exekutiva auktionen erläggas före andra fordringar. I dessa fall har utmätningsmännen emellertid ej haft möjligheter att avvisa säljarnas oskäliga eller ogrundade krav. Ej heller har man kunnat räkna köparen tillgodo de fördelar, som enligt lagen om avbetalningsköp vid uppgörelsen skall tillkomma honom.
    För att rätta till berörda missförhållande har till den nya lagen fogats ett stadgande, enligt vilket utmätningsman berättigas utmäta medelst avbetalningsköp sålt gods trots äganderättsförbehåll. I detta fall skall utmätningsmannen dock verkställa uppgörelse mellan köparen och säljaren, och dessa skall åt utmätningsmannen ge för uppgörelsen nödiga uppgifter. Därpå förrättas den exekutiva auktionen, varefter åt säljaren betalas hans på uppgörelsen grundade fordran före verkställighetskostnaderna (18 §).
    Utmätning av gods, som sålts på avbetalning med äganderättsförbehåll, utgör ej hinder för att godset återtages, även om rätt för säljaren att återtaga godset uppstått först efter utmätningen. I detta fall erhåller borgenär, som ansökt om utmätning, betalning ur den vid uppgörelsen måhända konstaterade skillnad, som säljaren skall erlägga innan godset återgives i hans besittning.
    Är högsta budet för godset vid auktionen så lågt, att det ej helt och hållet täcker säljarens fordran, återgår auktionen och utmätningen, var jämte borgenär, som ansökt om utmätningen, skall betala verkställighetskostnaderna. Utmätning av gods, som sålts på avbetalning med äganderättsförbehåll, kan sålunda ej i någon händelse leda till att säljarens rätt skulle bli kränkt.
    Det värde, som godset åsättes vid uppgörelsen, och storleken av säljarens fordran berör i väsentlig mån den borgenärs rätt, som ansökt om utmätning av gods som sålts på avbetalning. Därför har i den nya lagen även den, som söker utmätning, givits rätt att hos överexekutor anföra besvär över uppgörelsen samt att vid domstol utföra återvinningstalan för rättelse av uppgörelsen.

Pekka Kurvinen och Henry Ådahl